Breon Didac spelad av Holger Jacobsson

Bakgrund:

Breon och Nanna var de enda barnen till ett av de mest välbärgade borgarparen i staden Ergo. Föräldrarna sysslade båda med konsthantverk och de var dessutom inblandade i traktens omfattande hästhandel. Egentligen var arbete onödigt då den ärvda släktförmögenheten födde dem mer än väl. Familjens umgicks med adliga och med andra rika borgare och handelsmän. Man reste en hel del och barnen hade tidigt sett ganska mycket av det stora Venapel. Nanna såg upp till sin begåvade storebror som tidigt väckte uppmärksamhet pga av sin intelligens och mognad. Redan som nioåring reste Breon på inrådan från sina lärare för söka inträde till den förnäma Zou-Edin ordens skola. Som en av mycket få blev han antagen och enligt gammal tradition ersatte man familjen Didac med en dräng. Även om föräldrarna var mäkta stolta så sörjde man sin "förlorade son" Bara vid något enstaka tillfälle varje år fick noviserna tillåtelse att besöka sin familj och när ynglingen då återvände var han förändrad. Mager, sammanbiten och lite frånvarande. Den tillsände drängen kom så smånngom att behandlas som en familjemedlem. Nanna behövde en förtrogen i familjen och hon kom att se rask, som drängen hette och inte Breon som sin broder. Detta skapade förbittring hos Breon som ofta, under de långa studiepassen längtade efter sin familj. Han slutade tillslut att hälsa på de sina och idag är kontakten mellan syskonen aningen ansträngd och mycket sporadisk. Som varandes äldste sonen skulle Breon normalt ha ärvt föräldrarna men han avsade sig den rätten och han avsade sig samtidigt allt ansvar för de allt mer åldrade och sjuka föräldrarna. Det föll på Nannas lott att ta hand om dem medan de längtade efter att få åter se sin son, familjens stolthet.

Breons ställning i Zou-Edin:

9 år gammal lämnade han sitt gamla liv och genomgick den åtta år långa grundutbildningen med mer beröm än anmärkningar. I det vägskäl han stod inför efter denna tid valde han efter stor tvekan att fortsätta ytterligare en tid inom orden. Han studerade krigsbalken under två mycket intensiva år och som 19-åring lämnade han borgen i Valia-Rem för att under två år resa runt som praktikant på vid olika domstolar runt om i Venapel. 21 år gammal valde Breon att avvisa den hand som fött honom så länge för att ensam pröva sina vingar. Breon gick annars en fin framtid till mötes, han var en lovande student och flera av lärarna hade lite svårt att dölja sin besvikelse över att han bröt med Zou-Edin. Breon var nu vilsen och osäker. Han längtade hem men hemma var inget så som han mindes det. Han var inte ens välkommen. Fadern hade hoppats att sonen skulle vända hem redan efter grundutbildningen och att Breon valde ytterligare fyra år inom orden sågs lite som ett svek. Hans intresse för den renodlade juridiken har avtagit med åren. Breon är dock mycket hängiven de esoteriska studierna och anses vara ett ämne för avancerat, karaktärsdanande arbete. Han är nu inne i en fas som förbereder honom inför arbetet med de negativa extrempolerna. Det kan därför ses som ett riskspel att låta honom ingå i högtingsgruppen men han har andra kvalitéer som uppväger detta. Sedan en kort tid har han verkat som en av ordens diplomater med inriktining på den millitära sfären. Han har för tillfället ingen befattning men han reser runt riket för att sondera terrängen. Det mål som hägrar är en tjänst vid millitärakademin i Nakalbad. Någon gång varje kvartal återvänder han till ordensborgen för att fördjupa sig i studier. Kritik har riktats mot honom för att han hellre går sina egna vägar än ordens men hur det än må vara med den saken så har han vid flera tillfällen bevisat sitt värde. Bland annat har under sina resor fått tyst på eller omvänt flera Zou-Edins fränaste meningsmotståndare.

Breon är 28 år gammal.

Karaktärsdrag:

Intrigerande och maktlysten. Kompetent, orädd och målmedveten. Slipad diplomat, intelligent och mycket självsäker. Breon är en första klassens mäniskokännare, expert på sakliga personanalyser och han ser nästan bokstavligen genom ben och märg med sina intensiva ögon. Han är också en utpräglad tävlingsmänniska, en vinnartyp som tros kunna göra stor nytta för orden om läget skulle bli kritiskt under Högtinget. Han fungerar mycket bra under press och med sin kreativa intelligens och människokännedom är han expert på att nedgöra fiender i det politiska ränkspelet. Breon håller på att pendla från att ha varit en utpräglat aktiv högstatusprofil till att bli mer av en vis och insiktsfull betraktare. Det är ett tecken på att hans esoteriska studier går åt rätt håll. Kan uppfattas som kylig och tillbakalutad, är tankfull och ofta tystlåten men det är en tystnad som ibland bryts av eldiga brandtal. Breon har problem med sitt humör, problem med att behärska sig ibland när behärskning tarvas och det är en last som om den inte rättas till kommer att hindra honom från att nå så mycket längre i ordenshirarkin.