Kända lumian

Sir Verduhrakh

Sir Verduhrakh adlades för 350 år sedan av Consabers konung, och blev därefter invald i regentförsamlingen som talman.
Draken har behållit sin maktposition, och innehar i dagsläget fortfarande samma post.
Han har också varit medlem i Huset Cuvri'an i Legio Colonan längre än vad någon kan minnas.
Verduhrakh tillhör, som de flesta andra av sitt släkte,
Mundanas absolut främsta magiker och är den överlägset skickligaste i hela Legio Colonan.
Intelligensmässigt slår han de främsta mänskliga genierna med hästlängder,
och rent fysiskt är han överlägsen ett helt kompani elitsoldater.

Även om Verduhrakh ibland delar med sig av sin ofantliga kunskap i akademien i Calnia
så är man övertygad om att han besitter kunskaper som skulle kunna omintetgöra vetenskapsmännens mest trovärdiga teorier om diverse ting,
och det är högst sannolikt att han vet sanningen om stora mysterium i Mundanas historia såväl som nutid.
Exempelvis sägs det att han för Lirmana, huset Cuvri'ans domus magus,
har avslöjat vad alvernas förbannelse egentligen innebär, och vad dvärgarnas innersta hemlighet är.
Detta är förmodligen bara rykten, men det är mycket troligt att Verduhrakh faktiskt vet om det rör sig om en förbannelse eller inte,
och i så fall känner till dess exakta natur.
Verduhrakh är mycket förtegen om detta,
men har än så länge inte nekat till att han besitter sanningen om förbannelsen och ett flertal andra mystiska eller okända händelser i Mundanas forntid.
Han tycks dock inte vara villig att berätta någonting, om han nu vet.

Faktum kvarstår dock att Verduhrakh är urgammal, enligt egen utsago över 8000 år.
Han omnämns i Tokons draksång såväl som i gamla skrifter från tiden innan det coloniska imperiets fall.
Hans vanligaste vistelseort är det kungliga slottet i Calnia,
som därför är ett viktigt vallfärdsmål för Tokonbarbarerna, som dyrkar honom och alla andra drakar.

Sir Verduhrakh är trettio fot lång från nos till svansspets.
Han är röd med rostbruna strimmor från ryggraden,
och har rödbruna vingar. Ögonen är himmelsblå med avlånga ormliknande pupiller.
Hans röda fjäll är hårda som dvärgiskt pansar och skimrar lätt då han rör sig i solljus.

 

Khakra

I likhet med Verduhrakh har Khakra levt bland människorna längre än vad någon,
utom de allra äldsta alverna, kan minnas.
Khakra har dock inte alls lika många bollar i luften som sin sabriska släkting,
utan nöjer sig med att vistas på akademien i Loth i Thalamur, där han är professor i magisk flödesteori.

Khakra förefaller också mycket äldre än Verduhrakh, och har till och med blivit något gubbsjuk.
Han röker ofta pipa, och har många, ur draksynvinkel betraktat, minst sagt märkliga intressen.

Khakra är ungefär lika stor som Verduhrakh, men med svart och blå teckning.
Färgen är något åldersmatt och i drakens fårade ansikte skvallrar trötta röda ögon om hans ofattbara ålder.

 

Rithka

Ingen vet hur gammal Rithka egentligen är, men hon tros ha varit tämligen ung då hon för bara 200 år sedan observerades för första gången.
Hon är en drakarnas vagabond, och driver fram och tillbaka över världen, utan något känt mål.
Enligt säkra källor observerades hon i Pereine under frihetskriget,
liksom utanför Dubarals kust då Kharzim klan Ghor den Väldige och
Khammer klan Ghor den Vildsinte slog sig ut ur magikraternas citadell under det som är känt som "vedhuggningen i An-Thalamur".
Rithkas mål och syften är alltså höljda i dunkel,
men säkert är att hon observerats i närheten av så gott som varje viktig händelser i Mundana under de senaste 200 åren.

