Konsumtion av energi

Att konsumera energi i framtiden

Uppvärmning: Lokalproducerade biobränslen kan ge oss en ökad självförsörjningsgrad när det gäller uppvärmning. Ved finns det redan nu, andra möjliga framtida förslag är biogas från gödselanläggningar, eller pellets förutsatt att den är närproducerad. Genom att använda värmepump som huvudsaklig energikälla utnyttjar man visserligen elektriciteten betydligt bättre än då man har direktverkande el, men man blir lika sårbar vid strömavbrott.

I sin energiproposition som framlades i mars 1997 föreslår regeringen att Sveriges totala elkonsumtion ska minska så att de två kärnreaktorerna i Barsebäck ska kunna avvecklas inom några år. Därför vill man bland annat stödja villaägare som vill gå över från eluppvärmning till någon annan mindre elslukande uppvärmningsmetod. Detaljer om detta ( april-1997 ) finns ännu inte tillgängliga.

Enkäten från 1996 frågade vad hushållen använder för värmeenergikälla. Bara ett fåtal av dem som svarat är helt beroende av el, medan de allra flesta har olika kombinationsmöjligheter där ved ingår.

Ett hushåll i byn har en solfångare avsedd för varmvattenberedning. Den byggdes av deltagarna i en studiecirkel och ger hushållet varmvatten under sommaren. Erfarenheterna är goda enligt ägarna. Det har tidigare gått att få investeringsbidrag till solenergianläggningar, men numera finns inte denna möjlighet.

Även om bebyggelsen är gles, så är det värt en tanke att även ett biobränsle som ved kan förpesta grannarnas inandningsluft om den tillgår på ett ofördelaktigt sätt. Cancer- och astmaframkallande luftföroreningar, som dessutom luktar besvärande illa, kan uppkomma om man inte eldar på rätt sätt. Rätt sätt betyder exempelvis att ackumulatortank ska finnas, så att eldningen kan bli så effektiv som möjligt utan att värmeenergi går till spillo i onödan, dvs pyreldning med sotning och tjärutsläpp kan undvikas. Så torr ved som möjligt är också en förutsättning för att eldningen ska kunna bli miljövänlig och energiutbytet maximalt. Med rätt eldning minskar dessutom risken för skorstensbrand. Moderna pannor och kakelugnar har i de flesta fall bättre förutsättningar än gamla att få rökgaserna så rena som möjligt.

El: Enligt enkätsvaren från våren 1996 så är många positiva till vindkraft i trakten, men om någon kunde tänka sig att jobba mer påtagligt med det framgick inte. Förmodligen är vindförhållandena i detta småkuperade landskap inte idealiska för vindkraft, men däremot kan de bybor som har intresse för vindkraft köpa andelar i vindkraftbolag, och därmed utnyttja vind som blåser i mera gynnsamma lägen. Lite reservel kan man få genom att ladda batterier med hjälp av solceller. Det finns solceller på marknaden som är fullt användbara till fritidshus där elförbrukningen inte är så stor.

De flesta klarar säkert att hålla värmen någorlunda vid strömavbrott, men det är värre att bli utan vatten. Vid långvariga strömavbrott finns det vatten att hämta i Hulta tack vare ett reservaggregat. Men det kan ändå vara bra att veta var det finns handpumpar som fungerar, eller grävda brunnar att skotta fram där man kan hämta vatten med hink och snöre. En sådan inventering kan göras i samband med en kommande enkät.

Drivmedel till bilar, traktorer o dyl: Bensin kan aldrig bli så miljövänligt att det kan ingå i naturens kretslopp. På lite sikt måste både bensin och diesel ersättas med förnybara bränslen. Norrgårdens jordbruksmaskiner har fått prova Scafi, en raps- och paraffinoljeblandning. Om flera i trakten skaffade sig fordon som kan köras på rapsolja kan man för att få säker tillgång på bränsle placera en bränsletank i byn. Andra miljöanpassade bränslen som biogas och etanol behöver också uppmuntran. Men hur? Idéer är välkomna!

I mera tättbebyggda områden finns exempel på bilkooperativ som fungerar bra. Om något motsvarande skulle prövas i våra byar så skulle syftet vara att minska på bilkörningen, eftersom det inte är lika lätt att ta sig iväg med bil då som när man har sin egen stående alldeles vid husknuten. Man behöver alltså planera bättre. Tillämpad i glesbygd kan nog idén ha sina brister eftersom avstånden mellan husen i byarna är så stora. Att äga bil gemensamt med någon granne kanske är mera praktiskt, t ex extrabil om familjen ibland behöver två bilar. (Även andra saker kan det finnas ekonomiska, praktiska och resursbesparingsskäl att äga gemensamt, t ex släpkärra till bil, vedklyv, -kap mm.)

Samåkning skulle säkert kunna utvecklas bland de boende. Man kan ta reda på vilket intresse och vilka praktiska möjligheter det finns hos de bilresande i byarna, exempelvis genom en enkätfråga, eller genom listor på anslagstavlorna. Syftet med samåkning är givetvis att minska antalet bilar som körs med bara en eller två personer i, inte att konkurrera med bussen!

Byborna kan dessutom utnyttja varje tillfälle att säga sin mening om kollektivtrafiken, och det brukar man också göra. Området måste trafikeras med en rimlig turtäthet, så att det blir attraktivt för de boende att åka med bussen som därmed går full med passagerare. Bussen är också en mötesplats, inte utan socialt värde!