Den devisen låter kanske bekant.
Till denna lade vi till: " Medelhavet hägrar i fjärran ".
Vår resa började i början av 1990-talet. Vi närmade oss pensionen och skulle bli glada pensionärer.
Nu gällde det att ta tillvara på tiden.

Vi tillhör en kamratförening; gamla lekkamrater från 1930- talet som fortfarande håller ihop. Ett kamratgäng som vi har upphöjt till en orden "Purpurorden". Det förklarar namnet på vår båt M/S Purpurorden Ett namn som många franska slussvakter rådbråkat.
(Jämför Wasaorden, namnet på kungens pampiga "galaslup" med roddare.)
Av ca 15 tänkbara deltagare i Medelhavsprojektet blev det till sist bara 3 kvar. Bland de tre fanns god erfarenhet av diverse segelbåtar och sjömansliv i fritidsflottan samt även vissa hydrologiska insatser som värnpliktig inom marinen.

Vi siktade in oss på en stålbåt "typ Holländare". Den skulle vara kanallämplig, stark och stöttålig. Vi kollade många båtar.
Det var intressant och kul att leta efter en båt; resan började redan där.

Slutligen hittade vi vår båt. Det var vid nyårstid 1996 och den låg översnöad på en soptipp ute vid Brunn på Värmdö. Man kan nog se det som symptomatiskt.

Vi kallade in all den motorexpertis som fanns i vår bekantskapskrets för att få råd.
Men expertisen satte tummen ner; för mycket jobb för att få båten i brukbart skick. Experterna reagerade på att det stod 20 centimeter oljigt vatten i motorrummet och att det mesta var slarvigt och vanskött.
Trots det slog vi till och köpte båten. Priset var bra, båttypen var bra, men framför allt så var måtten toppen. Det skulle visa sig flera gånger under kommande års färder. Båtens mått (främst höjd och djup) var exakt på gränsen till det maximala för kanalfart, skulle det visa sig. .

Längd 11,70 Bredd 3,70 Djupgående 1,20 Höjd 3,20 (med sänkt mast) Marschfart 6 - 7 knop

Vi lät måla båten svart. Senare kom vi att upptäcka att det var vanligt med svarta fritidsbåtar inte minst i Holland. Mycket jobb blev det. Ny bogpropeller och mycket annat nytt. Och dyrt. Motorn, en Forddiesel på 134 hästkrafter, visade sig lyckligtvis vara utan skavanker, trots att den hade stått i vatten till knäna.

Nej, vi ångrade inte vårt köp. Ju mer vi jobbade, ju mer blev båten vår. Båten är ingen annan stålbåt lik. Vi har inte sett dess make. Och vi vet inte heller något om dess ursprung. En udda skapelse kan den beskrivas som. Svensk- holländsk- eller engelskbyggd eller ett hembygge kanske? Det lutar åt det senare.

För att ge besättningen lite kanalträning gick jungfruturen till Göta kanal
Här ligger M/S Purpurorden uppankrad i den vackra norra delen av Vättern.
Targabågen ersattes senare med en fällbar mast.

Vi hämtade båten den 19:e juni 1996. Loggen för antal motortimmar visade att motorn endast gått 73 timmar.
Vi gav oss ut på vår Medelhavsresa den 27 juli 2000.

Första etappen går från Lidingö till Fjäderholmarna. För den som inte är bekant med den stockholmska arkipelagen är det ca 3 distansminuter. Den första etappen blir ganska kännetecknade för vår fortsatta resa. Vi har tagit tid på oss. Det sägs som bekant att resan är viktigare än målet. Man kan lugnt hävda att vi levt upp till den devisen. Det tog oss 3 år att nå Medelhavet. De ivriga går ner på 3 månader men minns å andra sidan kanske inte så mycket från sin resa.

Via Bornholm går vi över till Tyskland. Ett tolvtimmars färd på det stora vida havet. Vi angör Tyskland i närheten av Greifswald i strålande sol och med massor av fritidsbåtar som kretsar kring kusten. En mycket en minnesvärd upplevelse.

Vi passerar Peenemünde, (Werner von Brauns provanläggning för missiler) och övernattar i den gamla hansestaden Anklam. Sedan blir det en övernattning i det polska Stettin, innan vi via Oder slussar in på Oder Havelkanal med sin magnifika bassängsluss, Schiffshebewerk Finow, som i ett nafs för oss upp 36 meter.

Forna Östtyskland överraskar med vänlighet och av EU bekostade marinor.
Berlin är värt sin egen berättelse. Det är inte olikt att åka runt under Stockholms broar. Man cirklar runt i det centrala Berlin med riksdagshus och andra välkända vyer.
Vi la upp båten på land över vintern i närheten av Berlin i Deetz nära Brandenburg i forna Östtyskland.
Marinan heter Marina Fichtner och chefen är en charmerande dam, Frau Fichtner.

Sommaren år 2001 går färden mot Holland men först efter blindtarmsoperationer och andra fördröjningar. Till en början går vi nordväst från Berlin. Här finns ett fint insjösystem, som heter Müritz och flitigt frekventeras av fritidsbåtar. Kanalsystemet heter Obere Havel-Kanal. Via många slussar och kanaler kommer man ut på floden Elbe vid orten Dömitz. Sen följer vi Elbe norröver tills vi träffar på Elbe Seitenkanal, som för oss till Mittellandkanal.
En lång plåga, särskilt för segelbåtsfolket som inte ser upp över kanalkanten, vilket vi med vår höga flybridge lyckligtvis gör.

Vid Osnabrück vänder vi norröver och följer floden Ems till den sympatiska staden Emden vid Nordsjökusten. Här kan man ligga vid kaj mitt i staden, 200 meter från rådhuset.

Nu byter vi gästflagga och sätter upp den blå-vit-röda holländska flaggan när vi går in i de suveräna holländska kanal- och sjösystemen. Det blir övernattning vid Groningen samt besättningsbyte vid en fin marina någon mil söder om Leuwarden i närheten av den lilla byn Warten. Vi går vidare söderöver och kommer via floden Ijssel fram till Rhen vid Arnhem.

Vi följer floden medströms en bit för att sedan gira lite norröver och komma fram till marinan Sixhaven mitt emot järnvägsstationen i Amsterdam, Här turistar vi några dagar för att sedan styra mot etappmålet Alkmaar i provinsen Nordholland. Här lägger vi upp båten på Nicolas Witsens båtvarv.

Varvets upptagningsutrustning är av högsta klass. Båt och vagga hör ihop hela tiden på land. Transportvagnen lyfter vagga och båtsom en enhet.

Nästa vår år 2002 går vi genom Holland och Belgien ned till Sydfrankrike.
Holland är fritidsbåtarna Mecka; aldrig har vi sett så mycket fritidsbåtar. Båtarna vårdas med stor omsorg. Naturligtvis finns det i Holland många kanaler att färdas på. Vi försöker slå följe med yrkestrafiken och därmed smidigt passera de öppnade broarna. En hel del naturhamnar finns det faktiskt, men ljudet från landande och startande flygplan och bruset från motorvägarna blir man inte av med.

En av resans mer uppskakande upplevelse inträffar, då vi är på väg mot Belgien och bordas av holländska kustbevakningen. Välbeväpnade kustbevakare genomsöker båten på jakt efter obeskattad grön diesel. Tråkigt nog har vi inte helt rent mjöl i påsen då det vid provtagningen syntes en aning grönaktig kulör på dieseln i tanken. Det märkliga var att vi inte själva visste var (jo det visste vi allt) och när vi fick grönt i tanken. Det hela lämnades lyckligtvis utan några särskilda repressalier för vår del. Ganska lustigt kan man nu tycka så här långt efteråt.

Belgien upplever vi som bättre än sitt rykte. Ryktet talar om industrilandskap, sotiga och svarta. Vi har gått både utefter kusten och inne i landet och har träffat på många trevliga miljöer. Den lilla ålderdomliga staden Brugge är en verklig pärla. De stora marinorna och plagerna utefter Nordsjökusten är väl i klass med de hamnar man ser vid Medelhavskusten.

Vi väljer fel kanalväg från kanalkusten vid Dunquerque mot Paris. Det kan man i efterhand konstatera.
En ganska tråkig sträcka med mycket nyttotrafik. Osäkra på om vi skulle kunna gå igenom (under) en tunnel så tog vi det säkra före det osäkra. Inga gästhamnar så långt ögat nådde. Det var inte bara kanalen (Canal lateral à L'Oise) som var tråkig, också vädret.

Utdrag ur loggboken
2002-06-11 tisdag. Nedför L´Oise.

Regnig natt. Uppstigning igen 06.30. 13 grader. Franska snuvan har brutit ut ombord. Stor åtgång på hushållspapper. Båten försatt i karantän.
Vi hinner ej fika förrän vi skall in i slussen. Nu har vi nått den högsta punkten så nu går det utför. Vi går in som första båt och nu går det lätt att slussa. Man bara sjunker. Dock får man passa upp när pråmarna drar på för att starta eller kompensera vattenflödet. Vi justerar sidoförflyttningarna med båtshakarna.
Efter 2 slussar kommer vi till Noyon. Där är stor kö med 4 pråmar och en fritidsbåt från Holland. Vi lyckas slussa med pråmen Quo Vadis och fritidsbåten Rossignol. Regn och dis. I Rossignol säger man att slussgubbarna har gått i strejk men vi vet inte var. - - - - - - - - -

Det var först när vi kom ut från Oise och in på Seine som den första marinan dök upp. Vi kunde därför nyduschade och allmänt uppsnyggade göra vår entré i Paris. Minnesvärt att glida fram på Seine och passera Frihetsgudinnan, Eiffeltornet och Notre Dame innan vi slussar upp till Paris största och centralaste marina, Paris Arsenal invid Bastiljen. Mitt i smeten kan man säga.

Bogpropellern går sönder under en förflyttning inom gästhamnen. Mycket försmädligt. Det föll på kaptens lott att dyka ner i den vattniga sörjan för att finna orsaken.

Båten kom att ligga 3 veckor i Paris. Besättningen byts ut mot nya raska däcksgastar då färden söderut fortsätter. Besättningarna skiftades med 1-4 veckors intervaller. Det var bara kapten som troget stod på flybridge i ur och skur.

Vi gör en rundtur på kanalerna i Paris. Vi passerar Notre Dame, Louvren, Eiffeltornet, Billancourt, och Bois de Boulogne. Sen kommer en stor 3-kammarsluss vid Suresnes, innan vi, vid St Denis, lämnar Seine och slussar upp till Canal St Denis. Canal St Martin är en pärla. Om St Denis var tråkig, så är Canal St Martin fenomenalt mysig. Kantad av lummiga alléer, små insjöar, livligt folkliv och intresserade åskådare. För deras skull tar kapten på sig fanjunkarkasken och skjuter salut med kanon, som hörs vida omkring. Vi slussar nedströms och efter den sista slussen före Bastiljen börjar den långa tunneln, som är upplyst av el-ljus, ibland i regnbågens alla färger. Dagsljus tränger in från cirkelrunda hål i taket vid ungefär var 100-tal meter. Kanalen är givetvis enkelriktad via trafikljus, 4,10 m höjd och 10 m bred.

