Stockholms Konserthus uppfördes 1924-26 efter ritningar av Ivar Tengbom och räknas som en höjdpunkt i den svenska 20-talsklassicismen. Den höga kolonnaden mot Hötorget med korintiska kolossalkolonner är huggen av stenhuggare från Vånevik i den grå granit som finns på Näset. Interiören utformades av flera av tidens främsta inredare, såsom Isaac Grünewald. Extra högtidligt är det att passera kolonnerna vid Nobelprisutdelningen, som årligen äger rum här. I förgrunden ses Orfeus-brunnen som skapades av Carl Milles 1936.

Andra stendetaljer som huggits av Våneviks stenhuggare är, förutom den magnifika trappan, äggstavsfrisen under taket mot Hötorget, konsoler i form av akantusblad samt balusterdockor till balkonger och takbalustrader. Mot Sveavägen ses en kannelerad jonisk kolonn som bär upp en pelare med en naken kvinnofigur till stöd för en balkong.

Stenen har brutits på Näset som är en del av Stenhuggarmuseum Vånevik. Än finns minnen kvar. Man kan berätta från vilket stenbrott stenen hämtades. Men varför det blev just Våneviks stenhuggare som fick uppdraget finns inget spontant svar på.

Hur det kunde vara att arbeta på Näset har Hans Hergin, son till en stenhuggare i Vånevik, skildrat i romanen Hård klang. Han beskriver hur Teofil arbetar med ett kapitäl och funderar på hur det skulle gå om han gjorde varg.