Ett tag var tillståndet mycket illa för hjälten Lars Lakrits. Hans magsäck (snöret) var inte alls som det borde, och Lars skrek sig igenom samhällena. Socialen blev inkopplad, och de bestämde att Lars snarast skulle bli förflyttad till en fosterfamilj, annars fanns risken att Lars motor skulle avlida.
Lars bor nu i Gryhtyttan, och ägs utav 2 stycken ungdomar. Att ha hand om Lars är :
"Himla mycket slit, han är ju ett ungdjur, men det är värt all möda att få se hur han utvecklas och blir mer och mer säker på vem han är, och varför han finns..."
Lars har inte haft det lätt, men alla motgångar och hårt slit har format en riktigt litet charm-troll utav den forna infödingen Lars "kongo" Lakrits.
Sagan om Lorenzo Lakrits
1977 kom mamma Nagash inspringandes i hyddan och skrek, Del Piero, här väntas tillökning ! Och mycket riktigt, 5 dagar efteråt så tittade lille Lorenzo nyvaket ut mammas mage. Del Peiro, fadern, en Fiat 128, var mycket förstående, trots sitt italienska påbrå.
Lille Lorenzo klarade skolgången utmärkt, och gick ur skolan utan 2:or i betyget. Detta mycket tack vare att Del Piero alltid varit noggrann med att mata Lorenzo och byta packningar på honom.
Åren gick, Lorenzo hade inga direkta vänner under uppväxtåren, så när Lorenzos dragon-däck hade rullat i 8 år så bestämdes sig Nagash och sade: Mitt afrikanska hjärta klarar inte att se Lorenzo ledsen, vi måste skaffa honom en broder.
Det gjorde de. Brodern kom att heta Lars.