Frankrike är ett vackert land vilket man lätt konstaterar då man färdas på floder och kanaler. Vi följer Seine österöver och övernattar i staden Montereau, innan vi byter till floden L'Yonne, som vi följer uppåt till staden Sens. Här konstaterar varvsägaren Simon Evans att plastgodset på bogpropellern är sprucket och ny propeller beställs från Penta i Paris. Den kommer dagen därpå och vi går tillbaka mot Seine en bit innan vi viker in på den vackra kanalen Canal du Loing vid St Mammès.

Vi kommer nu in på de små kanalerna där en del slussar sköts manuellt. En idyll efter att ha färdats i de stora kanalpråmarnas vågskvalp på Seine. Vi passerar många orter och slussar. Sista slussen före Montargis är en automatsluss. Den sätts igång (när man förtöjt vid slusspollaren) genom att dra i en blå hävarm. Sen sker allt automatiskt. Vattnet fylls på och när bassängen är fylld öppnas portarna. Mycket smidigt.

Vid Rogny når vi högsta punkten på Canal de Briare. Värmen har kommit och det är nästan outhärdligt, om man inte kan söka skugga. Vi passerar den magnifika akvedukten över Loire i Briare. Vi besöker den vackra orten Sancerre med 2000 invånare och på en höjd (250 m) c:a 3 km från vår natthamn. Den är centrum för vinodlingen i trakten. Naturligtvis handlar vi.
Vi passerar högsta punkten på den här kanalsträckan vid Montchanin på 301 meter.

Vi passerar staden Digoin och kommer in på Canal du Centre. Trots regn är sträckan mellan Saint Leger och Chagny en av de allra vackraste i de kanaler vi hittills har besökt. Särskilt vinbergen vid Santenay. Här ser man ofta reklamskyltar längs de höga bergssidorna, som lockar till besök på intilliggande vingårdar.

Vi stannar för dagen i Chagny, som har kajplatser för nöjesbåtar. Hamnen är gratis. Nu har vi endast en dagsetapp kvar tills vi kommer fram till floden Saone vid staden Chalon sur Saone. Chalon är huvudstad i Côte Chalonais, berömd för sin kalkhaltiga jord, lämpad för vinodling. Alldeles i närheten av den välutrustade men dyra marinan ligger ett stort köpcentrum typ Barkarby men mycket, mycket större. Varuhuset Carrefour har t ex 42 utgångskassor. Hela besättningen far hem till Sverige med hjälp av Goodjet.

Efter dramatiska händelser i Arles med en översvämmad flod som resulterar i evakuering av fritidsbåtarnas besättningar, hamnar vi i denna summariska resebeskrivningen raskt vid Medelhavskusten.
Förutom då Arles med sin välkända kulturhistoria är städerna Aigues Mortes, Sete, St-Gilles, och Beaucaire kulturella höjdpunkter. Bara de är väl värda en resa ner till dessa trakter.

Camargue med rosa flamingos, svarta tjurar och vita camarguehästar. En exotisk miljö för oss nordbor, men kanske väl långt från vår invanda miljö för att man skulle kunna ta det till sig på allvar.
Port Saint Louis du Rhone ligger vid Medelhavskusten och är den stad som i sin närhet har två stora varv för fritidbåtar. Många svenska medelhavsseglare brukar här vinterförvara sina båtar. Vi valde Port Napoleon som vi tyckte såg mest välordnat ut. Här låg båten över vintern.

Ja så var vi då vid Medelhavet. Målet var uppnått. En lång resa full av höjdpunkter, intressanta minnen och möten med trevliga människor. En erfarenhet som delas av många före oss. Det är bara att ge sig iväg så enkelt är det.

År 2003 börjar resan med ytterligare turer utefter Medelhavskusten.

Ett roderhaveri inträffar i Aigues Mortes bara någon vecka efter sjösättningen. Rodret kärvade och gick knapp att rubba. Båten togs upp på en slip i fiskehamnen Grau ute vid kusten. Rodret demonterades och rättades till.

Åter på Rhone; den här gången i riktning norrut, mot strömmen som inte är så strid som vi befarat, ca 2 knop.
Vi stannar till i Valence där besättningsbyte sker. Vi passerar Lyon och fortsätter på floden Saone. Än en gång ligger vi i hamnen Chalon sur Saône i dess fina men dyra marina.

Sen lämnar vi Saône vid St Jean de Losne . Här ligger de 2 kända varven H2O och Joel Blanquart. Denna ort är en mycket populär övervintringsplats. Från St Jean följer vi den utomordentligt vackra floden Le Doubs i nordöstlig riktning. Här passerar vi de natursköna och historiska orterna Dole, Besancon och Montbeliard. Kommer upp på en högsta nivå över havet på årsbästa. Dvs nästan 360 m över havet. Sen bär det utför i en lång slusstrappa till Dannemaire innan vi är framme vid Mulhouse.
I Mulhouse beskådas ett stort bilmuseum( Stumpf Museum) vilket är en av stadens många begivenheter.

I Strasbourg, där gästhamnen för övrigt visar sig vara gratis, passerar vi EU: s stora magnifika högborg för mänskliga rättigheter.

Besättningsbyte sker i Nancy.
För att få en skymt av de vackra vindalarna så går färden tur och retur upp i det tyska Rheinlandet på den underbart sköna floden Mosel. Här görs ett 3 veckors avbrott från den kontinentala heta värmen i närheten av tyska Trier. Mycket natursköna områden med djupa dalar och höga skogbeklädda bergsluttningar passeras.

Ett antal tunnlar stöter vi på. De är mörka och lite småkusliga genomfarter. Vi har nu kommit till Ardennerna. De från första världskriget så kända orterna Nancy, Verdun och Sedan passeras.

Åter i Belgien betalar vi det hutlöst billiga priset av 1,05 € för att få färdas från Givet till Maastricht på deras kanaler och floder. Enbart själva uträkningen av avgiften kostar säkert mer än avgiften.

Hösten närmar sig, vilket visar sig i att städerna anordnar festivaler med fyrverkerier och annat spektakel. I staden Namur höll vi inte på att få plats i gästhamnen. Det förvånade oss då det vanligtvis var ganska tomt på båtar, eftersom det nu var höst. Förklaringen kom fram senare under eftermiddagen då fritidsbåtarna illuminerades och på kvällen deltog i en båtkortege på floden samtidigt som ett makalöst fyrverkeri avfyrades. Dagen efter var det bara vår båt och ett fåtal andra båtar kvar i staden.

I Holland känns det lite hemtamt då vi i stort sett går på samma kanaler som vi tidigare befarit två år tidigare. Vi har avtalat ett datum för upptagning med samma varv i Alkmaar som vi tidigare legat på. Då vi har gott om tid så går vi till Amsterdam för att spendera några dagar på torra land.
Höstvädret visar sig från sin sämsta sida. Det är kallt blåsigt och regnigt. Att säsongen är över för det här året känns tydligt. Att få tillbringa den sista natten i Alkmaar på ett varmt hotellrum kändes bra. Resan var över för i år.

2004 Åter till Sverige

På våren 2004 kör kapten med bilen in i en container och bryter foten. Foten behöver lång rehabiliteringstid och först i slutet på juni kan vi starta årets färd. Vi flyger med Ryan Air till Rotterdam och sedan tåg till Alkmaar. Efter några dagars rustningsarbete är vi åter klara för kanalfärd. Sjösättning sker den sista juni och efter 2 dagar är vi åter i Sixhaven i Amsterdam. Hamnen är inte så stor men här finns alltid plats pga att hamnmästarna är mycket skickliga på att packa samman gästande båtar. Efter ett par dagars turistande i Amsterdam går färden via sjösportsområdet Vinkenveense ut på den breda och trafikintensiva Amsterdam-Rehn kanalen. Den lämnar vi gärna och väljer att gå Rehn uppströms till Arnhem. Sedan följer vi floden Ijsell norröver med besök i den gamla hansestaden Zwolle. Här är det marknad och vi strövar runt bland marknadsstånden och beundrar den mysiga stadskärnan. Vädret har varit tämligen dåligt med mycket blåst och regn, men vi har ju bra tak över huvudet och klagar inte.

Vi passerar nu kanske hjärtat av den holländska marina miljön. Här finns kanaler åt alla håll och överallt prydliga och omsorgsfullt skötta såväl båtar som hus. Charmiga småstäder som Ossenzijl och Sneek. Här ser man verkligen att holländarna har det gott ekonomiskt. Förutom Luxembourg verkar Holland mest välbärgat om man gör sin bedömning från sjösidan. Nu är vi uppe i norra Holland och följer Van Starkenborgh Kanaal fram till Groningen. Här viker vi lite söderöver och väljer en smal, mysig kanal med en alldeles förfärlig massa broar. 53 stycken broöppningar och 5 slussar på en dag. Här delas trafikanterna in i konvojer och ledsagas av gäng orangeklädda slussvakter hela dagen. Kanalerna Staatkanaal och Musselkanaal går igenom centrum av mindre städer och orter. Det här är en led som verkligen kan rekommenderas, men då får man inte ha bråttom.

Vi passerar in i Tyskland vid staden Haren, som har ett marinmuseum trots att det ligger vid floden Ems och tämligen långt bort från havet. Vi följer floden Ems norröver tills vi viker in på Küstenkanal, som leder oss fram till Oldenburg. Här får vi känning av tidvattnet och får bottenkontakt när vi försöker lägga till vid kajen i centrum. Via den lilla pittoreska staden Elsfleth kommer vi fram till floden Weser som vi följer till Bremerhafen. Här gäller det att utnyttja tidvattnet och få gratisfart. Mycket nybyggt i Bremerhafen och staden har en trevlig marina nästan mitt i centrum.
Vi vänder mot söder och passerar Bremen innan vi ansluter till Mittellandkanal vid den imponerande kanalvägkorsningen. Floden Weser rinner under Mittellandskanals breda akvedukt. Mittellandkanal hör väl inte till de mest intressanta kanalerna. Den går tämlligen rakt och bitvis är den omsluten av höga vallar. De fåtaliga men stora slussarna (vid Anderten) imponerar liksom Volkswagenwerke i Wolfsburg.

