Detta hände för väldigt länge sedan, i mitten av sjuhundratalet. På den tiden ville alla bestämma i Norge och följdaktligen utbröt strider lite överallt, också i Kjettils hemtrakt.
När Kjettil växte upp började han att fundera på varför det bara skulle vara krig och osämja i världen. Går det inte att få slut på eländet? Kjettil drömmer om fred och frihet, men allt tycks vara omöjligt.
Kjettil talade med sina vänner om problemet med ofreden, är det verkligen omöjligt att få slut på stridigheterna? "- Ja det är det. Vill man ha fred skall man inte bo här," säger dom. Men var skall man ta vägen då? En av Kjettils vänner har hört talas om ett stort ödeland öster om fjället. Där lär det finnas stora sjöar, forsar och skogar.
Det är svårt att bestämma sig för ifall man skall överge sina hem. Barnen oroar sig för vad föräldrarna talar om. Ska dom måsta lämna hus och sina hem där dom bor?
Så en dag bär det iväg. Hoppet om att finna en plats där dom får leva i fred, utan krig och död, gör att resan över fjället inte känns så tung.
När dom kommit upp på sista fjälltoppen och ser landet som ligger öster om fjället, utbrister Kjettil "Det här var ett jämnt (jamt) land!" Sedan den dagen har de som bor där kallats för Jamtar. Eftersom folket kallas Jamtar kallas landet för Jamtland!
Kjettil, som nu fått namnet Kjettil Jamte, slog sig ned vid en sjö och började genast timra husen som dom skulle bo i när vintern kommit. Där växte barnen upp, gifte sig, byggde nya gårdar och fick egna barn. Jamtarna blev fler och fler och ryktet om Jamtland spred sig.
Så gick det hundra år med fred och frihet i Jamtland. Men i Norge kom det nya hövdingar som slogs om makten. På åttahundrasjuttiotalet (870-talet) hette den värsta av dom Harald Hårfager. Han hade fått för sig att han skulle ta ifrån folket sin frihet att vara självstyrande och själv bestämma över dom.
Harald Hårfager började skoningslöst att kriga och slåss mot alla som ville leva i frihet och bestämma över sig själva.
Harald hade fått sitt tillnamn för hans väldigt långa hår.
En av dom som blev slagen av Harald hette Kjallak Jarl. Han bodde i Sogn i Västnorge. Kjallak ville råda över sig själv och vara fri. Pågrund av detta blev han tvungen att gå i landsflykt. Han hade hört talas om landet som Kjettil Jamte hittat och frågade folket sitt om de ville följa med honom dit. Så tog dom sina Vikingaskepp och seglade upp till Trondheimsfjorden med allt dom kunde ta med sig utav folk och boskap och begav sig över fjället.
Så kom dom vandrandes till Jamtland och slog sig ned där och byggde sina gårdar. Kjallak Jarl blev vald till hövding över Jamtarna. Kjallak Jarl levde fram till år 884. Hans dotter, Gavlaug, for till Island. Hon är den första kvinna i Jamtland man känner till namnet på!
Nu när Jamtarna hade blivit så många, fanns ett behov av att träffas för att bestämma om vilka lagar som skulle gälla i Jamtland. Det fanns inga poliser på den tiden, inte heller någon regering, så Jamtarna fick bestämma över sig själva. Det gjorde dom en gång om året på vårvintern, i mars, för då var sjöarna frusna och man kunde lätt ta sig till Frösön genom att trafikera isarna. Tinget som kallades för Jamtamot, eftersom det var Jamtar som träffades, hölls alltid på ön helgad till guden Frö, Frösön.
Det första Jamtamotet man hade tros ha varit år 935. Då hade det gått 170 år sedan Kjettil och hans folk kom till Jamtland för första gången.
Ett utav de viktigaste besluten som tagits vid Jamtamot var nog när det bestämdes att man skulle gå ifrån den gamla asatron till fördel för kristendomen. Det står skrivet på Runstenen på Frösön.
Det hände omkring 100 år efter första Jamtamot. Förr hade vi dom gamla gudarna; Oden, Tor och Frö, som vi trodde på. Nu skulle vi tro på en Jesus Kristus, helige Anden och en Gud Fader.
Med den nya tron, kristendomen, kom det ett nytt sätt att leva. Nu skulle man bygga kyrkor och barnen skulle döpas av prästen och doppas ned i vattnet. Jag döper dig till ....... "i Faderns, Sonens och den helige Andes namn," säger prästen.
Så gick tiden. Jamtarna blev tagna av den Norska kung Sverre i krig. Så hörde vi till Norge. Sen gick det ytterligare några hundra år. Så blev Norge taget av den Danske kungen, då bestämde han över oss. Till slut kom den svenska kungen till Jamtland och till sist lyckades han besegra Jamtarna och tog Jamtland.
Idag träffas vi aldrig på Frösön, för nu får vi inte bestämma över oss själva längre. Där vi förr träffades är nu förtiden inhägnat av Militären, så nu kan vi inte ens gå till den plats där våra förfäder brukade träffas.