antioxidanter

Antioxidanter är ett nytt begrepp som har slagit igenom med stor kraft hos allmänheten. Dessa har påståtts inneha mirakulösa egenskaper som t.ex. att motverka uppkomsten av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och åldrande. Är detta sant? Svaret på denna fråga blir nog ett ja, men antioxidanters effekter har ofta överdrivits.

Fria radikaler

Fria radikaler utsätts vi för varje sekund, år ut och år in. De uppstår av det syre vi hela tiden inandas. Det finns tre huvudtyper av fria radikaler: superoxid-radikal, hydroxyl-radikal och kväveoxid-radikaler. Dessa är mycket potenta och oxiderar de flesta molekyler de träffar på. Träffar en radikal en DNA-molekyl oxiderar den denna och en skada på DNA uppstår. Skadan kan i förlängningen leda till cancer.

Träffar den däremot en kolesterolmolekyl i blodet och oxiderar denna, påskyndas utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdomar.

När radikalen har skadat en molekyl fortsätter den att förstöra andra molekyler. Den förstöringen av kroppen fortsätter tills radikalen förstörs. Antioxidanters roll är att förstöra radikaler.

Behövs extra antioxidanter?

Syre i sig är en mycket giftig substans, men är helt livsnödvändigt för oss i form av den luft vi andas, men syret är då i förening med kol. För att skydda oss mot syre har växter och djur under årmiljonerna utvecklat olika typer av skydd, bestående av radikalförstörande enzymer och antioxidanter. Som redan nämnts, stoppas en fri radikal när den träffar på en antioxidant. Antioxidanten förstörs också vid mötet, vilket innebär att kroppen är beroende av kontinuerlig tillförsel av antioxidanter.

Vissa vitaminer har en antioxidativ effekt. Dessa är vitamin C och E, samt beta-karoten. Vitamin C är vattenlösligt och skyddar de mer vattenhaltiga delarna av cellen. Vitamin E och beta-karoten är fettlösliga och skyddar därför fettrika ställen, t ex kolesterolmolekyler och cellmembran.

Det finns otaliga andra ickevitaminer med antioxidativa effekter, men funktionen och betydelsen av många av dem är oklar. Exempel på ickevitaminer med antioxidativa effekter är oleivin i olivolja, lycopen i tomater, katekiner i te, flavonoider i bl a vindruvor och genistein i sojabönor.

När syre omsätts i kroppen avges fria radikaler. Ju högre fysisk aktivitet du utsätter din kropp för desto större mängder syre omsätter din kropp och därmed ökar även mängden fria radikaler. Faktorer som rökning, gifter, vissa läkemedel, infektioner, inflammationer och strålning ökar mängden fria radikaler. Metaller, framför allt järn och koppar, ökar också mängderna.

Intag av mycket fleromättade fetter ökar också behovet av antioxidanter. Anledningen till detta är att fleromättade fetter har en större benägenhet att härskna, vilket är en process beroende av fria radikaler. Det är ingen slump att vegetabiliska fetter med hög andel fleromättade fetter ofta innehåller stora mängder antioxidanter eftersom växterna försöker skydda sina fetter mot fria radikaler.

Vitamin C och antioxidanter

När man supplementerar med antioxidanter är det viktigt att man gör det med måtta. Överdoserar man kan man rubba den s k redox-balansen i kroppen, dvs balansen mellan oxiderande och reducerande ämnen. Detta innebär i praktiken att vid för stora intag av en antioxidant kan, istället för en skyddande effekt, en skadande effekt uppstå med ännu högre nivåer av fria radikaler som följd. Inget exempel illustrerar detta bättre än vitamin C. Ett måttligt tillskott av vitaminet har alltid en positiv effekt. De ökade halterna av det antioxiderande vitaminet eliminerar ännu fler radikaler.

Ett överdrivet intag av vitaminet, speciellt i samband med järn, kan öka mängden fria radikaler. Teorin bakom detta är att när halterna av vitamin C blir kraftigt förhöjda kan vitaminet tränga in i de molekyler som lagrar järn. Järnet är lagrat i sin oxiderade form, men när vitaminet kommer i kontakt med järn oxideras istället vitaminet och järnet kan smita ut i blodbanan. Ute i blodbanan kan järnet ge upphov till fria radikaler som förstör våra kroppar. Dessutom innebär förhöjda nivåer av järn i blodbanan en förhöjd infektionsrisk. Därigenom har man uppnått precis motsatt effekt jämfört med vad man ville åstadkomma.

Rekommendationer för intag

Det är naturligtvis allra bäst att få sig så mycket som möjligt av sitt behov av antioxidanter genom kosten. För de flesta, och i synnerhet för allergiker, är detta svårt. Ett dagligt tillskott på 100-200 mg vitamin E, 300-600 mg vitamin C, 10 mg beta-karoten och 50 mikrogram selen är att rekommendera. Selen rekommenderas därför att det ingår i ett viktigt antioxidativt enzym. Dessutom har vi ganska selenfattiga jordar här i Sverige.

matsmältningen     endokrinologi     energi     näringsämnen     fett     protein     kolhydrater     alkohol     vitaminer     mineraler     antioxidanter