Hojstatus 2002-07-20: 8 st + 2 moppar
|
Valle är mitt stora glädjeämne i denna jämmerdal. Startar alltid på första rycket, går som ett skollat troll om man är på det humöret, smyger som en katt på landsvägen en stilla sommarkväll om man känner för det. Valle spenderar vinterhalvåret inne i huset i bottenvåningen bland mina andra bra-att-ha-saker för att kunna vara frisk och kry då slöfockarna på gatukontoret behagat sopa upp gruset efter vinterns "vägunderhåll".
|
|||||||||
|
Doktorn införskaffades under sommaren -02 för att ta mig till Norge på offroadresa med SMC. Jag hade ju först tänkt åka på Yanne, men kände efter några rundor på grus- och skogsvägar att han kanske var lite för klen. Jag har nu preppat Doktorn för att orka klättra i de norska fjällen, bl.a. med rejäla skor från Pirelli som kan tugga lera ordentligt, men även kan hanka sig fram på asfalt på transportsträckorna om det kniper. Har faktiskt provat hur det känns att släpa en död Doktor ensam genom skogen i 25 graders värme insvept i ett moln av flugor som försöker bosätta sig i mitt flämtande svalg. 3 kilometers promenad blev det, och Doktorn är tung (180 kg).
|
|||||||||
|
När Troffe flyttade hem till mig spräcktes halvdussingränsen! Han blev vid införskaffandet hoj nummer 6 i samlingen. Hade funderat en längre tid på att införskaffa en bushoj med chopperstuk. Hyser dock en viss HD-allergi efter att HD börjat tillverka moppar för börsmäklare i första hand, och när jag första gången mötte Troffe liggande vält i sin egen oljepöl vid hojparkeringen på jobbet kände jag att jag måste införliva denna stackars engelsman i hojsamlingen. Kerstin garvade inte precis läppen av sig då jag kom hemdragande med hoj nummer 6, men sånt brukar gå över.... Anyway, då Troffe betraktas som veteranhoj känns det helt OK att slippa pröjsa Bosse Boring för att köra, och att slippa besiktiga kan man ju inte klaga på heller, så länge man inte retar Farbror Haffa alltför mycket. En av fördelarna med Troffe är att han aldrig kommer rosta, då luften runt Troffe konstant omges av en fin oljedimma när oljetrycket i motorn börjar göra sitt.
|
|||||||||
|
Wingen står kvar hemma i garaget mest av nostalgiska skäl. Svårt att göra sig av med en gammal vän på 300 kilo som man släpat uppför Hallandsåsen i 30 graders värme. Har nog dragit Wingen nästan lika långt och många gånger som jag kört med honom........... En eloge till Kerstin som skjutit på några gånger oxå! Wingen ingår som en vital del i mitt eget "vingmutterkoncept", där Wingen innehar baslicensen, och Zebbe och Neppe går på "client-licens".
|
|||||||||
|
Neppe finns hemma hos mig i första hand för att Gösta Hund skall kunna hänga med på en sväng ibland. Det blir rätt mycket skruvande på en maskin som av en enad hojpress har klassifierats som "världens sämsta". Kan inte göra annat än att hålla med experterna. Några rundor per år blir det i alla fall med Neppe och Gösta. Perfekt att köra med på vintern, då det är ganska knepigt att vurpa med Neppe. Alltid något........ Neppe innehar "vingmutterlicens".
|
|||||||||
|
Yanne Drafted 2002-07-25 |
Yanne har nu tillfredsställt min längtan efter en grushoj. Inköpt för en hyfsad penning våren -02. Jag har nu plågat Yanne under ett antal grusturer, och han hänger med hyfsat efter att ha fått nya skor (TKC80). Dock har Pannamannen börjat kasta lystna blickar på Yanne efter att han fått hänga med på en sväng ut i skogen, och det lutar nog åt att Yanne flyttar hem till Pannamannen, Pannan, Släden och Dappen.
|
||||||||
|
Zebbe Drafted 2002-07-24 |
När jag kom på att Zebbe skulle få flytta hem till mig som hoj nummer 6 under slutet på april -02 så var det väl en och annan som inte riktigt förstod vad jag skulle med honom till. Däribland jag själv. Zebbe hade i alla fall stått stilla och sippat unken garageluft i nästan 2 år, och jag tyckte att han behövde få komma ut i vårluften. Så då köpte jag honom. När han inackorderades i garaget hemmavid så upptäckte jag till min stora glädje att jag hade lyckats knöka in 4 hojar och en moppe samtidigt. Nu återstår bara att försöka komma in själv för att kunna baxa ut någon hoj för lite åka..... Zebbe innehar "vingmutterlicens".
|
||||||||
|
Lill-Zebbe Drafted 2002-07-23 |
Lill-Zebbe är faktisk ett äkta ladu-fynd som jag gjorde mitt i asfaltsdjungeln. Den stackaren hade stått inknökad 14 år i en källare i Enskede, där några ungdomar repat med sitt rockband. Lill-Zebbe hade stått inklämd bakom trumsetet, och kände sig nog aldrig riktigt hemma bland de hårdrockande 17-åringarna. Nu har han i alla fall fått flytta hem till "Farbror Puddes Rehabiliteringshem för Vilsekomna Hojar", och där står han och väntar på renovering.
