Mormor frågar alltid om jag blivit vuxen än, dvs har jag börjat dricka kaffe. Svaret blir alltid detsamma, att jag inte tycker om kaffe varesig smak- eller luktmässigt. Mormors svar är även det alltid detsamma, man vänjer sig. Man vänjer sig! Kan någon klokt funtad person i detta avlånga land förklara varför man skall tvinga i sig något man tycker är äckligt för att sedan bli beroende av ett gift som ju koffeinet är?

Det är ju en annan sak om man gillar det. Då kanske man kan stå ut med abstinensbesvären. En annan sak som slagit mig är att man ständigt måste ursäkta sig för att man inte dricker kaffe. Man är ju ett extra besvär för värden/värdinnan när man snabbt måste erbjudas alternativ dryck. (De lyckas alltid se ledsna eller stressade ut och utbrister "men, vad ska vi bjuda dig på då?".) Ibland ljuger jag till och med och drar till med något som rör min hälsa för att slippa dricka kaffe.

Ännu ett dilemma är att kaffedrickarna ser det som så självklart att alla dricker kaffe att de glömmer att det faktiskt finns en del som inte gör det. Alltid får man efter att ha blivit tilldelad en kaffekopp hejda någon och påpeka att "du, jag dricker inte kaffe", och detta händer gång på gång med samma personer.
Kaffedrickare, VISA HÄNSYN!

Ytterligare en sak som stör mig i det dagliga livet på gemensamma utrymmen där man kan äta lunch eller fika, är att kaffedrickarna sullar så in i järnspikar. Alltid är det kaffefläckar på diskbänkar och bord. Dessutom är nästan alltid vasken mörkbrun av gammalt ingrott kaffe. ÄCKLIGT!

Drick gärna kaffe men tvinga ingen annan och städa efter er!

/Anne