KÖLSCH

En specialitet för den tyska staden Köln som endast får tillverkas av medlemmar i Kölns bryggeriförbund. Kölsch är ett ljust guldgult öl med en ofta fruktig och läskande, ganska lätt smak. Humlebeskan brukar ge sig tillkänna ganska snart och inte först i eftersmaken som hos många andra öltyper. Kölsch är utan tvekan det överjästa öl som till smak och utseende mest påminner om pilsner. Stamvörtstyrkan ligger i allmänhet kring 12 procent, eller strax under, och alkoholhalten mellan 4 och 5 volymprocent. Klassiska märken är Küppers, Früh och Dom.

ALTBIER

I Düsseldorf bryggs Altbier, eller Alt som man oftast säger, som i princip är en mörk motsvarighet till grannstadens Kölsch. Altbier bryggs delvis på rostad malt vilket ger ölet en brunröd färg. Smaken får också sin beskärda del av den rostade malten men blir oftast relativt lätt. Stamvörtstyrkan och alkoholhalten som Kölsch. Typiska märken är Hannen, Diebels och Gatzweilers.

STEAM BEER

Den enda öltyp som utvecklats i USA. Bristen på is i 1800-talets Kalifonien gjorde att man kom att jäsa med underjäst vid överjäsningstemperatur. Kolsyrehalten blev hög och ölfaten gav ifrån sig en ångstråle när de öppnades. Där av namnet. Steam Beer är vackert bärnstensfärgat och har en medelfyllig lätt rostad smak som balanseras av en aromatisk humlebeska. I USA är begreppet Steam Beer mönsterskyddat av bryggeriet Anchor. Mikrobryggerier och "brewpubs" som brygger öltypen brukar därför kalla den Califonia Common Beer.

BITTER

Fatölet som utgör själva fundamentet i brittisk ölkultur och Englands nationaldryck. Traditionell bitter, eller Real Ale, är opastöriserad och ofiltrerad och serveras med handpump. Ungefär hälften av all bitter filtreras dock och serveras med kolsyretryck, s k keg beer. Ofiltrerad bitter innehåller mindre kolsyra än de flesta andra öltyper. Ölet serveras därför i regel med ett mycket tunt skum överst. Smaken kan vara lätt men har oftast en svag rostad, karamellig maltkaraktär, inte så sällan åt det smöriga, nöt aktiga hållet. Många bitters bjuder dessutom på en generöst blommig humlearom i doft och smak. Ett engelskt bryggeri brygger normalt bitter i minst tre styrkeklasser: "ordinary", "best" och "special", med stigande alkoholstyrkor från ungefär 3,5 till 6 volymprocent. Några bryggerier och märken som är värda att framhålla är: Londons två privatbryggerier Young´s och Fuller´s som båda brygger utmärkta öl. Burtonbryggerierna Bass och Ind Coopes ofiltrerade versioner är välsmakande liksom klassikerna Marstons Pedigree och Timothy Tailors Landlord.

PALE ALE

Den klassiska termen för bitter som tappats på flaska. Typen förknippas med staden Burton on Trent där bryggeriet Bass började tillverka pale ale 1777. Den klassika betydelsen har luckrats upp under senare år och i dag kan man både finna pale ale på fat och burk- och flasktappad öl som kallas bitter. De flesta flasktappade pale ale har betydligt lägre beska än bitter medan kolsyrehalten är betydligt högre. Worthington´s White Shield är den enda pale ale som fortfarande tappas ofiltrerad på flaska. Skotsk ale har i allmänhet större maltkaraktär än engelsk ale.

PORTER

Mör öltyp som fick sitt namn efter Londons "porters", det vill säga bärare och dörrvaktmästare på 1700-talet. Fick stor spridning i samband med den industriella revolutionen som den första öltyp som bryggdes i stordrift. Porter är mörkt brunt, ibland närmast svart. Smaken är tydligt rostad, ofta med inslag av mörkt knäckebröd, choklad och kaffe. I allmänhet sötare än stout. Porter bryggs i vissa länder, bland annat Danmark, som underjäst öl. Det mest kända märket i England är Pitfields kontraktbryggda London Porter. Vår egen Carnegie Porter, som bryggs av Pripps, är i ett internationellt perspektiv  det intressantaste öl vi brygger i Sverige.

STOUT

Kallades ursprungligen Bitter Stout och är Irlands nationaldryck framför andra. Stout är ogenomskinligt svart, utvecklar lätt ett tjockt krämigt skum och har oftast en torr rostad smak med stor beska. Irländsk vardagsstout har en alkoholhalt kring 4,5 volymprocent, men det finns brutala exportversioner på upp till 8 volymprocent. Det klassiska märket är Guinness, som internationellt blivit i det närmaste synonymt med öltypen. Murphy´s och Beamish heter de två stora konkurrenterna på Irland.

Tillbaka till öltyperna