|
||||||||
|
Lill-Yanne bevisar en teori som vissa anser sig ha om undertecknad, nämligen att min samlarnoja har urartad i en manisk förmåga att släpa hem gammalt billigt junk och bunkra upp i garaget. Träffade på Lill-Yanne på Lissma Måpers marknad våren -02. 4 gubbar stod och prutade runt säljaren tidigt på morgonen, då jag slängde mig emellan och hostade upp 1100 pykon. Rullade därefter glatt iväg fyndet för att provköra. Förvisso hängde handbromshandtaget löst och dinglade och kicken saknades. Dock så kunde jag rulla igång Lill-Yanne i nedförsbacken mot stora vägen. Hoppsan, där nere på vägen kom bussen i 70 knyck, jag bromsade och minsann, gick inte bromsstaget av..... Ner i backen åkte fötterna a la Fred Flintstone, men inte fan hjälpte det. Missade bussen med ett par meter, och beslöt mig därefter att kirra bromsar till fanskapet. Nu är det gjort.......
|
|||||||||
|
Sådärja, nu har man kittat upp sig på en gammelmoppe oxå. Hittade Kungen på Södertälje marknad hösten -01. Degade av 1500 pykon och Kungen var min. Pannamannen fyndköpte en moppescooter från mitten på 50-talet (Släden) samtidigt, så nu har man någon att köra ikapp med.... Har nu renoverat upp Kungen, och efter att ha rensat ut filialen till Jehanders Grustag ur fuggen kan jag nu glida fram i nästan 30 blås med Kungen.
|
|||||||||
Hojar som kommit och gått:
|
Dunder, Dunder, i garaget där! Du har nog funnit ett bättre hem nu. Dunderklumpen har lämnat mitt garage för att söka sig en annan väg i livet. Förhoppningsvis så kommer den nye ägaren, Patric, att se till att min elaksinnade granne Selfrid, som slagit vad om att Dunder aldrig kommer att lämna garaget för att rulla på gatan, kommer att få bita i gräset. Någon gång i framtiden hoppas jag att Dunder kommer hem igen en natt och väcker Selfrid med en härlig förgasarknall........
|
|||||||||
|
Suzzi inköptes hösten -00 för att transportera mig till jobbet under vintern. Det började kännas lite obehagligt att köra runt med Valle bland hala löv och snöblask. Har ingen lust att få 320 kg Valle över mig, och Suzzi väger ju ynka 130 pannor. Lite lättare att hantera..... Tog ibland ut Suzzi på en grustur med SOE (Svenska Offroad Entusiasterna), vilket är buskul, förutom då man får käka komocka efter att ha kört i diket i 70 knyck. Under en tur med SOE hösten -01 drog Suzzi en suck efter att ha plågats hårt i skogen en längre tid tillsammans med 2 sprillans DR400:or, och tvingade mig att lifta hem från Nykvarn för att hämta min släpkärra.
|
|||||||||
|
Sunken inköptes hösten -01 strax efter att Suzzi dragit sin sista? suck. Han var väl inte i bästa skick då han kom till mig, utan bitarna låg mest i gamla drickabackar. Projektet blev lite för mycket, då Sunken blev hoj nummer 6 i ordningen för tillfället, och prioriteringen blev helt enkelt för låg. Sunken såldes i samma paket som Suzzi, och nu var jag nere på 4 hojar igen. Rätt lagom, förutom att min själ grät efter en offroadhoj.......
|
|||||||||
|
|
Kom på att jag inte kört hoj på några år, och kittade upp mig på en enklare "pendlarhoj". Den räckte inte så länge, och jag uppgraderade mig ganska snart till Dunderklumpen och Wingen.
|
||||||||
|
Urstånkan. Offroadhojarnas prototyp. Köpte denna tillsammans med den körkortslöse Magnus för att återuppväcka ett insomnat hojintresse. Vi delade denna hoj ett par år, tills jag tröttnade efter att ha slagit en bakåtvolt efter lite väl våldsamt bakslangsåka kombinerat med en fastkilad trottelnål. Beslöt under den följande konvalecensen att upphöra under en tid med hojåkandet. Magnus farsa undrar fortfarande hur jag kunde ha mage att parkera min hoj i sonens bastu, eftersom Magnus själv inte tyckte att farsan hade att göra med att han körde hoj utan körkort...........
|
|||||||||
|
Körde denna Suzuki några år under den perioden då man fortfarande inte var alltför ledbruten för att ligga raklång över tanken och plåga handleder, rygg och nacke.
|
|||||||||
|
Min första hoj efter mopparna (en Dappe med Pungkross och en gammal Crescent). Kommer fortfarande ihåg hur adrenalinet pumpade när man ledde Yamman genom källaren för att klämma ut och "övningsköra" med den likaså körkortslöse Lelle. Det gick ju bra ändå.......
|
Kan man då tänka sig att vän av ordning frågar sig följande:
Men vad i hela fridens namn ska han då med alla dessa till????
Tja, vad säger man? Är det enkelriktat i garaget så är det, har lite svårt att köra ut saker och ting, har en förmåga att bara fylla på.....