Innehåll:
Vagntyper
Amerikansk tillverkning
Tunnelbanevagn som lokaltåg
Skrotning 1999
Blå och gröna tåg
Sedan den första vagnen levererades till tunnelbanan i Stockholm har ca. 1300 vagnar tillverkats. Av dessa går ungefär 860 stycken i trafik idag, ett antal som är några tiotal över vad som behövs för att driva trafiken. Detta för att man skall kunna genomföra upprustnings- och underhållsarbeten utan att detta skall behöva påverka det dagliga trafikutbudet. De äldsta vagnarna har genom åren genomgått en rad förändringar och moderniseringar. I 40 år, 1949-1989, levererades den gamla sortens tunnelbanetåg för att numera ersättas av en ny modell. En vagn av den gamla modellen har kostat, beroende på utrustning, 10-20 miljoner kronor och väger runt 25 ton. Drygt 150 passagerare rymmer dessa äldre vagnar medan de nya vagnarna rymmer drygt 400 personer.
I Stockholms tunnelbana har det genom åren funnits 15 olika vagntyper, namngivna C1- C20. Alla har i stort sett till det yttre varit likadana undantaget den senaste C20 vilken för första gången är en helt ny vagn. I övrigt har den mest avvikande vagntypen varit C5-an, den s.k. Silverpilen, som utseendemässigt skilde sig från övriga vagnar genom att vara silverfärgad samt genom att dörrarna öppnades på utsidan av vagnen och inte i väggarna som på de övriga vagntyperna. Man skiljer på så kallade amerikanska och europeiska planlösningar i vagnarna. Den europeiska planlösningen innebär parvis motställda säten medan den amerikanska planlösningen har sofforna placerade längs väggarna. Den amerikanska modellen fanns bara i tunnelvagnarna av typen C1. För mer detaljer om vagntyperna se menyn till vänster.
Tunnelvagnarna C1 och de första C2:orna var till viss del av amerikansk tillverkning men sedan började man licenstillverkning i Sverige. Vagntyperna C2, C3, C4 och C5 är tillverkade av Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping medan ASEA (ABB) står för den elektriska utrustningen. C12, C13 och till viss del C14 är ombyggda vagnar av typ C1/C2 delvis gjort av SL:s centralverkstad i Hammarby. C5 och senare modeller är gjorda i Örnsköldsvik av AB Hägglund och Söner.
Ytterligare tre modeller av "tunnelvagnen" har levererats till lokaltrafiken i Stockholm. Dessa vagnar med modellbeteckningarna C10, C11 och C16 används på Saltsjöbanan. 28 st sammanlagt förfogar Saltsjöbanan över, vagnarna är från början tillverkade för att gå i tunnelbanetrafik men obyggdes och anpassades för Saltsjöbanan. Vagnarna av typen C 16 är ombyggda tunnelvagnar typ C 6.
Flest vagnar rullar på tunnelbana 1 (den gröna linjen), ca 400 st, medan tunnelbana 2 (den röda linjen) förfogar över 350 och resten rullar på tunnelbana 3 (den blå linjen). Dagens vagntyper planeras att rulla ännu en bra bit in på 2000-talet men skall efterhand ersättas med den nya tunnelbanemodellen C20, "Vagn 2000". Detta beräknas ske efter följande schema:
| År | Nyleverans | Skrotning/försäljning |
| 1998 | 24 | |
| 1999 | 40 | 110 |
| 2000 | 44 | 135 |
| 2001 | 42 | 84 |
| Summa | 150 | 329 |
Hela vagnparken på den gröna linjen skall vara utbytt mot nya tåg under år 2001. Först efter att detta är genomfört blir det aktuellt att byta ut vagnarna på övriga banor mot nya. SL har option på 51 stycken nya vagnar efter att de första 150 är levererade. Tills det blir aktuellt flyttas ca. 70 vagnar från tunnelbana 1 över till tunnelbana 3. De vagnar som står på tur att skrotas är i turordning vagnarna av typerna C2, C3, C12 och C4 och är levererade på 50-, 60- och 70-talen. Planer finns på försäljning av typen C4 och C12 till utländska intressenter i till exempel Brasilien och Norge. Funderingar finns på att spara vissa vagnar av typerna C2, C3 och C4 som museivagnar. Detaljerad lista.