Mittellandkanal slutar med en magnifik grönmålad sluss, Schiff Hebewerk Rothensee, i närheten av Magdeburg,en tämligen tråkig, typisk östtysk stad. Magdeburg ligger vid floden Elbe, som här rinner tämligen hastigt. Upp till 5 knop på vissa ställen. Nu fortsätter vi mot Berlin på Elbe Havel Kanal. Även den är mycket trafikerad och under utbyggnad. Man bygger ut nuvarande slussar till dubbelslussar samt breddar kanalen. Mer och mer polska och tjeckiska pråmsätt förekommer. Vi övernattar i staden Brandenburg samt kastar ankar i ett mindre sjösystem kring Ketzin. Värmen har kommit och vi badar vid flertal tillfällen i sjöarna runt Berlin (Petzov vid Glindowsee). Efter Potsdam når vi via Wannsee fram till centrala Berlin. Vi har tur och kan övernatta vid en av de fåtaliga övernattningsplatserna ej långt från Brandenburger Tor. Man får endast ligga här i 24 timmar.

Från Berlin går vi österut mot floden Oder. Innan vi när floden slussar vi nedåt 38 m med hjälp av Schiffhebewerket i Niederfinow, en magnifik konstruktion med stort fackverk av stål och stålwires. Sista slussen innan Södertälje sker vid Hohensaaten. Vi är nu på floden Oder och på nästan samma nivå som Baltiken. Vi väljer den vackrare Väst-Oder mot Stettin, som ligger i Polen. Stettin är ju gammal tysk hamnsstad med stor varvsverksamhet. Underhåll på gator, byggnader och kommunala trafikmedel är fortfarande bristfälligt. Miljön är lite tråkig. Men bilparken är modern och klädseln är västerländsk. En bra marina finns norr om staden, Marina Goclaw.
Vi klarerar ut vid tullstationen i Ziegenort och måste även passera checkpoint 'Bonk', ett kontrollfartyg, innan vi kommer ut på Stettiner Haff och åter är i Tyskland. Vi passerar söder om Wollin och Usedom innan vi kommer fram till den gamla svenskstaden Stralsund. Nikolaikyrkan i centrum är väldig och citymiljön är modern och proper, medan förorterna väntar på sin renovering. På ön Dänholm utanför sstaden finns nyanlagd marina. Platsen har tidigare varit militärt område och består av en röda gamla tegelbaracker, men med bra skydd mot sjö och vind.

Baltzar von Platen är ju berömd för utformadet av Göta Kanal. Men var är han född? Jo i den idylliska lilla orten Schaprode på Rügens västkust. Här överraskades vi av en minnesvård, som på svenska beskrev hans livsöde. Från Schaprode startar vi i gryningen och går på grund alldeles innan farleden. Här är mycket sandbankar och överhuvudtaget mycket grunt vatten, så man är tvungen att följa de utmärkta smala lederna. Ytterligare en fin solig dag och Purpurorden stångas mot en ostlig vind på 7 m/s när vi passerar Arkona på Rügen. Vi styr med hjälp av vår GPS i 21 grader. Vi passerar områden med stor algblomning. Man säger att sjötrafiken är intensiv på Östersjön. För oss var den helt öde nästan. Först när vi siktade svenska kusten passerades vi av diverse större fartyg. Motorn går som en klocka och på eftermiddagen anlöper vi Ystad.

Efter ett par dagars uppehåll i Ystad besöker vi Simrishamn, Hanö, Karlskrona och Christianopel. Vår strålande Garmin X24 GPS-navigator lämnade oss i sticket och vägrade starta, när vi startade från Hanö. Därifrån navigerade vi på död räkning framgångsrikt. Men vid Christianopel blev det grundkontakt, men turen stod oss bi och efter 2 dunsar gled vi vidare. I Kalmar inköptes en ny bättre Garmin och resten av färden mot Stockholm gick utan grundkänning. Det blev en tämligen blåsig färd via Kalmar, Byxelkrok, Västervik, Oxelösund och Trosa. På hela Medelhavsresan har vi haft tur att inte bli tjuvatagna. Men det sker i Södertälje. Under natten har någon lyft av vår lilla damcykel från fördäck. Vi har sovit gott och inte anat oråd. Vi har dock tur och hittar cykeln en bra bit från båten.

Nu har vi bara 2 slussar kvar, nämligen Södertälje och Hammarbyslussen. Vi klarar även dessa och tillbringar vår sista natt på Fjäderholmarna, som också utgjorde vår första anhalt när vi startade år 2000. Cirkeln är sluten.

2005 Till Helsingfors

Vi (kapten, Rostis och JJJ) startar från Bosön i början av juli i strålande sommarväder som varar ända fram till Åbo. Först går vi till Experten vid Håtö och skottar grus. Passar på att äta en suverän lunch på Lidö innan vi slingrar oss igenom Väddö Kanal, passerar Grisslehamn för att lägga till på Gräsö vid Ernfrids brygga. Här stannar vi ett par dagar och sällskapar med Leif och Aspenlund. En stilla sommarmorgon tar vi kurs rakt österut, passerar Signildsskär och lägger till i Käringsund. Vi följer Ålands norra kust och passerar Dånö-Gamlan och Bomarsund. Delet överkorsas och vi tar natthamn i Seglinge. Nu har tyvärr algblommningen kommit ordentligt och hamnen är full av grötiga algschok. Men värmen håller i sig och det blir flitigt badande.

Vi handlar på Brändö och övernattar på Berghamn innan vi anlöper Åbo. Här inhandlar vi dåligt kartongvin på Alco, som vi lyckligtvis får byta dagen därpå. Sen har Aspenlund fått nog och reser hem med Viking Line. Kärnbesättningen styr österut och passerar vackra Högsåra och Rossala. I Hangö stannar vi ett par dagar. Vackert väder och mycket båtar, många restauranter och hamnbodar. Kapten köper kaptenskavaj.

Återigen styrs färden mot öster. Vi går inomskärs i vacker skärgård med vanligtvis väl dolda bosättningar. Vi ankrar på redden vid Barösund för natten och nästa dag passerar vi Porkala innan vi på eftermiddagen angör Nyländska Jaktklubben i Helsingfors. Hamnvakten Affe har gått bort. Här stannar vi ett par dagar ser på gatulivet samt besöker Stockmans varuhus.

Vi lämnar Helsinki i vackert väder men vid Porkala mular det på och blåser upp. Vi får en gropig, gungig och regnig resa över Porkala fjärden. Ingen sikt vid inloppet pga störtskurar. Ett par segelbåtar måste vända för att söka sjölä. I vackra Ekenäs lyckas vi få den sista kvarvarande hamnplatsen. Vi försöker köpa den goda strömmingsflundran på kajen i Hangö, men för dagen är bodarna stängda. Vi styr vidare och övernattar åter vid Hitis-skärgården. Hamnen i Gullkrona är överfull och vi blir tvungna att ankra upp med 2 ankare. Vädret är regnigt och vinden skiftar flera gånger under natten, så vi får ankra om. Återigen går vi in till Åbo. Här byter vi olja. Vi lyckas ej få tag i lämplig storlek på oljefiltret, så bytet får anstå.

Stor-Åke, Sumpan, Sundberg (kärt barn har många namn) ansluter i Åbo. Nu styr vi återigen mot Åland, övernattar vid Brändö, där vi hittar den mysiga restauranten Gullvivan på ön Björnholm. Sniglar som förrätt. Här får vi även umgås lite med motorknuttar, som tar färjor mellan öarna. Nästa dag går vi på grund i ett smalt sund. 2 bonk i botten. För 2 veckor sedan passerade vi samma sund utan grundkänning. Det blåser upp mer och mer men vi går inomskärs. Vi passerar Lappo och Kumlinge innan vi kommer ut på Delet. Sundberg styr våghalsigt mot den mötande sjön. Ibland får ett par stora dunsar i motsjön, men så småningom avtar vinden. Det tar 2 timmar att passera Delet, som avskiljer Öst-Åland från huvud-Åland. Natthamn blir Bomarsund. Nästa dag styr Sumpan över Lumparn fram till Mariehamn. Kapten tillbringar 2 nätter ensam på Purpurorden med att reparera och städa. Dessutom inköpes 2 nya batterier.

En ny besättning mönstrar på i Mariehamn. Det är Eliza, Linda och Dan. Eliza passar på att kränga en del presentkort samt några exemplar av Den Vilda Jakten. Purpurorden styr tillbaka ut på Lumparn men går nu norröver till den gamla fästningen Kastellholm. Här ankrar vi på redden alldeles nedanför den magnifika fästningen. Vi tar Hajen in till land och vi ryms allihop även om friborden ligger nästan vid vattenytan. Vi besöker friluftsmuseet Jan Karlsgården med dess gamla kulturhus. Dan grillar sötpotatis, svamp, lök och oxfilé på badbryggan.

Vi fortsätter österut och passerar färjehamnen Långnäs, Bänösund samt övernattar vid Sottunga. Handelsboden ligger 3 km från hamnen med handelsman har ställt ut gratiscyklar vid hamnen för att brukas som färdmedel till handelsbon. Efter middagen spelar vi Scotland Yard medan Eliza målar akvarell i kvällssolen. Nästa natthamn blir Bomarsund, som ligger på nordöstra sidan av Åland. Som en del av Krimkriget kämpade här 1854 försvarande ryssar mot engelsmän och fransmän. Ryssarna förlorade och var tvungna att demolera fästningen. Sen dess är det ett kulturminnesmärke och verkligen värd ett besök. Vi tar en kvällspromenad till det magnifika fortet ovanför Notviken, varifrån man har en bedövande utsikt över Bomarsunds vattenområde. Det blir ytterligare en färd på Lumparns vatten innan besättningen nästa dag tar färjan till Stockholm.

Nu mönstrar havsbesättningen på med välkomsthälsningen "Välkomna era djävlar". Det är Experten och Ekstrand. Experten lagar allting som går sönder och det gör det mycket. Ekstrand är Purpurordens mästerregissör och dirigerar besättningen att utföra alla möjliga aktiviteter. Dessutom lagar han mat varje dag, i ur som skur, men diskar gör han inte. I regnigt väder styr vi ut från Mariehamn, passerar Marhällan och går farleden norrut mellan Åland och Eckerö. Våra gamla sjökort bereder oss tidvis navigeringsproblem. Natthamn tar vi vid en privatbrygga vid Dånö och gör en smärre grundkänning. Viss kalabalik utbryter vid tilläggningen i Käringssund. Experten missar akterbojen och Purpurorden måste backa ut och göra om manövern. Experten kände inte till funktionen på förtöjningsbåtshaken. Här upptäcker vi att vår jolle, Hajen kallad, har läckage mellan ytter- och innerskrov. Det blir sämre väder med hårda vindar vilket medför att vi stannar en dag extra. Trots hotande molnformationer och en kortare stund dimma passerar vi nästa dag Signildsskär och den nord/sydgående farleden med sina stora lastfartyg. Purpurorden rullar bra i den grova sjön. Efter komplettering av förnödenheter i Gräskö tar vi natthamn på Lidö. Efter ytterligare en övernattning vid Bosö Båtklubbs klubbholme på Ekskär är vi framme vid Purpurordens hemmahamn på Bosön.

