NORRKÖPINGS SPÅRVÄGAR

En kort historik över en spårväg som i folkmun kallas för gula faran.

Vagnslistor och länkar nederst på sidan. Sidorna uppdaterade 2010-10-24

Äntligen är det klart. Utbyggnaden till Hageby.

 

Nu är de nya vagnarna M 06 nr 31-35 i trafik. De sista M67 vagnarna har slutat att gå i daglig trafik 4 st kommer att under några år framöver hållas i reserv. Dessa är vagnarna 82.83.84 och 90

Museivagnarna har fått en egen ljus och uppvärmd utställningsvagnhall. Nästan alla vagnar får plats. Vatten och wc finns. Under golvet finns det plats att lagra div material.

I verkstaden har det blivit längre arbetsgrop och plattformar för att kunna arbeta på låggolvsvagnarnas tak.

KORT HISTORIK.

Det började som i så många andra sammanhang med en massa utredande, men 1902 så blev det klart. Ett kontrakt upprättades med AEG om spårväg 4 kilometer lång och med 6 mötesplatser. Till trafiken behövdes 12 spårvagnar som levererades av ASEA. Trafiken startade 1904 med en linje som började på Trädgårdsgatan mot Stortorget vidare mot Söder Tull för att vidare gå Drottninggatan upp sedan mot Norr Tull svänga in på Kungsgatan över bergsbron till den nådde S:t Persgatan. Snart så förlängdes linjen via Väster Tull till Söder Tull. Detta var redan på hösten 1904.

Spårvägens första vagnhall idag kontor för Sydkraft.

Norrköpings Spårvägar vagn 1 återställd till sitt ursprungsskick. Den är den enda kvarvarande av de 12 första vagnarna.

Nu dröjde det till 1906 innan man åter satte spaden i jorden och man byggde spår mellan Väster Tull och fram till Kneippenbadens station. Man byggde även ett provisoriskt spår till en stor utslällning vid Sylten detta år. För att klara den ökande spårlängden inköptes tre motorvagnar och åtta släpvagnar från ASEA . Motorvagnarna var något längre än de första vagnarna ( en av dessa tre finns bevarad på museispårvägen i Malmköping).Släpvagnarna var enkla med helt öppna sidor ( ingen av dessa finns bevarade ). Detta innebar att det i praktiken fanns tre linjer fast det användes inte linjenummer. Borgslinjen mellan Västertull till Kneippenbaden station. Den gamla linjen och en utställningslinje mellan Norra station och Sylten.Trafikintäkterna var ganska magra, så för att spara på konstnaderna så infördes enmansbetjäning redan 1909. Spårvägen fortsatte att så sakteliga växa. 1912 flyttades spåren från Skepparegatan till Mätaregatan för att därifrån via Östra Promenaden komma fram till Östra Station. I och med denna flyttning av spår började man även att anlägga dubbelspår .Två år senare beslutades det att bygga dubbelspår över hela linjenätet. 1918 så fick de öppna släpvagnarna en ombyggnad som innebar att de fick sidor och öppna plattformar. Efter detta så tog man en paus i spårutbyggnaden tills i mitten på 1920-talet Då det blev premiär för två riktiga linjer i Norrköping.

En ringlinje Norr Tull-Rådhuset-Östra Station-Söder Tull-Väster Tull-Kungsgatan till Norr Tull.

Linje 2 Västra Station-Söder Tull -Drottninggatan -Norr Tull-Norra Promenaden till Marielund.

I samband med denna förlängning av spåren började man köpa in beg. vagnar från Göteborg. Sammanlagt köpte man 23 vagnar från Götet mellan åren 1925-1942 ( en finns bevarad i Norrköping)

Vagn 16 i vagnhallen byggd 1902 av ASEA F:d GS. M1 nr 8

SPÅRVÄGEN FRÅN 1930 OCH FRAMÅT

1931 så växte linjenätet lite till och det blev tre linjer i staden 1:an Ringlinje som förut. 2:an gick från Folkets Park till Marielund. 3:an Folkets Park via Marielund och till den nya stora förlängningen till Eneby. Så kom kriget och med den ökande resandet och med detta så dammade man av de gamla släpvagnarna, byggde in plattformarna och gjorde dessa användbara för vinterbruk. Släpvagnarna hade under tjugo års tid knappt används.

1945 så förlängdes spårvägen från Söder Tull via Hörngatan till Klingsberg. Vagnarna vart nu ganska slitna och för att klara sig till man kunde få nya vagnar köptes 1947 in 10 beg. släpvagnar från Stockholm. Dessa var från början öppna sommarsläp som senare byggds in. I Norrköping rensades dessa från allt som inte behövdes bl. a kupeväggarna detta för att Norrköpings motorsvaga vagnar skulle orka dra dem.

