Orpheus är ett experiment att undersöka var teaterns "textliga"
röst slutar och kropp, ljud, musik tar vid. Är det möjligt
att kommunicera med ex. gester, extrema röstläten och behålla
en kommunicerande dramatisk linje. Generellt sett kan experimentet härledas
till den dadaistiska och i viss mån futuristiska traditionen där
kronologi
och givna dramatiska linjer bryts upp till förmån för
det levande skådespeleriet. I föreställningen ligger en
stor del improvisation som borgar för att varje framförande blir
unikt.
Med skådespelarnas datorbearbetade röster, överjordiska rytmer, ljus och kostym får vi möta Orpheus med sin nytillverkade luta på resan i Hades dödslandskap och uppleva ett poetiskt musikdrama med kraftfullt slagverk i ett högt tempo.