Detta stycke handlar om hur en växande stad kan skapa probelm!

Beslutet kom den 16:e juni 1941 då Stadsfullmäktige efter en sex timmar lång debatt tog beslut om att bygga en tunnelbana med sträckningen Slussen -Tegelbacken och Kristineberg-Fridhemsplan för anslutning till Ängbybanan vilken utfomades enligt tunnelbanestandard. Beslut togs också på att sammanlänka dessa banor enligt Sveavägsalternativet samt att bygga om Södertunneln till tunnelbanestandard. På grund av rådande krig i Europa hände ingenting förrän 1944 då slutgiltig beslut kom och projekteringen startade.

När planeringen väl kom igång på allvar dök genast vissa problem upp. Fullmäktigebeslutet från 1941 sade att man skulle prioritera den södra banan för att ordna förbindelser för de expanderande områdena i Enskede och Brännkyrka. Dessa planer grusades i och med svåra stadsplaneringsfrågor i området banan skulle gå igenom och man riktade in sig på den norra delen istället, dvs sträckan Lindhagensgatan-Kungsgatan. I slutet av 1944 presenterade spårvägsbolaget en studie som visade att på grund av tillväxten i staden och dess förorter räckte tunnelbanans planerade kapacitet inte till utan måste ökas. Man var i och med detta tvungen att projektera om stationerna så att de skulle klara 8-vagnståg i stället som planerade 6-vagnståg.

Plattformarnas längd behövde ökas från 110 m till 145 m. Detta gällde även den befintliga banan i Södertunneln vilken krävde omfattande ombyggnadsarbeten som blev väldigt kostsamma. Även för den ej byggda Sveavägsbanan innebar det problem genom att man var tvungna att slopa två projekterade stationer, en i närheten av station Fridhemsplan och en vid T-centralen. Till följd av detta var uppåt 200 ritningar oanvändbara och måste kasseras. Denna studie visade också att man inte kunde klara trafiken med, som det ursprungligen var planerat, ett spårpar genom staden. Det var nämligen tänkt att detta ensamma spårpar skulle betjäna upp till sju banor. Den beräknade tillväxten i de södra förorterna visade att det inte fanns kapacitet att leda in både de södra och sydvästra banorna på samma spår, därför projekterade man för två spårpar genom city. Arbetet med tunnelbanan i city kunde äntligen påbörjas 1945 efter nära 40 års förberedelser. Den 1 oktober 1950 kunde de första tunnelbanetågen börja rulla i Stockholm på sträckan Slussen-Hökarängen. Den västerifrån kommande tunneln var färdig 1952 fram till station Hötorget och förbindelsen till Slussen kom igång 1957.

tillbaks till första sidan

tillbaka till faktan