Vikingasmeden

I vikingarnas asatro bode det dvärgar i underjorden, de äro skickliga smeder och äger skatter av guld och malm, varav de smider praktfulla vapen och smycken. På svärd från vikingatiden kan man utläsa att de hade fått namn, liksom Odens spjut hette Gungner, och Tors bälte hette Meginjord, hette Olof Geirstadalfs svärd Bäsing.

Verktygen har varit de samma i tretusen år inom smidet. Alltjämt är det hammare och städ som utgör det som skall kallas smide, formen på dagens verktyg har varit oförändrade under hela den tiden, om det bevittnar bland annat fyndet vid Mästermyr på Gotland.

Få yrken har så tunga traditioner, att leva upp till och man bör därför vara ödmjuk mot kunnandet inom smide, och behandla föregångarna med respekt. Var dag bringar nya lärdomar, man utvecklas ständigt och en mansålder är på långa vägar inte tillräcklig för att få kallas fullärd.