De pratade snabbt och obegripligt
På andra språk sa de ord som kan betyda vad som helst
De kunde ha talat om dig och mig
Eller om en man med hög hatt

Jag gick från tåget i dag
Jag såg de lila färgerna täcka himlens ljushet
Med häpnad slog jag upp ögonen
Skärmade av mig från omvärlden
Såg det vackra i helheten

Helt biten av allts skönhet
gick jag vidare
Gick mot det jag fruktar
Det som borde vara hem
Det som kunnat vara en älskvärd plats
Om jag nu inrett det
Och dekorerat

Jag kunde känna mig som en liten flicka de dagarna
Jag kunde gå ensam i manlighetens högborg
och fundera
Jag kunde titta på de små fruktflugorna
Som kittlade
Jag kunde gräva ner mig i komposthögen de frodades i
Jag kunde vara någon annan
Någon som inte var jag
En person med ett annat namn
Från en annan kultur
Med seder

Jag gick, jag traskade
Fram, fram, fram
Jag gick, jag sprang
Fram, fram, fram
Jag tittade, Jag såg
Spöket som smakade silvrigt snömoln

Mina intryck och dina kindben
På en bergstopp
Eller i en ljummen dal
I en kall vind om natten
Eller en klar dag på hösten
Mitt jag blåstes hit och dit
Jag kunde bara finna min oro

Jag sökte vad som var motsatsen till ovan
En kombination, ett nyckeltal
En omvänd kuggfråga
Ett svar som var simpelt
Så att jag skulle kunna fortgå
Så att allt inte skulle vara meningslöst
För mig
För de äldre

Jag tänkte ofta på det hopp jag måste ha ingivit
I min äldre släkt, hos min tremänning
Som studerar till antropolog
Jag visste att de skulle bli besvikna
Jag visste att resultatet skulle bli tårfyllt
Jag kände min ånger
Jag kände min ångest
Jag kände min ångest tränga på från ovan
Jag kände min ångest tränga på från ovan och trycka ner mig