Under hösten gjorde Purpurorden en del utfärder i Stockholms inre farvatten. Båtupptagning skedde 2005-10-20. Kaptens prostata opererades bort 4 dagar senare.

Under 2005 avverkade Purpurorden 1226 distansminuter och motorn gick 204 timmar vilket ger en medelhastighet av 6 knop.

2006 Dalslands kanal för andra gången

I början av juni gör vi (Kapten, JJJ och Rostis) en jubileumstur till Uppsala. Här var vi för 10 år sedan, när Purpurorden var nyinköpt. Vi besöker Wrangelska Palatset vid Skokloster och Rutger von Essens bilmuseum.

Vi glider upp i Fyrisån, passerar svängbron vid Flottsund och förtöjer vid stadsparken i Uppsala. Här pågår loppmarknad och vi inhandlar vi 20 par strumpor för 100 kronor och kapten vräker till med en Svensson och en Larsson gulblå svenska fotbollsset till Ossian och Elliot. Solen går ned 22:03 och rakt ner över fören. Kanalkanten frekventeras flitigt av ungdomar med ölburkar. Somliga med spritter nya studentmössor gläds åt den romantiska Uppsalastämningen. Man eldar och kramas. JJJ och Kapten går till idrottsplatsen "Studenternas" och ser på en vänskapsmatch mellan Djurgården och Sirius, som Sirius vinner. Besättningen njuter av kvällslugnet med Sudoki och korsord.

Maskintimmar: 2288
Distanslogg:   11281 distansminuter.

På Östgöta Kanal med Stenträ, Ekstrand och Crax

2006-06-30. Purpurorden startar med kapten från Bosön och besättningsmedlemmarna Ekstrand och Stenträ embarkerar vid Hammarbyslussen. De medför mat och dryck i riklig omfattning. Ekstrand serverar den första ölen vid Årstaviken efter 3 minuters gångtid.Vi passerar Ekstrands barndoms platser vid Mälarhöjden och Bredäng. Han berättar ungdomsminnen om kärlekens ljuva oskyldiga sötma.
Vi glider förbi Norsborg och kommer ut på Björköfjärden. Vi har tur när vi kommer till Södertälje och kan slussa med en gång. Sen serverar Ekstrand sin världsberömda äkta gubbröra med svenskt rågbröd och till detta ett par Anderssonare. Ekstrand tjänstggör även som regissör Ekstrand/Friberg och filmar allt vi företager oss. En stamp i marken anger att filmning börjar och en stamp för slutmarkering. Och härtill måste besättningen anpassa sig.

Ankommer till Trosa vid 18-tiden. Besättningsman Crax, Ing1 eller Inget embarkerar under bulleribong kl. 18.50 i Trosa gästhamn. Och genast vill han ha välkomstdrink och det får han ju så gärna. Fru Ekstrand serverar så gärna. Sen bjuder Ekstrand på gammal svinskinka, mimosasallad, tomater och vanlig skitsallad men lyckligtvis fick vi också varm färskpotatis som vi avnjuter i akterruffen. Lova kommer ner och hämtar hem Carlsson kl.21.00. Vi slocknar in snabbt i regnigt sommarväder.

Vi har tidigare konstaterat att generatorn inte laddar mer än 11 volt. Det är en Lucas tvåpolig generator från England. Tvåpoliga generatorer måste man ha i stålbåtar. Det sägs att Lucas var killen som uppfann mörkret. Efter besök i Södertälje konstateras att kolen är slut eller att släpringarna lossnat.

Klockan 16 kommer vi iväg från Trosa. Och kapten var så lycklig så han bjöd besättningen på en ynka glass. Det var bättre förr, då fick man whisky när man startade ut på äventyr, men inte nu. Det är fortfarande vackert väder och svag nordvästlig vind. Vi passerar den kända strandvillan vid Julafton, passerar kratersjön Tvären, den vackra leden Espskärsklubb - Stora Kampåsen, över Nyköpingsfjärden och vidare över Bråviken. Inte så många båtar ute på fjärdarna.
Vi navigerar oss in till Lundarna kl. 22.00. Ekstrands middag består ikväll av Biff Rydberg och han får mycket beröm härför men den tärnade potatisen var ljummen. Den var ljummen. Kvällen avslutas med kaptens högläsning av Charles de Gaulles memoarer.

Ankommer Mem kl. 11.30 och köper årskort för Göta Kanal för 5700. Vi kan alltså åka hela sommaren på kanalen kors och tvärs. Som passerkort får man 2 plastkort med magnetstrip. Det blir lite ovant vid första slussen. Aktergasten Stenträ är lite släpphänt och Ekstrand, som servar gastarna på land beter sig som en turist utan brådska, när han skall lägga fast slusstamparna i öglorna. Endast Billy som fördäcksgast sköter sig exemplariskt. Ankommer Söderköping 15.00. Solen steker och vi söker gärna skuggan. Vi bunkrar mat och sprit i centrala Söderköping.

Vi kommer iväg vid 11 - tiden. Värmen är skön, på gränsen till tryckande. Vid slusspauserna tar vi öl och rödlökskaviarsmörgås på hårt bröd. Tyvärr är vi tvungna att låta motorn gå under slussningen pga vi saknar generatorladdning. Billy sköter stropparna i fören och Stenträ i aktern, kapten styr och Ekstrand fotograferar. Vi passerar slussarna Carlborgs nedre och övre och kommer ut på Asplången, där vi dumpar toaletten.
Ut på Roxen i strålande kvällssol. Den är rätt så stor och kapten passar på att ta sig ett bad från förpulpiten och dyker ned nästan till det djupaste stället på 7 meter. Vatten i näsan och blöt i blöjan men i fin form. Klockan 20.00 är vi framme vid Bergs slussar och har turen att slussa upp till bassängen. Kl. 21 är vi uppe. I slusstrappan finns en hel del turister som intresserat följer slussningen, bl a en liten söt flicka, som vi dedikerar Den Vilda Jakten.

Efter sedvanlig motorkontroll kommer vi iväg kl 09.30, men samtidigt får vi vänta på en turistbåt; Vasa Lejon, som har förkörsrätt. Vi klipper fem slussar uppströms men får sedan vänta en halvtimme på att Vilhelm Tham skall passera. Solen börjar bli tryckande varm och vi är utomordentligt glada för att ha solkapellet.
Vid 15-tiden kommer vi fram till Borensberg, där kanalens enda manuella sluss finns. Slussen har endast en nivåskillnad på 0,2 meter. Vi ser många människor vid kanalkanten. Barnen badar, vuxna solar och pensionärerna sitter stilla i skuggan. Vi kör över sjön Boren och det tar ungefär en timme. Kapten passar på att bada.
Lite efter kl. 18.00 kör Stenträ med expertonisk elegans in vid första slussen vid slusstrappan i Borenshult. Vi får följa med en uppåt-konvoj och kommer upp på 88,5 meter. Ekstrand filmar Baltzar von Platens grav och sedan är vi framme vid Motala. Vi kopplar in elen, men den blir senare bortkopplad när alltför många båtar ansluter sig till det enda eluttaget, som finns på bryggan. Vi äter filé black and white med pommes frites och stor stark för 139 kr per person. En riktigt god middag 20 meter från båten. Det blir sedan kvällskaffe ombord.

Vi lägger ut kl. 09.00 men går sedan in till Motala båtvarv för att få hjälp med generatorn. Billy och Stenträ träffar försäljningschefen Jan William. Han säger att sätta en 36 ampères generator i en så stor båt är som att sätta en cykeldynamo på en Ferrari.
Ankommer Vadstena kl. 11.00. Äter en verkligt god spättalunch på Stora Torget inklusive delikat sallad. Besöker den storväxta Birgittakyrkan, byggd på 1400-talet. Ekstrand handlar kvällsmat på Coop och sen lämnar vi Vadstena vid 14-tiden. Vättern ligger spegelblank, solen hettar, besättningen slöar och kapten tar sig ett bad. Och se, hör och häpna även Ekstrand badar.
Vi får broöppning vid Karlsborg och lägger oss i Carlsborgs segelssällskaps hamn. Den hör inte till Göta Kanal så vi får betala 130 i hamnavgift. Vid tilläggningen lyckas Experten återigen att misslyckas att fånga bojen med förtöjningsbåtshaken. Det blir till att backa ut och fånga den igen.

Även idag går Crax upp vid 6-tiden, men det blir inget färskbröd eftersom vi har lingonbröd i skafferiet. Carlsson gör en sista tur ner till kölsvinet och upptäcker att elkabeln till vattenpumpen har lossnat vid en sockerbitskoppling. Sen fungerar pumpen och kapten får be Ekstrand om ursäkt. Vi beställer taxi till hamnen kl. 10 eftersom busshållplatsen ligger 2 km bort. Hemresan sker med buss till Skövde och sedan expresståget 2000 mot Stockholm.
Återigen en solig varm dag med temp över 30 grader. Dagen går åt till städning, putsning, hårklippning, laga glappkontakt vid solbatteriet för kylskåpet, läsning om DeGaulle samt middag kl. 21.

Västgöta Kanal med Wester och Gunnarsson

2006-07-05. Kl 13.00 kommer Filip och Viveca per bil. Vi planerar matinköp och handlar på Coop. Viveca gör en härlig korvomelette och bjuder på Kopparbergs 10-procentiga Super X-strong. Den biter bra så vi känner oss starka nog för att ge oss ut på Viken, som är kanalens högsta punkt. Soltaket är åter en välsignelse för hettan är verkligen besvärande. Vid den pittoreska och idylliska orten Forsvik ligger första slussen. Många åskådare betittar slussningsaktiviteterna.
Vi kör en kvart och ankrar sedan upp i en naturskön vik vid 18-tiden. Skönt bad i 23-gradigt vatten. Alla badar och kapten passar på att tvätta vattenlinjen. Viveca har snitsat till jättegod middag med Bonnafrossi och till den åtgår nästan en box rödvin för 3 personer. Ostdessert förgyller den sagolikt ljumma kvällen.

Uppstigning vid 8-tiden i strålande sol och klarblå himmel. Varmt varmt varmt. Filip och Viveca har legat i utesalongen under natten. Sunt och friskt men Viveca led av ettriga myggor medan Filip sov. Vi ger oss av från denna fina nattidyll vid 10.30 - tiden. Efter några smala passager och en landsvägsbro är vi ute på Viken. Vid 16-tiden kommer vi fram till Töreboda och handlar middagsmat och tankar färskvatten. Hettan är nästan olidlig. 35 grader i skuggan. Kanaltrafiken är livlig men på sjön Viken, kanalens högsta punkt mötte vi endast ett fåtal båtar. Vid Tåtorp får vi vänta in passagerarbåten, som liksom vi går mot Töreboda, där man förbereder sig för den kända Törebodafestivalen.
Sen hinner vi bara slussa nedför ett par slussar vid Hajstorp innan slusseriet stängs vid 18-tiden. Vi ligger i en mellanbassäng tillsammans med 3 tyska och en svensk båt.

