Berättelse om seniorträff i Skellefteå berättad av Liselott och Anna från Lule, man måste stå för det man skriver. Norrskenets redaktion har censurerat en del och skrivit om en del. Man kan nämligen inte skriva vad som helst hur kul det än verkar när man sitter och skriver. Reds anm. är inte heller Norrskenets redaktions anmärkningar utan författarnas egna.

Här följer berättelsen.

Det var en ful och tråkig dag när ingenting ville gå rätt, Gudrun fes i kopieringsrummet. Brandlarmet gick på. Men trots att man ibland kan planera lite fel och glömma bort en del viktiga saker, att packa t. ex. så kom vi ändå så försent, till Loet (reds anm.).

Väl framme i Skellefteå så kände vi för att stå och koppla av i 20 minuter, innan vi traskade iväg till lokalen, vouloir c’est pouvoir. You know.

Men eftersom det finns för mycket att göra (förberedelser för discot, reds anm.). så gick vi iväg på en liten upptäcktsfärd. Efter att ha inhandlat godis på "Konsum" och släppt loss på dansgolvet for vi långt bort för att leta reflexer. Då klockan blivit 3 på natten lekte vi snarkande sardiner.

Mattias kände att han behövde träna lite så han joggade med packningen till stan. "Det ena fåret följer det andra" så därför "joggade Johan också" till stan. Men den sistnämnde kom av sig på vägen.

Sen ville vi få russinfötter och skrynkliga fingrar, varvid vi for till badhuset och om du någon gång håller på att bli dränkt i en bubbelpool så göt som våran fagre riddare, andas bubblorna, men se upp! näsan är en känslig kroppsdel så kom ihåg: "Voila bien du bruit pour une omelette." (obs glöm inte partitiv artikel)

Kapitel två - domedagen

Vi hade en härlig kväll med många trevliga och fina lekar. Den fagre riddaren fick alla att bli alldeles plaskvåta när han anordnade en liten blåstävling för korkar i en diskbalja och själv råkade lägga sina händer däri. Och nu vet vi att Kejsaren av Kina inte tycket om te men älskar bananer, han tycker också om gardiner och små barn. En annan sak som kan vara viktig att veta är om asken är öppen eller stängd, tyvärr är alla inte så säkra på det. Dira necessitas!

Dygnet har 24 timmar, för att bli av med en så ställde vi oss i en videobutik och såg på alla fina videofodral. Sen gick vi hem igen, utan någon film. Våra grannar tvärs över gatan, Aktiv Ungdom, roade sig med att kasta hårddiskar, vi hjälpte till. Då kom polisen, vi lade oss i våra sovsäckar och släckte ljuset.

Kapitel tre - Vi biktar oss

För att lätta på våra syndiga hjärtan så gick vi till Pingstkyrkan (dock inte alla). Så nu vet vi att Gud satsade allt på ett enda kort för att rädda oss och att man faktiskt kan ha toapappersauktion i en kyrka. Må Gud vare med er och som vi alltid har sagt, om man sår gräs kan man ej skörda ris. "Censur" Kära hälsningar från Peeeeeter (pseudonym, finskt uttal (reds anm.)(två lulebor, vi vill av någon konstig anledning vara anonyma))