Rithka har orange rygg med gul buk och röda ränder från ryggspikarna.
Hon är nästan 40 fot lång och ser även för en drake otroligt vacker ut.
Det går även historier om folk som har sett Rithka byta form till en ung, vacker människokvinna - därav feminint genus.

 

Jandlinatjari

Jandlinatjari har hållit till i bergmassiven norr och öster om Tokon så länge någon kan minnas, och troligtvis också långt före det.
Man vet med säkerhet att hon observerades i nordligaste Alarinn vid tiden för den Alarinnska frigörelsen,
och att hon flera gånger blandat sig i människornas förehavanden i trakterna kring hennes jaktmarker.
Vid flera tillfällen sägs hon ha besökt Tokon och raunernas stäpper i norr,
oftast i syfte att avstyra mycket stora klanfejder och onödiga inbördeskrig.
Hon har även vid flera tillfällen besökt raunernas schamaner,
men vad hon då talat med dem om eller avslöjat för dem är höljt i dunkel.
Säkert är dock att Jandlinatjari hyser en för drakar märklig omtanke om människors liv,
och en lika märklig tendens att blanda sig i deras förehavanden.

Jandlinatjari är omkring 35 fot lång, med ett vingspann på nästan 60 fot.
Hennes fjäll är nästan gyllene med ljusbruna strimmor från ryggraden. V
idare har hon beige buk och ljusbruna vingar.

 

Omeyocantli

Omeyocantli syns då och då i Colonbergen, samt i allra nordligaste Colonan.
De äldsta observationer av honom härrör från det coloniska kejsardömets glansdagar, så man antar att han hållit till i dessa trakter mycket länge.
Han blandar sig mycket sällan i människornas förehavanden, och tycks ofta försöka undvika all form av kontakt med dem.
Det brukar dock gå rykten om att han har frekventa kontakter med tirakerna i Colonbergen,
som enligt samma rykten lägger ut stora mängder mat åt honom på speciella platser i bergen.
Varför de skulle göra detta säger dock ryktena ingenting om.
Även om Omeyocantli kanske kan betraktas som en enstöring så händer det att han beger sig till människornas samhällen,
dock oftast för att skaffa mat när jaktlyckan tryter.
Hur osannolikt det än kan verka för en lumiandrake så händer det faktiskt att Omeyocantli stjäl böndernas boskap,
även om det inträffar oerhört sällan.

Omeyocantli är nästan 50 fot lång med ett vingspann på runt 70 fot.
Han är grön och mörkgrön i teckningen, med röda vingar.
Det sägs att han saknar ett öga och har ett mycket otäckt ärr över den tomma ögonhålan.
Hur skadan har uppkommit är det dock ingen som vet.

 

Kända mortuach

 

Khata

Khata är en mycket aggressiv drake som lever i bergstrakterna norr om Jargien.
Hon observeras ganska sällan, men gör desto mer väsen ifrån sig när hon väl observeras.
Hon härjar då nybyggarsamhällena uppe i bergen, och ibland även de få människobosättningar som finns i och öster om Kamor.
Hon besökte förr ofta Jargien, men har nu inte observerats inom kejsardömets gränser på flera århundraden.

Khata saknar vingar och kan således inte flyga,
något som dock inte på något vis gör henne mindre farlig.
En hel del människor kan bekräfta att hennes framfart är i princip omöjlig att stoppa.
Hon är cirka 60 fot lång, med grå- och svartrandig teckning.

 

Khuril

Khuril observerades för första gången för 30 år sedan när han,
från ingenstans, dök upp och började härja i en thalaskisk bondby.
En legion ur den thalaskiska armén sändes ut för att slå tillbaka honom, men hördes aldrig mer av.
Den dal i de Ikamriska bergen där denna bondby låg är numera mycket fruktad och mycket få människor vågar sig dit,
då det går rykten om att Khuril har bosatt sig i ruinerna efter byn.
Säkert är att han fortfarande befinner sig i trakten, då han ofta härjar bland byarna i de Ikamriska bergen.
Det går då och då så långt att man funderar på att skicka ned två nya legioner, men det har än så länge inte blivit av.