1948 började ASEA leverera nya vagnar dessa var tvåaxliga och kallas för småstadsmustanger samma typ lev. till Helsingborg. Dessa vagnar var ett behövligt tillskott. Nu börjar vi se dagens linjesträckningar för 1950 så byggdes det en vinkelrät korsning över riksvägen (gamla E4) och samtidigt byggdes det spår mot Rågången som sedan förlängdes till Vidablick. Nuvarande linje 3:s ändhållplats. Nu har vi kommit till 1951 och en ny lev. av spårvagnar dessa var nästan lika med 1948 års lev. Det som skiljer är dörrplaceringen.

När nu det fanns så många moderna vagnar fick man vagnar över för att göra verkvagnar av, samtidigt började man skrota av de sämsta vagnarna. De gamla vagnarna trafikerade oftas ringlinjen.

Under ett år fanns det fyra linjer för 1957 så öppnade man en linje Smedstuguplan-Klingsberg men detta varade bara till 1958 då ringlinjen lades ned.

1958 kom de första boggivagnarna till Norrköping. Hägglund &Söner lev. 12 vagnar med axelföljd A1`A1`. Dessa var inte helt lyckade, dess boggikonstruktion med endast en drivande axel per boggi gav upphov till slirningstendenser och några fler av dessa vagnar beställdes aldrig. Trots detta sändes de till högertrafikombyggnad men användes knappt efter dagen H. I samband med att dessa M58 byggdes om la man ned linje 4 Smedstuguplan-Klingsberg och dagens linjenät såg sitt ljus, efter 1967 har endast linje 3 fått en förlängning, mer om den senare.

Norrköping vagn 118 den enda bevarade M58 länge den yngsta museispårvagnen idag slagen av en M67 nr 150 också från Norrköping

M67 nr 150 när den fanns kvar i Norrköping, i trafik under 33 år. Direkt från tjänstgöring till museivagn. I Norrköping finns det också en vagn avsatt som museivagn. Dessutom finns det ett par vagnar som reserv. Den första M67 som har blivit arbetsvagn är nr 93 som idag heter 901

Efter 1967 så stod spårvägen med moderna vagnar. 25 st M67 levererade av ASEA, nästan moderna reservagnar och det mesta av det gamla var utskrotat. Tack och lov var inte allt gammalt borta.

I mitten på 1970-talet så förlängdes linje tre till Klockaretorpet i samband med att denna stadsdel byggdes, det ansågs oklokt att ha en busslinje som matarlinje en så kort bit. Detta tror jag var tur för en fortsatt spårvagnstrafik. Nu hände det inte så mycket under ett stort antal år, men både spår och vagnar började bli slitna. Man skickade en vagn till Göteborg för renovering och ombyggnad, detta för att få erfarenheter innan man började bygga om ett stort antal M67. Denna vagn gick sedan i trafik ett tag innan man bestämde att starta ombyggnad och totalrenovering av fler vagnar. Offerter togs in och Kockums fick ordern.

För att klara trafiken under ombyggnadstiden började man leta beg vagnar i Tyskland. Man bestämde sig att köpa in ett antal vagnar tillverkade 1966-67 av Duwag. Dessa var förlängda med en mellandel som togs bort innan lev till Norrköping Dessa visade sig vara så bra att man beslutade att renovera dessa på egen verkstad ock inte renovera så många M67 som man hade tänkt. När den första M67 kom från Kockum hade den en modern lackering med flera färger och detta skapade ett så stort folkligt missnöje så man fick lackera om vagnen, kan det vara så att gula faran ska vara gula faran .

Vagn 71 Köpenhamn den enda vagnen som inte har fått en nybyggd mellandel. Idag har den en ny inredning och är partyspårvagn.

M67K vid stationen på väg upp mot Drottninggatan

I samband med att spårvagnarna rustades upp så började man att byta ut mycket av de slitna spåren. Så småningom så började det komma en tanke att bygga om mellandelar till tyskvagnarna för att få en låggolvsdel efter en förebild gjord i vagnarnas förra hemstad. Sakt och gjort för 1997 så köptes det fyra åttaaxliga Duwagvagnar (dessa var vid lev. Sveriges längsta vagnar) En av dessa vagnar fick en kontruktion under sig för att kolla ifall det gick att köra så i Norrköping. Det är också den enda av dessa vagnar som finns kvar, nuvarande vagn 64 . De övriga har efter att de fått släppt till mellandelen skrotats eller skänkts bort. Verkstaden började med att bygga om en vagn för att få erfarenhet ock godkännande av myndigheter. När det var klart så började man att byggde om tre M94 i taget till M97 med ny front, mellandel med låggolv, nytt elsystem, ny inredning och ombyggd bakdel. Den sista ombyggda vagnen lämnade verkstaden i slutet av 2001.

