Nils Berg var en allvarligt lagd människa. Hade han alltid varit det? Frågan är omöjlig att besvara. I de brev till föräldrarna som han skrev, då han vistades på annan ort, finns inte plats för någon humor. Han hade gått i Privata nya elementar skolan 1853-59 - den skola där Carl Jonas Love Almquist tidigare hade varit rektor. Skolan var för sin tid modern och satsade på moderna språk, men krävde bara måttliga latinkunskaper. Säkert har lärare och kamrater påverkat Berg. Den blivande internationelle köpmannen hade "a" i svenska språket, franska och engelska, men bara "ba" i tyska, det som kom att dominera 1800-talets tre sista decennier i Sverige och Östersjöländerna. Troligen hade han haft en vrång tysklärare, vilket många andra har haft.
Nils Berg praktiserade i sin ungdom i Tyskland och England för att lära språken ordentligt. I brev till sin mor uttalar han sin avsky för den bigotta och gudsnådeliga anda, som rådde i det prästhem i Richmond, där han var inackorderad. ideliga böner och psalmsång med gälla stämmor. Bönerna måste bedjas på knä. Detta var en osympatisk sida av England. En annan gällde närmast motsatsen. I ett brev karaktäriserar han engelsmännen som "ett maskinfolk, så praktiskt att de ej kan förstå vad som ej kan utryckas i siffror".
Hyckleri och förkonstling liksom kall materialism avskydde han: Hans sociala inställning grundlades under denna tid.. I vilohemmets matsal lät han långt senare hänga upp tänkespråket "Ärlig man talar sanning". Natanael Beskows omutliga radikala kristendom torde ha gjort djupt intryck på Berg.
1892, då han fyllt 50 år, gifte han sig med den tjugo år yngre Hanna Maury, som då arbetade på Gumaelius annonsbyrå. Frieriet tillgick så, att Berg stegade upp till Hannas arbetsgivare, fröken Gumaelius, som han kände sedan gammalt. Han sade: "Vid första bordet i rummet härintill sitter en dam, som ser så snäll ut och alltid är så flitig. Henne skulle jag vilja lära känna".
Bergs kontor låg på andra sidan gatan i samma våningshöjd. Fröken Gumaelius sammanförde de två och detta ledde till ett trettioårigt och - så vitt vi vet - lyckligt äktenskap. Den älskade hustrun kom att betyda oändligt mycket för för Berg. Bland annat kunde hon dämpa hans lättantändliga temperament.
På ett rättspatos gränsande till rigiditet tyder historien om den förlista ångbåten. En gång på åttiotalet hade Berg köpt en skeppslast färger, som gick från London till S:t Petersburg. Ångbåten med lasten förliste på Nordsjön. Den var försäkrad i S:t Petersburg, men försäkringsbolaget vägrade, av någon för oss okänd anledning, att betala ut ersättningen.
Förgrymmad reste Berg S:t Petersburg, där han köpte försäkringsbolaget. Han lär ha förlorat 250 000:- på affären, men han fick ut sin försäkring. Gillis Hammar, rektor för Birkagårdens folkhögskola 1931 - 1952, har kallat Berg för "Karl XII som grosshandlare".
En gång på 1870-talet hade Berg fått en förfrågan om han vilja sälja några tomter på Bastugatan på söder i Stockholm. Berg svarade ja och nämnde sitt pris, som ansågs för högt. Någon affär blev inte av. Tio år senare kom samma spekulanter tillbaka och frågade hur mycket tomterna nu kostade. Bergs svar blev: "Det bud som jag har gett , det har jag gett!" Priserna hade visserligen stigit, men han stod fast vid sitt gamla bud.
På LO-hemmen rådde spritförbud - så hade Berg bestämt. När några "gubbar" på semesterhemmet en gång skickade bud till Berg i villan och undrade om inte kunde låna dem lite whiskey, brusade Berg upp. "Vet herrarna inte att det är förbjudet att dricka sprit på hemmen"? Är det så att ni önskar en toddy, är ni välkomna till mig". Så talar den stränge gentlemannen. Tänkespråken "Ärlig man talar sanning" och "Allt hvad du gör, gör rätt" stämde nog ganska väl in på denne originelle grosshandlare