Jag heter Micke Englund och spelar trummor i bandet NO PROGRESS och ska nu
försöka berätta lite om mig själv och vad som har hänt under årens lopp.
Jag började lite smått med att slå på mammas tomma kakburkar hemma,men det
var ju inte så populärt efter ett tag med tanke på hur det lät.På den
tiden,jag tror att jag var 13-14 år, så hade min några år äldre kusin börjat
spela trummor men sadlade om och började istället spela gitarr men han behöll
även trummorna hemma i sitt rum. Eftersom jag var väldigt intresserad så föll
det ju sig naturligt att jag fick ta hand om trumsetet och min kusin skötte gitarren.
Så småningom köpte jag mitt första trumset när jag var 15 år,ungefär vid den tiden
så bildades ett band som döptes till ZAMLADE KRAFTER där jag spelade trummor,
min kusin Anatholi på gitarr och på sång hade vi Henke.
Så började min bana som trumslagare,åren gick och det bildades nya band med
nya medlemmar och olika musikstilar.Jag gjorde sen ett uppehåll med trumspelandet.
Något år innan jag blev tillfrågad att börja spela i ett storband med
elever från musik- skolan som hette PYGME BIG BAND.Jag tvekade lite grann,
dels med tanke på uppehållet jag haft men var också osäker på om jag skulle
klara av att spela storbandsjazz men skam den som ger sig tänkte jag och gav
mig in i något som var helt nytt för mig.eftersom jag tidigare bara spelat
rock och pop så var det en svår omställning men samtidigt en utmaning så jag
kämpade på och efter ett tag när jag började komma underfund med den för mig
helt främmande musiken så lät det bättre och bättre för varje rep som gick.Jag
fortsatte sen att spela jazz ett par år med PYGME BIG BAND ,vi spelade mest runt
omkring Surahammar,Västerås men åkte också utomlands på miniturneer i bland annat
England,Tyskland,Danmark. Efter några år som jazztrummis upplöstes PYGME BIG BAND
av olika anledningar varvid jag slutade med jazz samtidigt som jag blev erbjuden
att hoppa med i ett rockband som saknade trummis och fick därmed byta musikstil igen
vilket visade sig vara nästan lika tungt som förra omställningen.Bandet som jag hoppade
med i hette SPLIT VISION som vi tyckte lät bra.Efter lite repande och nya
bandmedlemmar började bandet ta form och låta bra.Alla i bandet tyckte att
vi skulle göra en seriös satsning varvid vi repade 3 gånger i veckan och
spelade ute på krogarna runtom i landet på helgerna.Det var en rolig tid men också
väldigt jobbigt med tanke på att alla medlemmar jobbade heltid i veckorna och började
bilda familjer.1992 spelade vi in debut-cd:n ROLLIN´ DOWN THE HIGHWAY samtidigt
som vi bytte namn från SPLIT VISION till BACKSTREET .Cd:n fick bra kritik
både från allmänheten och media så vi fortsatte att repa och spela mycket ute på
olika tillställningar bland annat i finland vid 2 tillfällen så kallade
turneer.Det var en rolig och givande tid men också långa bilresor och mycket bärande
på tung utrustning. Så småningom uplöstes tyvärr BACKSTREET av olika anledningar.
Idag är jag 31 år och spelar i NO PROGRESS sen en tid tillbaka.,vi är en
samling musiker som var och en har ett förflutet i olika band under årens lopp.
vi spelar 60,70,80 talscovers men även en och annan nyare låt finns med på
repertoaren.vi är ett gäng som funkar bra ihop och har kul när vi är ute rockar
loss på krogarna runt om i landet,kom gärna och titta på oss när ni har
chansen det blir garanterat ös.