Leif och Ingela möter oss vid Sjötorp, där vi gemensamt intager en baguettelunch, som kapten beställt och som Ingela inte tycker om. Men det gör ingenting för kapten dricker den 10-procentiga Kopparbergsölen.
Kapten, Ingela och Filip styr ut från Sjötorp mot Mariestad, dit Purpurorden anländer lite efter kl. 16. Precis lagom kommer Viveca och Leif med varsin bil till hamnen. Det blir en glass innan vi åter lägger ut och kör genom genom det grönröda farledsstaketet. Vi viker av babord hän mot Kållandsö.
Solen bränner men vissa molnbankar växer upp i sydväst. Vi får en kortare regnskur och retirerar ner till styrhytten. Samtidigt måste vi lägga om styrkommandot för dubbelkörning, vilket innebär att man måste flytta undan bord och pallar samt gå ner i akterkastellet och koppla om. Det var onödigt jobb för redan efter 10 minuter upphör regnet. Upp på bryggan igen och återtar kurs 260 mot Läckö. Efter en stund urskiljer vi siluetten av Läckö slott.
Kl. 21 är vi framme vid hamnen och här utbryter tilläggskaoset. Och allt beror på att kapten inte har informerat hur tilläggningen skall gå till. Purpurorden går fram och tillbaka innan kapten bestämmer sig att gå in mellan 2 bojar i gästhamnen. Gastarna gör allt för att ge alla åskådarbåtar en minnesvärd kväll. Våra tampar är för korta och vi är tvungna att backa ut för att fånga ytterligare en boj. Men vi får hjälp av en tjänstvillig tysk, som förklarar att det är stark strömsättning i hamnen. Slutligen lägrar sig lugnet och ytterligare en champagneflaska korkas upp.
Besättningen saluterar trots allt sin kapten inför den kommande födelsedagen och ur ett rödglatt paket får kapten ta fram en Purpurtröja med Purpurordens färger. Kapten är djupt rörd över denna komplimang trots alla elaka kommentarer han utgivit till besättningen. Sen firar vi vidare med färsk oxfilé och allt är frid och fröjd.

Nästa dag gör vi en rundvandring under kunnig guides ledning på de la Gardies slott från sent 1200-tal. Kapten blir bjuden (han har i alla fall inte betalt något) på lunch på den mysiga restaurangen Fataburen. Det blir hjortstek enligt Kebab-modell och 2 flaskor gott vin. Mot eftermiddagen klarnar det upp och vinden frisknar till. Det har också blivit kallare. Göteborgsposten marknadsförs genom att färska tidningar läggs ut vid bryggan. Kvällsmiddagen, inköpt Röding från Sjötorp, intages ombord under gemytlig samvaro. Innan vi kojar in beser vi mötet mellan två Göta Kanalbåtar vid midnatt. Den ena båten lägger till vid bryggan men turisterna får inte gå iland utan får se på Läckö Slotts fasadbelysning med hjälp av kanalbåtens strålkastare. Kaptenen på kanalbåten Diana vill ej tillåta att Leif och jag får komma ombord för att intaga en kvällsöl.

Det är lite mulet under morgontimmarna men det kommer inget regn. Batterierna är fulladdade och även vi när vi stävar ut från hamnen vid 11-tiden. Vinden är sydvästlig och solen tittar fram. Det blir en lugn och rofylld överfart med Kinnekulle och Hällekis på styrbordssidan. Vi styr in genom prick-staketet mot Mariestad. Gästhamnens samtliga platser är upptagna, mest tyska båtar, men vi lägger oss längsides kajen vid 4 stora silobyggnader. Kapten bjuder på avskedslunch, utsökt strömming och kyckling, vid den nybyggda hamnkrogen. Sedan kliver besättningen in i sina bilar och far bort. Kapten köper kvällstidning och fördriver eftermiddagen med lite Soduko. Middag intages vid hamnkrogen under beskådande av VM-finalen mellan Frankrike och Italien. Italien vann medelst straffsparkar. Soduko till midnatt.

Med Mellarna till Dalsland

2006-07-10. Vid 13-tiden anländer Mellarna i 2 bilar. Det är Janne Jungman Jansson 2104, hustru Sonja, dotter Ia med sonen Zlatan Samir. De har kört bil från Stockholm till Otterbäcken där Sonjas bror bor med sin familj. Mellarna ställer bilen i Otterbäcken. Brodern och hans familj skjutsar Mellarna till Mariestad.
Sedan Mellarna installerat sin gedigna packning bjuder damerna på ägglunch med joghurt. JJJ bjuder på 12 år gammal whisky som välkomstdrink. Ia och Sonja tar en stadspromenad, Samir fiskar, JJJ och kapten tar en liten sovstund. På kvällen demonstrerar Samir hur man spelar fotboll på datorn med ett avancerat spel, FIFA06. Det är så avancerat att även Samir har svårigheter att vinna.

Vi startar vid 11-tiden i halvmulet väder. Samir, som fått en gedigen navigeringsutbildning av kapten, styr ut mot Vänern och JJJ navigerar efter sjökortet. Vädret mulnar mer och mer och regnet kommer, men vi fortsätter att styra från bryggan. Mitt på fjärden blir vi omkörda av den norska Sagasnipan Tamara, men efter en stund ligger den stilla och kränger i den medelgrova sjön. Vi närmar oss norrmannen, som blir glad och accepterar att bli bogserad till Läckö. Norrmannen tar på sig livväst och klättrar ut på det gungande fördäcket. Det ser lite riskabelt ut men han har med sig en lina. Han gör flera försök att kasta linan (med Lagerströms teknik) till Purpurorden, men först vid 4:e försöket lyckas han när vi cirklar runt honom. JJJ lyckas fånga in tampen och surra fast den vid vår aktre pollare. Tampen är i tunnaste och kortaste laget men det klarar sig trots en del ryck. Bogseringen går fint och vi kör med 5 knops fart i det strilande regnet mot Läckö. Sonja äter rosa karameller, tjuvröker en cigarett och trillar ner på durken. Allt resulterar i att hon kastar upp de rosa karamellerna och mår lite tjuvens.
Efter en timme är vi framme vid Läckö hamn, som nästan är fullsatt men vi lyckas kapa åt oss sista platsen vid östra bryggan, som har elektricitetsförsörjning. Besättningen sköter sig utmärkt vid tilläggningen. JJJ vid fångstlinan i aktern, Samir hoppar smidigt i land och Ia håller kontroll över bordssidorna. Sonja rekuperar i ruffen. Regnet upphör vid 18-tiden och damerna går för att se på slottet. Hamnen är full av båtar mot kvällen och många kommer in och några lyckas klämma sig in.

Vi beslutar att stanna kvar här denna dag. Kapten besöker Tamara, vars kapten, Tormod Melnaes, Askim har sommarställe vid Stora Le på norska sidan. De (hustrun heter Lise) är mycket trevliga och tacksamma över bogseringen och har konstaterat att bränsleledningen var täppt av smuts. Mellarna tar en familjevandring runt orten medan kapten läser de Gaulle.
Klockan 18 är tiden utsatt för den stora hästskotävlingen. Deltagare är kapten, röd sexa, JJJ, grön femma och Samir, blå tvåa. Under tävlingen samlas en väldigt lång kö för att lyssna på kvällens utomhuskonsert med den norska artisten Sissel Kjyrkebö. Man har byggt upp en jättestor utescen framför uppgången till slottet. Trots ett biljett pris på 450 kr för en sittplats kommer många åskådare och njuter av den vackra soliga kvällen. Hästskotävlingen går av stapeln ute på ängen vid campingplatsen och tilldrar sig minimalt intresse från besökarna. Och det förstår man för segrarens kvalitet som hästskospelare är usel. Som den äldsta 73-åringen låter vi honom vinna. Han lyckas dessutom kamma hem 11 poäng på det sista kastet genom att få hästskon runt markeringspinnen. Gammal är äldst.
Vi avnjuter kvällen i skön aftonsol med stark högtalarmusik från slottet. Sonja har under tiden hunnit med att sy fast en del av fliken i kapellet samt tvätta alla vindrutor.

Det är en molning och blåsig morgon, när Ia och JJJ tar sin morgonpromenad till fiskeläget. Det blev 5,5 km med 9711 steg. Det blåser fortfarande för mycket så vi stannar kvar och det gör de flesta båtarna. Det blir korsord, bokläsning, Narnia samt manager-träning vid FIFA05.
På kvällen samlas mycket folk för konserten med Jill Johnsson och Thomas Ledin. Vi tittar på den gamla spelfilmen 'Göta Kanal'. Vinden har avtagit och kvällen är solig. Kompet hörs dånande men JJJ klarar i alla fall av att ligga ute i sittbrunn trots att det bara är 15 grader.

Efter frukost lättar vi ankar och styr in i Ekens skärgård västerut. Vinden tilltager och när vi kommer utanför Naven blåser det 10 -12 m/s från nord. Det gungar bra i sidled och styrsoffan börjar flytta på sig så vi avbryter överfarten mot Melleryd och vänder tillbaka in i Ekens skärgård.
Vi ankrar upp för middagskaffe och fiskeaktiviteter. Maten börjar tryta så vi returnerar oss tillbaka till fiskehamnen Spiken, som är fullbesatt men vi lägger oss på nocken av gästbryggan. Alldeles bredvid ligger Tamara, vars kapten kapten inte känner igen, trots att det bara gått 2 dagar sen vi sågs.
Vi utmanar honom på bangolf, vilket visar sig vara idiotiskt. Tormod tar nämligen hjälp av vår bästa jungman Samir och därför vinner det norska laget med futtiga 2 poäng, tack vare att vi spelade renhårigt, vilket var dumt.
Återigen laddar vi batterier. Än är det bogbatterier, än är det kylskåpsbatteriet, som även får hjälp av solpanelen och slutligen så laddar vi motorbatterierna.

Tormod har startat redan kl 07.30 för han skall hinna in till Melleryd och handla billig svensk mat. Vi kommer iväg vid 9-tiden i det allra skönaste väder genom Ekens vackra skärgård. Överfarten från Naven till Toppgrund går över delvis spegelblankt hav. Sonja passar på att tvätta taket i sittbrunn, som alltid får sina mögelangrepp.
I det fina vädret hittar vi lätt infarten till Köpmannabro vid det gamla magasinet och dess vrak. Efter att ha väntat en stund vid Köpmannebros järnvägsbro, där vi blir omkörda av Tormod, som kan gå under bron, kommer vi fram till första slussen. Den är bara på 2 decimeter uppåt. Här köper man kanalkort för 1850 kr. Ia och Sonja dukar upp lunch.
Vi kommer fram till Håveryd kl. 17.50, men får inte slussa uppåt pga att många båtar håller på att slussas nedför i flera omgångar.

