Magnetkamerabild av en 43-årig kvinna med MS. Bilden visar flera partier i
hjärnan med förstörd nervvävnad, plack (bildens vita
fläckar).
Den egna kroppen (immunsystemet) angriper myelinskidorna, vilka är till
för att skydda nerverna och "hålla reda på" nervimpulserna.
Ledningen av nervimpulser i nervfibrer med skadat myelin är nyckfull. Den
kan gå långsamt, gripa över på andra nervbanor eller tom
mångdubblas. Myelinskadan ger symptom av uttröttbarhet, vilket kan
påverka rörligheten. Skador på vakenhetscentrum, som är
lokaliserat i hjärnstammen ger också trötthet men även
sömnstörningar. MS ger en symtombild som, även med objektiv
mätning av nervledningshastigheten, är mer variabel från dag till
dag än någon annan sjukdom i det centrala nervsystemet.
Hos Ms-sjuka uppkommer ständigt, ofta flera gånger i månaden,
inflammationer i den vita substansen i ryggmärgen och hjärnan,
vilka kan följas med magnetkamera. Varje ny inflammationshärd
kvarstår någon till några månader.
MS medför skador i det centrala nervsystemet, till stor del i hjärnans
vita substans. Nervskidorna intill hålrummet (sidoventriklarna) och den
vita substansen utsätts för immunsystemets attack. Det bildas då
grå områden där nervskidor ger upphov till
funktionsstörningar. Vid MS attackeras nervfibrernas höljen av vita
inflammatoriska blodkroppsceller. På bilder från
magnetkameraundersökningar syns de inflammatoriska härdarna som
utbredda fläckar.
Magnetkamerabild av en 43-årig kvinna med MS. Bilden visar flera partier i
hjärnan med förstörd nervvävnad, plack (bildens vita
fläckar).
Ett felreglerat immunsystem som normalt skall skydda oss mot infektioner
känner av någon okänd anledning igen nervfibrer och attackerar
dessa.
Inflammationen hamnar inte var som helst, den söker sig till hjärnan.
Transplantationsgener, som reglerar immunförsvaret har också inflytande
på sjukdomen. Hos MS-patienter har man hittat ett ökat antal T-celler
och antikroppsproducerande celler.
Det finns celler som på sin yta har presentationsmolekyler, speciella
äggviteämnen som fångar upp antigener och binder dem till sig.
Detta ger det trimolekylära komplexet, bestående av den vita
blodkroppens igenkänningsmolekyl, antigenen och presentationsmolekylen.
Får man en sådan igenkänning stimuleras lymfocyten att
börja växa eller bilda signalmolekyler, som kan ge upphov till en
inflammation.
En alldeles speciell sorts T-cellsreceptor är starkt överrepresenterad
i ryggmärgsvätskan hos MS-patienter. På senare år har
forskarna visat att olika typer av signalmolekyler sk cytokiner bildas. Dessa
kan öka eller dämpa en inflammation. En del av de MS-behandlingar som
är på väg bygger på att blockera de skadliga cytokinerna.
Inflammation i centrala nervsystemet
Myelinet är mycket känsligt för inflammation. Det kan till och med
skadas av en svullnad i en vävnad i närheten. I MS-härdar (plack),
men också runt kärl och ibland i hjärnhinnorna finns mindre
mängder lymfocyter. Den första början till ett plack är en
inflammation och ett angrepp på myelinet runt en liten ven. Senare
lokaliserar sig placken till hålrummen i hjärnan där de
följer stora vener som går parallellt med ventrikelväggen
("hålrummsväggen") samt de som går vinkelrätt mot
dessa.
Runt kärlen finns en "barriär" för äggviteämnen
mellan blod och hjärna, men i MS-plack finns ofta en kronisk skada på
barriären vilket gör att äggviteämnen kan passera från blodet
till placken.
Vid MS finns ofta förhöjda värden av immunglobuliner i
ryggvätskan, vilket kommer av att det från plack, som innehåller
inflammationsceller i den MS-sjukes centrala nervsystem, sipprar ut
immunglobuliner i ryggvätskan. Man har fastställt att immunglobulinet
i ryggvätskan är av typ IgG. (Hjärnan och ... .MS, av O.A. s. 8)
Det finns flera andra sjukdomar där man får förhöjd
koncentration immunglobuliner i ryggvätskan bl.a. vissa fall av akut
hjärnhinneinflammation och andra skador i hjärnan, fast då alltid
övergående. Hos en MS-sjuk stannar immunglobulinerna kvar i
ryggvätskan livet ut även om inflammationscellernas antal
normaliseras när sjukdomen övergår i progressiv form.
Vid infektioner hos friska människor kan man i regel fastställa vad
de bildade antikropparna är riktade mot dvs bakterier, virus eller svamp,
men hos MS-patienter har man aldrig lyckats fastställa vad merparten av
immunglobulinet i ryggvätskan är riktat mot. Några har man dock
hittat, det är dels mot ett eller flera virus inom grupperna herpes och
barnsjukdomarna, dels mot proteiner i myelinet. Även T-celler i
ryggvätskan hos MS är reaktiv både mot virus och mot
myelinproteiner. Immunglobulinet som finns i likvor (ryggvätskan) är
identiskt med det immunglobulin som finns i hjärnan, där
koncentrationen är störst i plackens randområden.
Flera studier har visat små skillnader mellan de olika placken, vilket
antyder att olika virus ligger bakom olika plack. Fyndet av förhöjda
immunglobuliner i likvor har länge varit ett viktigt diagnostiskt test
när det gäller att fastställa MS, men numera finns det även
många andra förklaringar till detta än MS.
<<SYMTOM |
STARTSIDA |