| I Vildarna finns i Väst är själva titeln en vink om Erics personliga
utveckling, både som människa och författare. Bokens handling bygger på upplevelser på Java under kriget och som skogsman på Nya Guinea
under tiden 1947-1950. |
| Vad som är intressant här är den mer och mer artikulerade
kritiken av rasism och uppgörelsen med den gamla förtryckande kolonialstaten. Men som vanligt lägger han inga ord i munnen på läsaren; det är den enskilda
individen som beskrivs och man får dra sina slutsatser själv. |
| Det är nu helt klart att Eric Lundqvist själv helt har lämnat 1930-talets
kolonialt inspirerade åsikter och ryggmärgsreaktioner på främmande folk. Han skriver inte längre generaliserande om bogineser eller javaneser som förut.
Det är hela tiden människan som står i centrum |
| I viss mån antar han dock en typisk javanesisk hållning vad gäller
papuaner. Inte så att han äger samma rasfientliga inställning som de gör, men papuaner omgärdas av en mysticism och exotism han inte riktigt kan komma
underfund med själv. Både människor och land är dock något han gillar och beundrar. Och det är trots allt ganska fantastiskt att stå öga mot öga med en livs
levande kannibal - och klara sig helskinnad därifrån... |
| |
| |
| <<< |
