Nästa kväll när Jesse lade den gröna stenen under kudden så var han så nyfiken på vilka Stentrollen var, att han hade svårt att somna. Men så somnade han till sist och så stod han där vid trollgranen. Ivrigt omfamnade han granen och sa:

- Trollgran, släpp mej in.

Det susade till och så stod han åter på vägen som gick över den gröna ängen med älgar, elefanter, sköldpaddor och många andra djur. Han kunde inte se till varken Busen Bison eller Lille Victor. Just som han började gå ned mot deras lada vid sjön så kom Lotis ridande på en gås.

- Hej Jesse, vill du få reda på vilka Stentrollen är ? frågade Lotis och hoppade av gåsen.

- Ja, men jag visste inte att det var du som skulle berätta det. Traktorerna lovade ju att berätta om Stentrollen.

- Eftersom jag också är ett troll så kan jag visa dej vart de är just nu och vad de gör. De är lite griniga av sig, men är vi inte i vägen för dem när de arbetar så blir de inte arga. Vill du se Stentrollen ?

Det ville Jesse så han och Lotis började gå på vägen åt andra hållet, mot Trollskogen. Strax var de inne bland granar och tallar. De vek in på en smal stig som ringlade sig fram mellan stora stenar och gamla träd. När de gått en bra stund så sa Lotis att de var framme. Men Jesse kunde inte se några Stentroll.

- De är på andra sidan den här kullen, de håller på att plantera småsten där, fnissade Lotis och pekade mot kullens topp.

- Plantera småsten, nu luras du allt, sa Jesse förargat.

- Nej, jag luras inte. Det är Stentrollen som gör så att alla stenar kommer till. Det fungerar ungefär som när man sätter potatis, fast det går mycket fortare. De gräver ner småsten och viskar en trollformel. Sedan när det blir natt så blir det fem- sex nya stenar för varje sten de satt. Är det fullmåne så växer stenarna otroligt fort. Så stentrollen kan då bestämma hur stora stenarna kan bli genom att de hickar när de vill att stenarna skall sluta växa. Ibland så kan de inte hicka och då växer stenarna ända tills solen går upp. Är det då vinter, då blir stenarna så stora att de blir till berg.

Fast innan trädtomtarna hunnit dit och se till att det blir träd och blommor planterade så ser bergen bara ut som jättestora stenar.

- Trädtomtar, sa Jesse.

- Ja, trädtomtar. Hur tror du annars att det blir träd här i Trollskogen.

- Det förstås. I Trollskogen kan ju allt hända, skrattade Jesse.

Så smög de sig över kullens topp och mycket riktigt, där på andra sidan så var det fullt av stora gråa troll som höll på att gräva ner småstenar. Jesse gapade av förvåning. Det här skulle mamma och Janita ha sett. Om han berättade det skulle de aldrig tro honom. Troll som planterade stenar. Men Magne skulle nog tro på honom, för han har ju sån livlig fantasi ! Just det ja, det här är ju en dröm, kom Jesse ihåg. Men vilken rolig dröm.

- Vi smyger oss närmare, men prata inte med dem om inte de börjar att prata först och vad du än gör, var inte i vägen för dem när de arbetar, viskade Lotis.

Jesse nickade och smög efter Lotis, ner till Stentrollen. Han var lite rädd ändå, men Lotis litade han på, så det skulle nog ordna sig med Stentrollen. Men att det var troll som gjorde så att det blev stenar och berg, det var spännande. Efter några minuters smygande så var de framme vid det första Stentrollet. Det var tre meter långt, hade grå päls, stora fötter, kraftiga armar och jättestora händer. Hela tiden som det jobbade med att gräva ner stenarna så mumlade det ohörbara ramsor. Det enda som Jesse kunde urskilja var följande:

" - Sten … i ……växer…till…stort….i…."