Sonja får telefon från sin kusin, som meddelar att hon redan är i Billingsfors.
Slussvakten lovade oss i går kväll att vi skulle vara första båt uppför klockan 10 och det stämmer också. Vi slussar ensamma och åskådare samlas mer och mer. Akvedukten är smal och den klarar vi utan kollisioner och sedan har vid bara en mindre sluss innan vi är uppe på sjön Asplången.
Efter slussen kommer vi ut på sjön Råvarpen, varefter vi kommer fram till slussarna i Dals Långed. Här känner JJJ igen slussvakten, som är genuint dalsländsk språksam och har jobbat vid samma sluss i 17 år. Nu kommer vi ut på Laxsjön och har naturområdet Baldersnäs på styrbord sida.
Det är varmt och skönt i solen. Vi stänger av motorn och flyter med vinden medan vi äter en sista måltid tillsammans samtidigt som JJJ och kapten tar sig ett bad i den klara sjön. Vid 16-tiden anländer vi till första slussen vid Billingsfors och där möter oss Otterbäcksligan, som välkomnar oss. Kapten tar avsked av Mellarna utan sentimentalt trams. Sonja och Ia har städat upp och rengjort båten till en glänsande pärla och dessutom lämnat kvar massor med förnödenheter.

Med Megner och Mårten till Årjäng

2006-07-16. Vid 17-tiden kommer BMW:n till kajen med Mårten Thörn vid ratten och Eliza vid hans sida. Vi parkerar bilen vid Billeryds Bruks parkeringsplats och styr ut på Laxsjön och lägger sedan till på insidan av bryggan vid Baldersnäs, trots att det är rätt så trångt.
På Baldersnäs är det ABBA-afton med bl a Linda Bengtzing och ett schlagerband. Biljetterna kostar 375 kr men vi som kommer sjövägen kommer in gratis. Vi lyssnar en stund på musiken samt går runt och beser presentbodar och hembygdsgård och naturmuseum.
Eliza tar försäljningskontakt med en presentbutik.

Vi går över Laxsjön till första slussen vid Billingsfors. Här får vi vänta eftersom det är 3 båtar före oss. Vi lägger oss för ankar bakom Billingsfors bruks stora vedstaplar, som luktar gått och påminner om krigsårens många vedstaplar i Fredhäll.
Vid 11-tiden får vi slussa tillsammans med 2 andra motorbåtar. Vi blir verkligen väl bemötta av den stiliga slussflickan, som gör allt för att få slussningen att fungera perfekt. Det är 2 slussar och en landsvägsbro. Före den 18:e slussen lägger vi till vid en angöringsbrygga i en lagom stor vik i idyllisk miljö. På avstånd hör vi den breda, skummande forsen brusa.
Den snälla slussvakten rekommenderar oss att ställa bilen vid hennes parkeringsplats nära forsen. Kapten kör dit bilen på en slingrig och guppig skogsväg, där chassiet slår i botten ett par gånger, dvs jag kör på grund på land.
Mårten Kock, vårt allt i allo (AiA kallar vi honom), lagar bräckt kasseler med färsk potatis och grönsaker, som smakar utmärkt i den nedgående solens glänsande glans.

Vi åker igenom ett verkligt vackert kanalparti med porlande forsar i fin skogsmiljö. Efter en mindre sjö är vi framme vid dubbelslussen i Bengtsfors. Vi får vänta en omgång pga att Purpurorden är för stor för möte. Solen hettar när vi drar båten mellan dubbelslussarna. Fortfarande mycket smalt vid slussinfarten så det är viktigt att gastarna är uppmärksamma och korrigerar båtens placering för att ej törna emot stenpartierna.
Kl. 11 lägger vi till i Bengtsfors ovanför slussarna. Vi gör en rundvandring i centralorten. Eliza lyckas sälja Vilda Jakten till bokhandeln samt även ta beställning på julkort till presentaffären 'Saker & Ting'. Hamnavgiften är 120 kr som erläggs i en hamnavgiftsautomat, som för det mesta är trasig. Kapten tar sig ett par uppfriskande eftermiddagsbad medan han slipar av relingslisten, som ser så förskräckligt ful ut. Som vanligt är det Mårten som sköter om middagsbestyren och det gör han förbannat bra.

Eliza vaknar tidigast och går till bageriet och handlar morgonbröd. Vädret fortsätter att vara vackert med klarblå sol. Vi kör fram till Shell-macken och tankar 100 liter diesel för 1264 kronor. Dessutom köper vi en 6 liters gasolflaska för 1395 kr. Vår gamla tyska gasolflaska får vi ingenting för men den tas i nåder emot av stationsvärdinnan.
Vi startar vi 11-tiden och glider sakta fram på Lelången med spegelblank yta. Vid Torrskogs vackra kyrka slår vi av motorn och låter båten glida med vinden. Vi badar samt käkar lite smörgåsar och tar en liten siesta. Härligare kan man inte ha det.
Vid 15-tiden kommer vi fram till 3-stegs slusstrappan vid Lennartsfors. Här får vi vänta tillsammans med en göteborgsfamilj. Av den vänliga danska slussvakten får vi låna ett nytt sjökortsset över Dalslands Kanal. Vårt GPS-sjökort har nämligen tagit slut vid Gustafsfors av någon anledning.
Efter slussen vid Lennartsfors styr vi ut på sjön Foxen. Efter 2 distansminuter girar vi babord vid Tranenäset och hittar en härlig ankringsplats vid Tullöns sydöstra udde. Vi har hört att det vackra vädret skall lämna oss och att ett oväder närmar sig från nordväst (det visar sig vara helt fel). I närheten finns blockhus för kanotister och de är till största delen tyskar, men även fransmän och holländare. Molnen kryper upp från nordväst men det är totalt lugnt när vi lägger oss vid 23-tiden. Vi är nu alldeles i närheten av norska gränsen vid Trollön.

Efter sedvanlig motorkontroll styr vi mot Norge. Vi rundar gränsön, Trollön, avgränsad med gula rösen. och är åter tillbaka i det fattiga Sverige.
Nu styr vi norröver på den spegelblanka sjön Foxen. Vi kommer till Töcksfors vid 14-tiden och lägger oss nedanför slussen. Vi skall inte slussa här utan det här blir vändpunkten på vår resa i Dalslands kanal.
Vi går upp till en jättestor stormarknad för gränshandeln och kompletterar förrådet. Nu styr vi söder över och går tillbaka och väljer en naturhamn. Här grillar vi entrecôte på badbryggan med en engångsgrill. Återigen åstadkommer vår allt-i-allo-kock underverk

Efter sedvanlig motorkontroll dunkar Forddieseln igång och vi styr söderut på sjön Foxen. Här händer inte ett jävla dugg. Det är bara varmt och vindlöst. Men helt plötsligt får vi ett anrop på interlocotören från en norsk stämma. Det är Tormod som signalerar från Tamara. "Jeg liger osterover fra deres och har behov av en svensk öl". Vi gör återigen en assistensinsats och girar babord hän och i högsommarsolen siktar vi Tamara som gått upp på land. Vi gör oss parata att återigen ta upp bogseringen av norske skip men det är icke nödvändig för ty Tamara ligger i marvatten med förtöjning mot land. Vi tar med oss hele förrådet av öl och sätter oss på landtungan och umgås med både Tormod, Lise, sonen Peter och fästemöen Martha.
När ölen är förtärd fortsätter vi mot Lennartsfors och håpes vi aldrig blir anropat igen. Men återigen kallar di på oss. Lise, mästerfotografen, skall göra ett scope om slussningsteknikens vedermödor. Vid slussen i Lennartsfors hinner Tamara upp oss och Lise och Tormod följer oss från trappa till trappa vid nedslussningen. Sen vinkar vi farväl åt ett verkligt mysigt norskt par, som vi haft stor glädje tillsammans med.

Sedan fortsätter vi ut på Stora Le i det varma, nästan pressande solvädret. Som vanligt slår vi av motorn och badar innan vi käkar smörgåsar, kaffe och öl. Nu har GPS-sjökortet vaknat upp igen så vi kan navigera in till kanalen mot Silen-sjöarna. Vi lägger till vid bergssidan i närheten av Gustafsfors. Här låg man redan 1904 enligt inskriften i bergssidan. Det är en fin kanotudde och många kanotister landar och kontrollerar om man kan slå upp tälten, men de bästa tältplatserna är redan tagna. Här finns fransmän, tyskar men ett fåtal svenskar.
Den ljumma kvällen lämpar sig för en kortare kvällspromenad och lite läsning innan vi kojar in.

Det är för konstigt. För första gången på hela veckan vaknar vi upp till dimmoln, men under morgonfikat så upplöses de av den varma solen.
Vi slussar uppför vid Gustavsfors, där man har stor kanotuthyrning och pub-aktiviteter vid den gamla kvarnen, som man kallar Alcatraz. Den supervänliga göteborgska slussvärdinnan pladdrar på om omgivningens förtjänster och rekommendrar särskilt ett fullkornsbröd, som Eliza genast faller för och köper ett antal brödbitar. Det är trångt i slussen och vi stöter till portarna vid utfarten.
Sen kommer en lång kanal med många förfallna båthus innan vi är ute på Västra Silen som är av samma storlek som Björköfjärden. Fjärden ligger spegelblank och vi glider norrut, passerar den stora campingplatsen Sommarvik innan vi är framme vid Årjängs gästhamn vid 13-tiden.
Vi betalar 500 kronor för att låta Purpurorden ligga här i 10 dagar till den sympatiska hamnvakten Alexander Johansson tel: 076 838 75 08.

Vi skickar iväg AiA med bussen mot Bengtsfors för att hämta bilen i Billingsfors. Han kommer tillbaka vid 22-tiden. Han berättar att han fick åka gratis på bussen genom att övertaga ett rabattkort. I Bengtsfors hade han svårigheter att finna en taxi men lyckades få kontakt med en privatperson på Shell-macken, som skulle till Billingsfors. Han går den skumpiga skogsvägen och överlämnar en flaska vin till grannen till den tjänstvilliga slussvärdinnan som anvisat oss en bra parkeringsplats i skogen i närheten av forsen.