Vagn 73 innan mellandelen togs bort. Fram och bakdel finns idag på museispårväg i Damnark för att hjälpa till vid renovering av liknande vagnar som fanns i Köpenhamn.

Vagn 64 ombyggd och nylackad innan provtrafiken startar. se mer av denna ombyggnad

Man hyrde på prov en låggolvsvagn under ett år. Detta resulterar att man lyckas köpa in alla fyra av dessa låggolvsvagnar.

Nu har planerna att bygga spårväg till Navestad åter väckts. Spårvägen står nu ganska bra rustad för framtiden. Verkstaden har karossrenoverat ett flertal vagnar till Göteborgs Spårvägar.I samband med att Norrköping fick ett resecentrum flyttades spåren närmare stationen (ett av de gamla spåren finns kvar i sitt gamla läge)

Spårvägen hade vid jultid 2001en vagn med en stor tomtemössa på taket.detta var vagn 99 cafespårvagnen. Även några ledvagnar hade tomteluva modell mindre på taket. Ett trevligt inslag i jultrafiken. Ledvagnar trafikerar numera båda linjerna från början var det endast linje 3 som hade ledvagnar. Under februari och mars 2002 gick två multipelkopplade M67k i trafik. Detta har vad jag vet inte förekommit tidigare. Det känns lite Göteborgsaktigt att åka med den bakre vagnen.

Sommaren 2002 har linje 2 fått nya spår i Trädgårdsgatan och i Östra promenaden, under hösten 2002 byttes växlarna in till vagnhallen och en ny infart till vagnhallen skapades. Vagn 71 Köpenhamn har fått ny inredning och blivit partyvagn med text på utsidan Bistro . Serveringsdisken i bakändan och bord med soffgrupper framåt.Under 2003 byggdes släpvagn om till spa-vagn med gott resultat. Både vagn 71 och S 03 nr 119 var uppe i Stockholm för att visa upp sig på Djurgårdslinjen. Spasläpvagnen är idag skrotad. Nya spår byggs runt spårvagnshallarna. En ny hjulsvarv lev i okt 03. Vagnstvätten byggs ut. Kommunen har avsatt 3 milj för projekteringen av linjen mot Ringdansen. I september 2006 invigs den nya slingan vid Ljura. Spåren till Klingsberg kommer att ligga kvar. .

Utbyggnaden mot Hageby-Navestad blev till slut av . Uppdelat i två delar så i okt 2010 invigdes första delen Fortsatt utbyggnad mot Navestad startar därefter. (bilder från linjen kommer)

Nya vagnar är lev. Tre av dessa är utlånade till Stockholm i väntan på att de får sina ny vagnar.

Foto från stationen

Låggolvsvagn lastar vid stationen

Multipelkopplade M67k på linje 3 mot Klockaretorpet  VAGNFÖRTECKNING ÖVER NORRKÖPING SPÅRVAGNAR Förhoppningsvis har jag inte missat någon. Till vagnar nr. 1-12 Till vagnar nr. 13-15 Till vagnar nr. 16-38 Till M48-M51 nr 39-63 Till M 58 nr,111-122 Till M 67 nr. 131-155 Till M 94 nr 71 Till M 97 nr. 61-70 Till M 98 nr. 21-24 Till M 06 nr 31-35 Vidare till verkvagnar Till släpvagnar nr 101-108 Till släpvagnar nr 109-118

MUSEISPÅRVAGNAR I NORRKÖPING NKA M ä nr 1 Byggd 1903 NKA. M ä nr 16 Byggd 1902 F:d GS nr 8 NKA. M 51 nr 56 Byggd 1951 NKA. M 67 nr 144 Byggd 1967 NKA. S 47 nr 110 byggd 1907 F.d SS C7 nr 1878 Släpvagn replika av nr 101-108 är under renovering LÄNKAR SVENSKA SPÅRVÄGSSÄLLSKAPET         Vill du läsa mer om spårvagnarna i Norrköping varför då inte köpa boken Gula Faran rullar vidare (Norrköping spårvägar 100 år ). Härlig bok med massor av bilder de flesta i förg. Föregångaren till den boken Gula faran finns kanske på ditt bibliotek eller varför inte bli medlem i Svenska Spårvägssällskapet Har jag missat något som du vill se maila mig  <43630> Har besökt sidan.

En udda skapelse kanske världens enda spa-vagn. Bastu, bubbelbad, dusch, wc och bar. Idag är den skrotad

I nya museihallen finns det även plats för bussar här en skalamodell av Scania-Vabis CR-76