| Den andra boken av Eric Lundqvist är förlagd till Nya Guinea. Upplägget är ungefär
detsamma som i Dajak, där Lundqvist i dagboksform berättar om sitt arbete, sina äventyr och möten med lokalbefolkningen. Men nu är han mer
noggrann och säker som författare. Även om händelserna berättas i kronologisk ordning, flyter dagarna och äventyren in i varandra, interfolierade med
skildringar, legender och myter Eric själv hört av andra. |
| Historien börjar i den lilla smutsiga hålan Babo, "långt inne i den
vik som kallas Mac Cluer Golf" (idag heter det Berau bay och tillhör Irian Jaya, Indonesiens del av Nya Guinea). Han fortsätter, "Man har byggt Babo på en
sandplätt av några kvadratkilometers storlek som har bildats i detta träsk. Sanden är så mager att ingenting kan växa där utom låga buskar och här och där
lite torrt gräs. Om dagen bränner solen obehindrat på de fullkomligt obeskuggade, palmbladstäckta husen. Om natten hänger stanken från det omgivande
träsket tung över staden". |
| Eric Lundqvist känner en stark längtan därifrån och in i den vilda
och okända djungeln. Det är tur att han har fått en liten pärlskonare av sin arbetsgivare, hans att nyttja fritt i sex månader då han ska undersöka och taxera
skog i Nya Guineas djungler. |
| Eric Lundqvist reste dit på uppdrag av ett holländskt bolag i Batavia (Jakarta)
i början av 1941. Arbetet bestod i att söka avverkningsbar djungel och odlingbar mark längs Nya Guineas sydkust. Eric berättar själv hur han fick jobbet: "De ville ha en
man som var van vid skog och inte alltför rädd om livhanken. Helst en jägmästare som dessutom hade förstånd på markundersökning. Eftersom jag var den ende sökande
fick jag platsen." |
Läs om när Barah möter Satan.
Eric möter en krokodil.
Eric möter sydkustpapuan. |
<<< |
