Gösta
Carlssons berättelse är sveriges mest kända närkontaktmed ufo
Gösta Carlssons berättelse eller kanske bättre kallad upplevelse är alltså Sveriges mest kända. Men kanske det inte skulle varit så att Gösta Carlsson hade berättat alla sina upplevelser för allmänheten. Detta framträdande är naturligtvis väldigt noga övervägt och övertänkt innan han beslutade sig för att berätta om sina upplevelser. Då 1946 var naturligtvis ett framträdande av denna sorten ytterst kontroversiellt. Man riskerade naturligtvis att bli idiotförklarad eller liknande när man skulle framföra sin historia offentligt. Det var ju också därför som Gösta Carlsson 1946 bestämde sig för att mörklägga hela händelsen. Han bestämde också i sitt testamente att om han dör så måste alla dagböcker och alla handskrivna samtal brännas upp. Han var alldeles övertygad att om dessa skrifter fått publicitet år 1946 hade han med allra största säkerhet idiotförklarats. Men med hjälp av Clas Svahn bestämde han sig i alla fall för att gå ut offentligt med sina upplevelser. Han gjorde också landningsplatsen i Vegeholm (utanör Ängelholm) och det s.k. sibirienområdet till ett naturreservat, genom att tillverka ett monument i skala och bereda fritt inträde till området för att allmänheten skulle få kunna uppleva platsen.Ett referat av Gösta Carlssons upplevelse kommer nu att följa.....
Det är den 18 maj 1946 , klockan är 22:45 och Gösta Carlsson är ute, men bestämmer sig för att cykla hem igen, när han av en rentillfällighet tittar ner mot en gräsglänta som inte syns så tydligt på grund av träden. Han tycker sig då se något ljus inne i gläntan, men han trodde kanske att det var en reflex från hans egen pannlampa. Men när han släcker den finns fortfarande ljusskenet kvar. Han bestämmer sig för att gå dit och undersöka saken. När han kommer fram får han se en syn som han aldrig kommer att glömma. När han kommer fram ser han en belyst farkost som han tycker liknar en tivolikarusell som någon kört dit. Men detta är bara hans första tanke. Snart inser han att så inte är fallet eftersom det inte går några vägar till gläntan. Föremålet han ser har en form som lite liknar en diskus och den vilar delvis på en kraftig fena och delvis på två teleskopstöd. Alla stöd verkar fördelade jämt över farkosten. Han tittar mot farkosten och ser ljus strömma ut från farkostens fönster som är ca 30 centimeter höga och ovala, och kabinen som han uppskattar ha en diameter om ca 8 meter. Farkostens tjocklek uppskattar han till ca 4 meter som utåt kanterna blir 1 meter.Han ser även en man iklädd en vit dräkt som verkar som gjuten för honom stå och vakta farkosten. Där han står är det nu omkring 10 meter från farkosten och ca 7-8 meter från denna man. Det finns även flera personer i gläntan som håller på att reparera skadan på farkosten. Samtliga personer har underliga kläder på sig. De saknar knappar och blixtlås. Det verkar som om de är gjutna på dem eller på något annat sätt påsatta på dem.
Hela händelsen verkar för Gösta Carlsson så märklig att han nu tvivlar på att detta verkligen är verkligheten. Därför tar han nu och går ner till stranden för att om möjligt väcka sig själv i det kalla vattnet. Och kallt var det!, men inte vaknade han för det. Han var nämligen redan helt och hållet klarvaken och hade nu fått det bekräftat för sig själv. Nu när han insett att han inte alls drömmer så bestämmer han sig för att gå tillbaka till gläntan för att vidare undersöka farkosten. Men det är då på vägen tillbaka som han när han tittar bort mot platsen där farkosten var som han fär se hela farkosten lyfta. Först så tror han att det kanske är månen som håller på att gå upp , men inser snart att så inte är fallet. Farkosten höjer sig sakta upp mot skyn som han nu ser tydligt. Det enda som hörs är ett vinande ljud , som från en dammsugarmotor. När den är på 400-500 meters höjd saktar den in en aning och den börjar pendla lite i sidled. Sedan blir det röda skenet runt farkosten som han ser mycket intensivare och farkosten skjuter våldsam fart, för att nu röra sig lika snabbt som en solkatt. Men den fortsätter att pendla lite, som om den skulle söka efter något, innan den sedan försvinner inöver Ängelholm. Dessa händelser i gläntan började på nytt funderas av Gösta Carlsson i och med fler rapporter om okända föremål och som sagt att detta sedan ledde till ett offentliggörande. Detta är alltså Gösta Carlssons egen berättelse i ett referat om den uppskakade kvällen den 18 maj 1946 när Gösta Carlsson hade Sveriges mest kända närkontakt med UFO.Med de följande sidorna kommer en utvärdering av Gösta Carlssons berättelse att göras. Kan detta verkligen vara sant? Vad finns det för bevis för detta?, och varför skulle han verkligen ljuga om denna händelse?. Detta skall jag försöka reda ut. Men observera att några vetenskapliga svar naturligtvis inte kan ges beroende på att det helt enkelt inte finns några. Men spekulationerna är många och en persons trovärdighet kan man kanske bedöma till en viss grad i alla fall....
Talar Gösta carlsson verklingen sanning om sina upplevelser? Läs min uppfattning
(bilden upptill har inget samröre med texten utan kommer från en Ufo-observation i Värnamo)