”Nu ska jag fan ta det lugnt till nyår”, måste vara den mest populära frasen i kvarteren runt spånga (Tidigare var den ”skulle du banga efter några bira?”.
Under
hela lördagen hade jag sagt och argumenterat för varför man ”fan ta det
lugnt fram till nyår”. Det var de mest häpnadsväckande tankarna och
argumenten och chansen att jag skulle gå ut på lördagskvällen var ungefär
lika stora som om Leningrad cowboys och kyrkoorkestern i Arjeplog skulle spela
in en platta tillsammans.
Trots
detta, och trots att jag i stort sett är pank, och trots att jag skulle upp
tidigt morgonen efter m.m. så hittar jag mig själv några timmar senare
sittandes hårdhjärtad och känslokall
mot mig själv och konsumerar alkohol på Sveriges motsvarighet till Planet
Hollywood, d.v.s. Spången. Tillsammans med en hel brigad av 45+:are lyckas jag
och Jong helt omotiverat smälta in i mängden. Vistelsen på Le Spången blev
dock inte mycket längre än vad det tar för en oskuld att nå sexualaktens höjdpunkt,
d.v.s. kort. Innan vi hann därifrån hade dock en ansenlig mängd maskuliner
slutit upp och efter en språngmarsch som skulle fått Heile Gebreselassi att häpna
hann vi med pendeltåget mot Stockholm Stad.
Eftersom
de flesta av Spångas bulvaner redan lämnat stället med, ja vad annars än
taxi, fick de återstående själsstarka männen som var kvar åka hem med
nattbuss 198. I en himmelsskriande hunger satt vi på den något illaluktande
bussen och gnagde på skinnjackor(!) och dylikt som ej nämnda personer glömt
kvar på Monkey Bar. Runt fyra snåret var kvällen avslutad för våran del och
alla återgick till det som vissa kallar ett normalt liv.
Dagens
tips: Träffa smarta tjejer och håll kontakten.
Skribent:
Rapportörens getskägg