Vi städar ur båten, förtöjer den noggrant och lite ut från kajen. Vi plockar ur GPS och datorer. Här kommer den nu att ligga över en vecka. Hoppas att den får ligga ifred.
Vi kör på E18 med bilen i riktning mot Nysäter, där vi viker av mot Värmskog och Gansbyn och kommer fram vid 12-tiden. Lena och Guy med sina 2 hundar möter upp på gårdsplanen. De har riktigt stora ägor med vatten, skog och utarrenderade ängar och kor. Guy har dessutom utvidgat ett dike och där färdigställt en egen liten fågelö.
Sen far vi ned till sjön Värmen med den nyinköpta fyrhjuliga motorcykeln med släpvagn. Vi tar en tur ut på den lugna sjön och beser godsets tomt- och vattengränser.
Tiden går fort och först kl. 18 startar vi mot Stockholm. Men först måste vi bese Lena och Connys nyinköpta hus i Kristinehamn. Det är ett stort, stort gult patricierhus i 3 våningar och mycket jobb blir det. Men å andra sidan ligger tomten granne med kyrkogården så sista resan blir desto lindrigare.
Vi lämnar vår Super Allt i Allo, Mårten vid Farsta och fortsätter till Fredhäll, där vi hämtar hem kaptens madrass som varit utlånad till Dans kusin Victor från Kanadas Västsida. Vi anländer hem till Fågelskräcket vid 24-tiden

Dalsland med Purpur och Aspenlund

2006-08-02. Kapten, Rostis, JJJ och Aspenlund stiger på Säfflebussen vid Cityterminalen i Stockholm vid 14-tiden och vi är framme i Årjäng vid 19-tiden. Störtregnen avlöser varandra så vi tar en taxi till hamnen. Båten ligger oskadd kvar och det firar vi med kaffe och flera glas av Aspenlunds whisky.

Det blir en solig och varm morgon. Rostis demonterar framhjulet på cykelen, som är punkterat och sätter i en ny innerslang. Kl. 14.30 lägger vi ut och styr söderöver på Västra Silen med frisk vind akter om tvärs. Vi kommer fram till slussen vid Krokfors sedan vi passerat den imponerande kyrkan i Vårvik. Kyrkan ligger på en udde och syns på långt håll i Västra Silen. I Krokfors finns samma gamla slussvakt (Tore heter han) som 1999, men han har glömt att Purpurorden tidigare varit där. Efter slussning på 5,3 meter i 2 slussar är vi uppe i Östra Silen, som ligger 103 meter över havet. Här girar vi styrbord hän och ankrar upp i en naturvik. Vi har problem att få ankaret att fastna så vi lägger även ut plätten. Kapten njuter av ett bad i det klara vattnet. JJJ grillar entrecôte på badbryggan och vi avnjuter kvällen i lugn och rofylld skogsmiljö.

Temperaturen stiger snabbt från 16 grader till 24. Vi fortsätter österöver på Östra Silen. Ett fåtal båtar av mindre storlek finns på fjärden men desto mer kanadensare och troligtvis tyskar.
Vi färdas på sjön så långt man kan komma och lägger till längs berget på en liten ö i sydändan av Östra Silen. Kapten tvingar Aspenlund att hoppa iland från stegen, vilket medför att han nästan halkar tillbaka ner i havet. Här ligger vi alldeles ensamma och njuter av korvlunch och mot kvällen intar vi Gullspångslax från Krokfors sluss. Lagerström utövar fiskekonst och slösar nästan slut på våra kex utan att få en enda fisk. Vardagens bekymmer är så långt borta de kan vara. Vid 21-tiden organiserar Curre den stora värmeljustävlingen. Var och en av deltagarna får ett eget värmeljus att sjösätta från aktern. De seglar sedan ut på fjärden i en ljum kvällsbris. JJJ har dopat sitt ljus genom att sätta det i en egen tvålkopp och seglar därmed ifrån alla konkurrenter, men han blir givetvis diskad av tävlingsledningen. Efter 15 minuters kamp står Aspenlund som segrare, tack vare att hans ljus fortsatte att brinna under hela tävlingstiden. Efter avslutad tävling blev han dock omseglad av Curres Liljeholmen Prima som fortsätter att segla bort i natten tillsammans med Jannes diskade tvålkopp. Curre sitter ensam uppe och vakar i den trolska skymningen och natten så att skogsbrand inte skall uppstå.

Efter bad och morgonfika lämnar vi södra tarmen av Östra Silen och styr norrut och passerar Djäknenäset och kommer vid 12-tiden fram till Sillebotten, som är den nordöstligaste punkten av sjön. Här finns även gästhamn men däremot ingen handelsbod. Här bjuder JJJ på sillunchmackor. Vi 14-tiden tar vi upp plätten och går söderöver. Oförklarligt slår vi i botten trots att vi går på rätt sida om en röd prick, men det blir bara en studs. Vid 15-tiden slussar vi nedför i Krokfors slussar som förestås av den gemytlige slussvakten Tore, som nu kommer ihåg Purpurordens boxarklubb. Ett flertal kanoter slussas uppåt och nedåt samtidigt. Nu är vi ute på Västra Silen och vid Gustavsfors sluss handlar vi bröd av slussmadammen och vissa förnödenheter vid handelsboden 200 meter från gästhamnen i Alcatraz. Vi återvänder till vår gamla övernattningsplats med förtöjning längs bergssidan.

Det blir ytterligare en strålande morgon med stilla blank spegelsjö och temperatur kring 28 grader i skuggan. Nu går vi söderut på Lelången i varmt soligt väder och vindstilla. Vi angör Bengtsfors vid 12-tiden och gör en shoppingrunda.
På kvällen efter en härlig fläskkotlett med grönpepparsås under JJJ:s kockhänder, så blir det en hästskomatch (Värmeljustävlingen har inställts pga av brandfaran) mellan Mell/Megner och Lagerström/Aspenlund, som de senare vann genom en stor portion tur. Det här var nog den varmaste dagen hittills i år.

Aspenlund vaknar redan kl. 04 men stiger upp vid 7-tiden och förbereder frukost. Denna morgon hinner han även in till bageriet och köper fyra färska franska, som smular ner halva båten. Kl. 10 kör vi in i dubbelslussen vid Bengtsfors. Det går snabbt och enkelt utför slusstrappan. Vi behöver inte starta motorn. Sen följer ett mycket vackert kanalparti, när vi passerar slussarna 20, 19 och 18. Här korsas Purpurordens väg av ett simmande rådjur som sedan snabbt försvinner upp genom skogen.
Billingsfors pappersbruk slamrar och bullrar så det här slusspartiet är motsatsen till den vackra idyllen vid sluss 18. Vi är nu åter i Laxsjön och återigen landar vi vid Baldersnäs gästhamn. Vi har hela hamnen för oss själva men under kvällen kommer 4 andra båtar. Det blir en promenad upp till det ståtliga slottet och några glas vin vid lagården.

Vi lämnar Baldersnäs vid 9.30-tiden och kör Laxsjön söderut. Vi passerar slussen Långbron med den konversable slussvakten Pelle Åberg, som spelat allsvensk bandy i Sirius. Sen kommer slussarna vid Dals Långed och slutligen slussen i Mustadfors. Mustadfors har världsledande fabrikation av hästskosömmar men hotas nu av kineserna. Vid Håverud får vi vänta i 2 timmar pga. att passagerarbåten Dalsland skall passera. Många åskådare följer nedslussningen vid akvedukten, som vi gör tillsammans med en mindre segelbåt.
Slussvakten i Upperud rekommenderar en tur till sjösystemet Ånimmen. Vi far dock endast till slussen vid Snäcke där vi lägger oss för natten. Kylskåpet, som går på ett batteri, vilket laddas helt och hållet av solen har fungerat hela sommaren, men nu börjar en gul varningslampa att blinka, signalerande att kylskåpet får för lite ström. Aspenlund och kapten tar en mindre kvällspromenad och lägger märke till ett antal större industribyggnader i föråldrat skick. Över södra natthimlen lyser en gräddgul fullmåne.

Snäcke är den enda ort på vår färd som servar med torrtoaletter och dessa är i mycket propert skick. Den vänliga slussdamen yrkade på att vi skulle slussa. Vi fick ett intryck av att hon ville bättra på statistiken för att få behålla jobbet.
Vi far söderöver på Östebosjön och tar sista slussen vid Köpmannebro. Sedan går vi ut på Vänern vid det gamla magasinet nere vid havet. Här siktar vi Kinnekulle i sydväst. Till en början har vi lite motvind, men efter sjömärket Toppgrund har vi en kort stund av stiltje, innan vinden återigen friskar i, nu från sydväst. Aspenlund står vid rodret och försöker parera de värsta vågorna. Farten minskar från 6,2 knop till omkring 5. Vid 13-tiden minskar vinden och vid 14-tiden styr vi in vid fyren Naven. Efter ytterligare en halvtimme angör vi hamnen i Spiken. Vi köper sik/lax och potatissallad, som inte alls smakar så bra.

Vi lägger ut vid 10-tiden i lugnt väder och går så sakteliga till Läckö Slott. Efter en kortare exkursion i slottet och dess environger snitsar JJJ och Aspenlund ihop en sill-lunch med nödvändiga tillbehör.
Nu mulnar det på när vi styr ut mot Mariestad. Vi får några regnstänk och vinden tar i vid vissa tillfällen. JJJ drar sig tillbaka och lyckas med konststycket att tillbringa hela överfarten i förpiken med att läsa och att sova. I Mariestad går vi till Ica-butiken Oxen och handlar nödvändiga utensilier. Sen lagar JJJ och Curre entrecôte och rösti och natten sänker sig ner med regntunga moln. Men det blir inget regn under natten.

Purpurorden lägger ut från Mariestad vid 11.30-tiden. Sol och lagom vind möter oss på Torsö-fjärden, när vi far under den mäktiga Torsö-bron och vidare till Sjötorp.
Värmen blir mer tryckande när vi kommer in på kanalen. Aspen sköter winschen på fördäck, Lagerström aktertampen och JJJ är hoppiland-Kalle och lägger tamparna runt pollarna. Så går det till sluss efter sluss och här följer slussarna tätt på varandra.
Vi stannar till vid Lyrestad, kopplar elektriskan och går till kyrkan. Ett halvdussin båtar övernattar här, mest tyskar. Getingarna har börjat bli alltför irriterande och vi har skapat en särskilt lockfälla med sockrat vatten i en djup tallrik. Sedan lägger vi den elektriska tennisracketen ovanpå den lockande doften och på detta sätt lyckas vi fånga en stycken geting. Resultatet synes vara magert men getingbeståndet minskar.

Vi kommer iväg vid halv elva tiden. Först har vi 2 broar vid Lyrestad men sedan kommer slussarna slag i slag. 900 metare står längs kanalkanten och fisketävlar. De har kommit ända från Norrland och Skåne. Vi övernattar vid Hajstorp och lyssnar på EM från Göteborg. En del åskskurar passerar på eftermiddagen. På kvällen kör vi lite frågesport varvid kapten är näst bäst.