1970, Inför införskaffandet av nya vagnar till Tunnelbana 3 så beslutades om att ett
nytt färgprogram för tunnelbanans vagnar skulle tas fram. Den gröna färgen som prydde
dåtidens vagnar ansågs av många som kall och trist. Uppdraget att dra riktlinjer för
färgsättningen av tunnelbanevagnarna gick till Sigvard Bernadottes designfirma som tog
fram den ljusare blåa färg som kom att pryda ett flertal vagnar. Den blåa färgen kom
att kallas Bernadotteblå. Även härifrån kom den inre färgsättningen med guloranga
väggar, bruna stolar samt bruna insidor på dörrarna. Den yttre färgen var tänkt att
påminna om spårvagnarnas färg men med en starkare nyans och från början var de
sedermera ditmålade vita linjerna inte påtänkta.
En vagn av typen C6 (2719) provmålades i de nya färgerna men återställdes efter ett
par år. Något beslut om ny färgsättning blev dock aldrig av i detta skede så de enda
vagnar som levererades i den nya färgen var de som levererades till Järvabanan. Ett par
vagnar av typen C2 fick i samma veva omgjord inredning efter förslag av elever på
Konstfack i Stockholm. Detta var en gul/röd färgsättning vilken dock inte blev
långlivad eftersom de vagnar som inretts efter detta mönster gick till skrot i slutet av
1970-talet.
1982 togs ett särskilt designprogram fram för SL:s alla fordon och skyltar. Detta ledde bland annat till att 12:ans spårvagnar fick den nya blåa färgen 1983 medan det tog ytterligare tre år tills det blev tunnelbanans tur. Beslut togs 1986 av SL:s styrelse om att bolagets spårbundna trafik skulle ha en blå färg. För tunnelbanas del innebar det en ommålning från och med 1987 vilken ganska snart avbröts av ekonomiska skäl. I dagsläget räknar man med att ca. hälften av vagnarna har fått den blå färgen. Den "nya" blåa målningen skiljer sig marginellt från den "Bernadottska" genom en mörkare nyans samt en bredare vit linje längs tågsidan. Bernadottemodellen har även ett annat SL-emblem i fronten, se bilden ovan. Samma målning finner man på Saltsjöbanans tåg.
De äldsta vagnarna i tunnelbanans vagnpark genomgår en kontinuerlig upprustning såväl in- som utvändigt. Inredningsmässigt innebär detta en ljusare färgsättning med gladare färger. Dessa vagnar målas utvändigt i blå färg. Man räknar med att 60-70 vagnar varje år skall genomgå denna upprustning. Arbetet sker i SL:s Centralverkstad i Hammarby och tar upp till en månad att genomföra per vagn. Invändigt går det till så att man helt enkelt river ut allt som finns i vagnen och "bygger nytt". När upprustningen av de gamla vagntyperna är klar är det tänkt att samtliga vagnar skall vara målade i den blå färgen förutom de vagntyper som står på tur för skrotning i och med leveranserna av den nya vagnen, se ovan.
Det välkända SL-märket har under åren ändrats tre gånger. Första gången det målades på SL:s fordon var 1967, det år då AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) bildades efter en sammanslagning av Stockholms Spårvägar (SS) och ett flertal andra aktörer på lokaltrafiksmarknaden i Stockholmsområdet. Ett nytt märke presenterades 1977 i och med firandet av lokaltrafiken i Stockholms hundraårsjubileum vilket finslipades i och med designpaketet som presenterades 1985.
Länkar:
Stockholms nya tunnelbanevagn
Saltsjöbanan
Nockebybanan
För mer information besök:
Visst bildmaterial från
