De första seriösa förslagen på en riktig tunnelbana började skisseras i början av 1900-talet. Detta trots att Stockholm var en relativt liten stad, den allmänna uppfattningen var att en tunnelbana krävde minst en miljon invånare för att löna sig men Stockholm hade bara en befolkning på runt 300000 personer vid denna tid. Första gången ett tunnelbanebygge kom till diskussion i stadsfullmäktige var år 1913 då ett förslag lagt av en av staden tillsatt kommunikationskommitté behandlades. Kommittén, som utredde ärendet mellan åren 1908-1910, förespråkade en bana bestående av två linjer. En med sträckning från Stadshagen via Gustaf Adolfs torg till Stadion och den andra, som skulle byggas först senare, skulle gå i nordsydlig riktning genom staden. Banorna skulle mötas vid Centralstationen. Man hade vid tiden för fullmäktiges debatt till och med ordnat finansiering med hjälp av Stockholms Enskilda bank som mot vissa villkor erbjudit sin hjälp. Fullmäktige avslog däremot förslaget. 1918 tillsätts ännu en trafikkommitté vilken presenterar sitt resultat 1921. Man menar på att de söderifrån kommande förortsbanorna bör gå i tunnel från Skanstull till Slussen och sedan via Gamla stan sammanbindas med banorna från stadens västra delar. Något beslut tas dock inte i detta skede utan utredningsarbetet fortsätter. År 1930 tillsätts återigen en trafikommitté, vilkens utredning mynnade ut i ett beslut i Stadsfullmäktige år 1931 om byggnad av en tunnelsträckning för den söderifrån kommande Örbybanan mellan Skanstull och Slussen. Arbetena påbörjades redan året efter och i oktober 1933 kunde en 1370 meter lång tunnelsträcka tas i bruk i den så kallade Södertunneln. I enlighet med förslaget från 1918 påbörjade 1930 års trafikkommitté planeringen av en fortsättning på den nya banan från Slussen och norrut genom staden. Kommittén lade 1934 fram ett betänkande i frågan men någon slutgiltig lösning hade man inte kommit fram till. Det beslutades då att frågan skulle gå över till Stadsplanekontoret vilket efter ett par år kunde presentera sina första förslag. Dessa innefattade inte mindre än 9 olika förslag till bansträckning genom staden. Två av förslagen byggde på en sträckning över Kungsholmen och resten, i enlighet med 1930 års trafikkommitté, olika sträckningar över Vasastaden. Frågan lämnades i detta skede över till en delegation bestående av bland andra stadsplane- och gatunämnderna vilka år 1940 kunde presentera följande förslag i stadshuset: en infarstlinje för västra förortsbanan från Fridhemsplan till tegelbacken två förslag på en väst-östlig linje genom Kungsholmen till nedre Norrmalm med en korsande sydlig linje till Slussen Sveavägsalterntivet, en sträckning Sveavägen- Odenplan över St Eriksplan mot Fridhemsplan. I detta alternativ ingick även en framtida utbyggnad från Odenpan mot Stockholms nordvästra delar vilken dock aldrig blev av.