Göta Kanal med Stor-Åke
2006-08-13. Vid Töreboda fyller vi på matförrådet och har en gemensam sill-lunch med Aspen och Stor-Åke. Stor-Åke har kommit med tåget från Stockholm kl. 12.18 och Aspen lämnar oss kl. 13.39.
Nu glider vi genom den plana västgötaslätten med några enstaka broar innan vi kommer fram till Lanthöjden vid 17-tiden. Här stannar vi för natten. Stor-Åke startar igång patrull Ugglan (i forntiden på 1940-talet fanns scoutpatrull Ugglan i Fredhäll med Stor-Åke som ledare) och startar upp den vedeldade bastun som finns för kanalfarare. Nu badas det i kanalvattnet och i bastun i flera omgångar. Kapten pikas för att han håller igen näsan, när han hoppar i vattnet.
Regnet kommer på kvällen och natten.

Nästa dag har vi tur för vid 11-tiden slutar regnet och vi fortsätter på kanalen mot Tåtorp, som är västgötadelens enda manuella sluss. Stor-Åke hjälper slussvakterskan genom att skjuta slussportsstocken i cirkel, så att slussporten öppnas eller stänges.
Nu når vi kanalens högsta punkt på sjön Viken, 92 meter över Östersjön. Det tar ungefär en timme att passera sjön och under tiden får vi ett par regnskurar, men sedan klarnar det upp och vi får en härlig sommardag. Innan slussen vid Forsvik ankrar vi upp för lunch och Curre bjuder på kasselerkotletter med risförstärkta haricoverts.
JJJ, Stor-Åke och kapten tar en långpromenad till Karlsborgs fästning och får se riktiga svenska rekryter marschera till matsalen under ledning av en löjtnant. Taktkänslan var rent ut sagt usel. På hemvägen inhandlas återigen förnödenheter samt en back öl, vilken fick bäras på tunga axlar hela vägen hem.

Vi kollar oljan samt tömmer överskottsdiesel och tankar vatten. Kl. 10.00 öppnar landsvägsbron och vi styr norröver till de trivsamma skärgårdsöarna, Ombo-öarna, som vi besökte redan 1997. Efter en rundvandring på de bergiga knallarna på jakt efter bra sjöbark, som beställts av Rostis, får vi så småningom äggköttbullesmörgåslunch a la Rostis.
Dessförinnan hade Stor-Åke och kapten haft dykuppvisning för den övriga besättningen. Rostis utdelar sedan sina egenhändigt konstruerade barkbåtar med rostfria skruvar som kölfundament till tävlingskombattanterna. Deltagarna får själva konstruera segel och master. Kapten satsar på en fyrmastare medan Rostis själv har en ynka tvåmastare med roder, medan Stor-Åke har huvudsegel och mesan, men inget roder. JJJ hade 2 master med stora bruna ICA-segel och flagga. Stor-Åke och kapten står på badbryggan och sätter båtarna i vattnet på nästan samma gång. Genast tar JJJ en klar ledning och försvinner bakom udden ur sikte. Kaptens och Stor-Åkes skepp cirkulerar runt i bakvattnet bakom Purpurorden, medan Lagerströms skuta efter en stund sätter fart runt udden. Det kommer ett dundrande åskväder och alla barkbåtarna försvinner temporärt.
Vinden vänder och plötsligt kommer Stor-Åke seglande åt andra hållet, samt efter en stund även Rostis. Deltagarna har ännu ej kunnat enas om vem som segrade i Vättern-racet. Men Sumpan tycker att JJJ har vunnit.
På eftermiddagen startar vi mot ön Fjuk, som ligger mitt i Vättern, och har jättefint soligt väder men sedan tornar regnmolnen upp. Rostis mössa seglar bort i en vindby. Vid inloppet till Motala kommer en dunderkraftig regnby och kapten blir ensam kvar på bryggan och blir totalt genomblöt. Dessutom tappar han orienteringen och får tag på fel enslinje, som leder fram till ingenting. Regnet lättar och farleden återfinns. Vi lägger till 5 meter från hamnens restaurant med en kraftig duns mot kajen. Återigen en Falu Delikatess som middag enligt JJJ.s recept. Regnskurar kommer och går.

Efter frukost går vi upp till centrum och köper gasoltändare och varmrökta honungsmarinerade laxfiléer för 143 kronor. Det regnar och blåser, temp 17 grader, så vi ligger kvar i Motala. Vi besöker motormuséet, som imponerar genom sin rikedom på bilar, motorcyklar, gamla radioapparater samt mänskliga modellkonfigurationer. Vi lyssnar på radio.
På eftermiddagen kommer vi iväg sedan regnet i huvudsak har upphört. Vi kör fram till Borenshult men tillrådes att övernatta vid gästhamnen vid Motala Verkstad. Här anordnar Rostis fisketävling utefter kanalkanten med flöte och lina samt ett försök att avgränsa varje deltagares fiskeriområde genom skyltar. Allt enligt den modell som användes vid fisketävlingen vid Göta Kanal. Ingen kan koras till vinnare pga att ingen fisk fångas.

Vi följer kanalbåten Volrat Tham i hasorna när vi glider nedför de 5 slussarna vid Borenshult. Det tar ungefär en timme att passera sjön Boren och sedan slussar vi 20 cm vid den manuella slussen i Borensberg. Den slingrande kanalen löper fram över östgötaslätten med ett antal fjärrmanövrerade broar och sedan kommer vi fram till Bergs övre slussar. Vi lägger till vid bassängen under vissa svårigheter att fånga in förtöjningsbojarna (Båtshaken blir kvar i bojen och 3 rundkörningar behövdes för att Sundberg/Lagerström skulle fånga in bojarna).
Innan middagen tar vi ett parti bangolf som laget Sundberg/Lagerström vinner. Megner får förtroendet att sköta engångsgrillen och bjuder på tysk kryddkorv och kebabkött. Sundberg, han kan koka potatis han. Middagen serveras först kl. 21 men läckrare grillmiddag äter man aldrig med sådana kockar.

Vid 9-tiden slussar vi nedför Bergs 7 slussar, vilket tar ungefär en timme. JJJ och Stor-Åke drar Purpurorden från sluss till sluss med ideliga klagomål från kaptenen, som på slutet något bättrar sig.
Ute på Roxen är det stilla men vattnet är smutsigt med gröna blaffor och ibland med grågröna skitiga ytblaffor. Vi undrar vad som kan ha förorsakat denna märkliga förorening. Vid Norsholm äter vi återigen en sillunch, innan vi glider genom det lummiga kanalpartiet och ut på sjön Asplången, där både Stor-Åke och kapten dyker från Purpurordens överdäck (Kapten har tidigare häcklats för att han inte dök från den höjden, men än hänger han med).
När vi nästan är framme vid Söderköping springer Stor-Åke längs kanalkanten ikapp med Purpurorden, som kör i sju knop. Stor-Åke vinner men räddas av gonggongen i form av nästa slusskammare, som gör att båten måste sakta ner. Landsvägsbron vid Söderköping är stängd, och vi måste vänta i över en timme bl a pga en ambulance-transport, innan vi kan lägga till vid gästhamnen i Söderköping omkring kl. 19.

Under dagen kommer Karl-Ola Mård (numer omnamnad till enbart Ola), med hustru Berit samt Lill-Åke med hustru Berit på besök. Purpurordens medlemmar gör ett besök hos Ola och Berit Mård i deras trivsamma torparstugor ungefär 5 km utanför Söderköping. Purpurordens medlemmar imponerades mest av den kraftfulla Kawasaki-motorcykeln samt av Olas 10 års Vätternrundor. Den stillsamma Karl-Ola har förvandlats till en veritabel hurtbulle. Familjerna Mård och Arenvall bjuder på äppelkaka och Fru Mård skänker doktorns aromatblomster till nästan alla medlemmar.

Vädret blir bättre och bättre och ute på Slätbaken har vi en svag medvind och solen värmer skönt från söder. Vi kastar ett lunchankare och någon tar sig ett kallt bad, mycket kallare än i kanalen. Vid 16-tiden passerar vi Arkö och Stora Alen innan vi korsar Bråviken i fin akterlig vind med Curre och JJJ som styrman och navigatör. Något besök i Oxelösund blir det inte, utan vi går över Nyköpingsfärden och försöker hitta en bra natthamn. Vi lägger till vid Fårholmarna vid 19-tiden i fin aftonsol.

Regnet smattrar på ihållande tillsammans med blixtar och åskdunder. Vi ger oss i alla fall iväg med kapten i regnställ på övre bryggan. Han uppmuntras med kaffe och Berits äppelkaka samt ett par rediga whisky.
Regnet upphör vid Tvären men återkommer när vi lägger till i Trosa. Kapten går med den lånade batteriladdaren hem till Billy. Besättningen blir genast inbjuden på middag och får se den nyanlagda insjön på tomten. Dagens regn har skapat en liten insjö, som Billy försöker dränera. Klockan 18.00 går vi upp till Lovas restaurant, där hon bjuder på en härlig entrecôte. Hon lär även oss följande snapsvisa:
Huddinge Tullinge Tumba,
Huddinge Tullinge Tumba,
Huddinge Tullinge Tumba,
tuuut, skål:
Järna nästa!!!.

Vi glider ut från hamnen vid 10-tiden. Det är omväxlande sol och regn. Vi kör förbi Oaxen med dess fina men öde restaurant. Brandalssund passeras och sedan är vi framme vid Södertälje sluss, där vi får vänta 15 minuter. Nu är vi i Mälaren och åskmolnen dundrar över oss. Klockan 16.00 lägger vi till vid Idskär. Vi njuter av kvällssolen och Curre assisterar (egentligen författar hela talet) vid utformningen av talet till brudparet Arn Megner. Efter ett antal repetitioner accepterar Curre ett fåtal ändringar i manuskriptet.

2006-08-23 onsdag Slutetappen.
Det regnar flerfaldigt under natten och fortsätter under morgonen. Dock blir det några uppehåll så vi hinner starta och ger oss ut på Norsborgsfjärden. Sen kommer nästa regn och gossarna lämnar bryggan. Regnet rusar ner från himmelen och in i kaptens byxor och skjorta. JJJ kommer upp med kaffe och whisky för att se till att kapten uthärdar strapatserna.
Curre kliver av vid kanotbryggan på Reimersholme och Purpurorden slussar ut till Saltsjön via Hammarbyslussen (120 kr). Vi hinner lägga till vid Bosön kl 15.00 innan nästa regnväder bryter ut. JJJ och kapten tar kaffe med dopp innan vi vandrar upp mot Rudboda och JJJ tar bussen mot Ropsten. Så slutar årets semesterfärd.
Maskintimmar: 2495.
Distanslogg: 12415 distansminuter.

Till startsidan