Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje gång han blir arg skulle han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.
Första dagen slog pojken in 37 spikar. Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet islagna spikar minskade hela tiden. Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än att slå in spikar i ett staket.
Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång. Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls.
Dagarna gick, och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet. Där sa han till honom:
"Det var bra gjort, min gosse men titta på alla dessa hål. Det här staketet blir aldrig mera som det har varit. När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr. Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen. Det spelar ingen roll, hur många gånger du ber om förlåtelse, skadan är redan skedd. En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag. Vänner är i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar. Dom gör dig glad och stödjer dig i allt. Dom lyssnar till dig när du har bekymmer, berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för dig".