Jesse kunde inte riktigt begripa vad som menades, men det kan kanske du hjälpa honom med ? Då blir han säkert glad.

Lotis knuffade på Jesse och pekade längre ner för kullen. Där var det långa rader med stenar som liksom växt upp ur jorden och låg nästan ovanpå marken. Lotis sa att det var stenar som trollen satt förra natten. När de fått tillräckligt många stenar så skulle de flytta dem så att det blev stenar lite här och där. Men ibland blev de sura och då lämnade de alla stenarna i en stor hög i stället. Jesse undrade hur Stentrollen orkade flytta runt alla stenarna. En del var ju så stora. Lotis fnissade och pekade mot skogsbrynet nere vid bäcken. Jesse följde med sina ögon dit Lotis finger pekade och sa log han. Där nere stod Lille Victor och Busen Bison. Naturligtvis hade Stentrollen två traktorer till hjälp när de skulle frakta bort alla stora stenar. Båda två hade konstiga vagnar påkopplade, det var stenvagnar, viskade Lotis och tillade att Busen Bison och Lille Victor sov middag nu, det var så rysligt arbetsamt att jobba med stenarna.

Nu hade Jesse sett hur Stentrollen såg ut och hur de arbetade så de smög sig i väg för att inte vara i vägen för dem. Blev de sura kanske de bestämde att stenarna skulle ligga kvar. Ingen annan än Stentrollen fick bestämma var stenarna skulle ligga och just här, i den här backen brukade Lotis och alla hans kompisar åka pulka på vintrarna så han ville inte att det skulle bli en massa stenar där.

När de kommit en bit ner på andra sidan kullen kunde de prats som vanligt utan risk för att Stentrollen skulle bli störda.

- Men varför sa inte Lille Victor och Busen Bison att de hjälpte Stentrollen ? undrade Jesse.

- Det är egentligen en hemlighet, det är inte många som vet om det. Stentrollen förlorade sitt recept på dundergröt för några år sedan och då blev det kris här i Trollskogen. Det är så att det måste bli nya stenar hela tiden för Stenbitarna äter upp dem, en efter en.

- Trädtomtar och Stenbitare, nu blir jag knäppig-knasig snart, stönade Jesse och tog sig för pannan. Att det finns så mycket nytt och konstigt här, det är ju otroligt.

- Klart att det är otroligt, det här är ju en drömsaga som heter Trollskogen, skrattade Lotis.

- Ja men Lille Victor och Busen Bison, drömmer de också att de är här, eller hur fungerar det egentligen.

- De flesta av oss har funnits här jämt, utom några som Lille Victor och Busen Bison tex. De fick komma hit för att de behövdes här och för att inga andra brydde sig om dem.

- Va, brydde sig ingen om dem ?

- Nej, de skulle skrotas i Härnösand hos Duvenbergs Traktordemontering. Men i sista stund så fick de komma hit och det är vi alla tacksamma för.

- Men är det verkligen bara jag som får komma hit i drömmen ? frågade Jesse.

Lotis skrapade med sin ena fot i marken och sa förläget :

- Njaa, det finns några fler, men det får jag inte berätta.

- Är det barn ? undrade Jesse ivrigt.

- Får jag inte säga, sa Lotis och gjorde en kullerbytta på stigen. Men nästa gång du kommer hit så skall jag berätta om Trädtomtarna och Stenbitarna.

Jesse kände hur någon skakade på honom och så hörde han sin mamma viska:

- Jesse, det är dags att vakna, skolan väntar.

Yrvaket satte sig Jesse upp och frågade:

- Vet du en sak mamma, jag vet hur stenar och berg kommer till.

- Gör du, sa hans mamma förvånat.

- Ja, det är Stentrollen som gör dem, och Trädtomtarna planterar allt som växer där sedan.

- Du säger det, suckade hans mamma och skakade på sitt huvud. Vilka häftiga drömmar han har, tänkte hon och log åt sin nyvakne son.