Reserapport #3 från Expedition Patagonien på häst och per fot

av Mikael Strandberg

(Faxet hade en del överföringsfel som märkts ut med _-tecken i texten)

Bahia Murta, Patagonien, Chile 1997-01-31

Igår sålde jag Chamaco. Det var ett mycket dystert ögonblick av mitt liv. Under två månader har vi två levt tätt inpå varandra och lärt oss respektera och tycka om varandra. Chamaco var den första hästen vi köpte, hustrun och jag, som skulle föra oss och 130 kg utrustning genom Patagonien. En mycket varm, klok och ömhetskrävande häst, Chamaco. Likaså väldigt energisk och hetsig. Ett temperament som visat sig vara negativt för honom och för oss.

Under vår tid tillsammans har jag gett honom en kur antibiotika, en kur inflammationshämmande pencillin och nu de sista dagarna starkt smärtstillande medicin. Första gången jag stack en spruta i hans bak reagerade han våldsamt. Igår natt kom han själv till vårt tält __________ han ville att vi skulle hjälpa honom. I en trivial olyckshändelse ett par dagar tidigare slet han upp två stora sår på benen och trots att hustrun fick använda sina sykunskaper till att dra ihop såren, tilltog både smärta och infektion. Han rörde inte en min när jag nu gav honom en smärtstillande injektion. Vi förstod bägge två att vår tid tillsammans var över.

Tur i oturen fann vi snabbt en köpare och en ny häst, Manolito. Det var grymt att se Chamaco föras bort med svåra smärtor. Det var inte blott hustrun och jag som sörjde hans avfärd. Det skapade stor oro hos våra andra fyra hästar. I synnerhet hos vår klokaste och mest filosofiskt lagda häst, Picasso, vilket han visade bär vi tillsammans red åtta kilometer in till samhället Bahia Murta för att göra klart affären med Chamacos nya ägare, så tvärnitade han varje gång han hörde eller såg en annan häst. Han tvärvägrade gå in på gården hos den nya ägaren och när han väl kom ut backade den annars mycket lugne Picasso skrämt bort från honom och vägrade att ta ett steg framåt.

_________ ingen lyckligtvis för oss utnyttjande människor begriper de inte vilka krafter de har, hästarna. Och det är i synnerhet stor lycka för oss när det gäller vår tredje häst kallad Viking till följd av sin enorma storlek och förkärlek för hårt bröd. Han höll på att avsluta vår färd innan den ens hade börjat vid det tillfälle vi höll på att packa på honom all vår dyrbara utrustning vid startpunkten i Coyhaiqe tre veckor bakåt i tiden. Plötsligt fick denne ofta mycket klumpige, envise och något naive jätte för sig att denna packprocedur var hans livs värsta upplevelse. Till följd därav kastade han sig bakåt med all kraft, rep och grimma gick av som det varit sytråd, Viking hamnade på baken, rullade så runt baklänges över vår utrustning som han hade på ryggen, hamnade i en bäck, fick än mer panik och flydde rakt in i en tallskog. Han frigjorde sig från vår utrustning med hjälp av träden och spridde ut våra prylar över ett större område. Tre timmar senare hade vi emellertid lyckats hitta och laga det mesta, packat två nya hästar, jag sadlat Viking och börjar vår färd söderut mot världens ände tillsammans med våra två andra hästar som heter Don Silvestre och Arica. Den förstnämnde lugn som en filbunke och den sistnämnda i det närmaste helt vild.

Det till trots har vi nu färdats våra första tjugo mil genom ett område jag skulle vilja påstå tillhär världens vackraste. På små stigar och grusvägar har vi färdats genom djupa bokskogar med hängande skägglavar och mossor, förbi smaragdgröna laguner och floder, förbi enstaka västernsamhällen och hela tiden är vi inringade av snöklädda alpint formade berg.

Utan tvekan betydligt svårare än att vara långfärdscyklist! Aldrig någon vila, ständigt arbete med att söka leder, bete och hålla ihop en betydande utrustning, men ändock ett mycket rikt liv med många nätter under en stjärnklar himmel. Jag skulle vilja påstå att Patagonien är den moderna tidens motsvarighet till den mytomspunna tiden med Nordamerikas Vilda Västern. I morgon beger vi oss mot det stora Norra Isområdet på en led som ännu ej finns?

© Detta material är skyddat av lagen om upphovsmannarätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

Denna rapport är inskriven av Christer Lindh, Utsidan (www.utsidan.se) efter ett brev från Mikael och Titti.