Khuril är mycket liten för att vara mortuach, endast 30 fot lång, men så tros han också vara mycket ung.
Han är ljust beige i teckningen och har vit buk.

 

Rekhem

Denna drake syns relativt ofta i Khazimbergen, och har plågat trakterna där omkring så länge någon kan minnas.
Han äter upp stora mängder boskap varje år och kräver ofta människooffer från de närliggande byarna.
Han är samtidigt inte speciellt aggressiv, utan mycket försiktig i sitt destruktiva värv.
De gånger stora styrkor har skickats upp för att ta itu med honom har han alltid dragit sig tillbaka och försvunnit spårlöst upp i bergen,
och då det är helt omöjligt att lura in honom i någon som helst fälla så har myndigheterna i de berörda områdena sedan länge i princip gett upp.
Rekhem kommer de antagligen aldrig att få stopp på,
så han kan ostört fortsätta att sprida skräck och ond, bråd död omkring sig i Khazimbergen.

Även om Rekhem brukar kallas för Khazims Gyllene Drake
så är han i verkligheten mer bärnstensgul och ljusbrun i färgen.
Han är omkring 40 fot lång och 60 fot mellan vingspetsarna.

 

Vermithrax

Vermithrax håller så vitt man vet fortfarande till i nordöstra Tokonmassivet, vid floden Níes källor.
Han sågs förr ofta flyga över norra Alarinn,
men det var många hundra år sedan han blandade sig i människornas eller léaram-alvernas förehavanden på något sätt.
Numera är det över 200 år sedan han sist observerades.
Någonstans bör han dock finnas, troligtvis i någon drakgrotta vid floden Níe.

Enligt de gamla alvernas berättelser bör Vermithrax vara en av de allra största drakarna,
hela 80 fot lång med ett vingspann på nära 140 fot.
Han sägs vara helt mattsvart med nästan kolsvarta, blanka ögon.

 

Xhanara

Xhanara syntes förr mycket ofta i södra och västra Ebhron, men har nu inte setts till på över tio år.
Trots att han var en relativt fredlig drake påstås det att han drivits bort av Kabalaorden.
Om detta är sant eller ej vet man inte, i synnerhet som det på sistone har börjat cirkulera envisa rykten om
att Xhanara istället skulle ha kommit under Ebhrons kontroll.
Hur detta skulle ha gått till förtäljer dock inte ryktena, som måste betraktas som mycket osäkra.
Likväl har inte Xhanara observerats på över ett decennium, och man börjar nu undra var han egentligen har tagit vägen.

Xhanara har mörkbrun teckning med klarröd buk och är omkring 50 fot lång,
med ett vingspann på hela 85 fot.

 

Yarralmundu

Denna mystiska, enorma drake tros hålla till i Takalorrs södra bergsmassiv,
men nästan samtliga av de mycket få observationerna av honom kommer från sjöfarare som sett honom flyga över havet strax söder om Takalorr.
Ett fåtal obekräftade rapporter finns dock om att en enorm,
svart mortuachdrake håller till i södra Takalorrs berg,
och detta kan i så fall inte vara någon annan än Yarralmundu.
Hans beskrivning återfinns i många tusen år gamla cirefaliska källor,
men alla gamla cirefaliska observationer av honom tyder på att han på den tiden måste ha vistats någonstans nordöst om Melorion,
troligtvis i Khazimbergen.

Säkert är i alla fall att Yarralmundu troligtvis är den största drake som någonsin observerats,
möjligtvis undantaget en urgammal och mycket osäker rapport om en nästan 140 fot lång gyllene drake som skall ha flugit
över Tokon en enda gång, för att sedan försvinna norrut och aldrig mer synas till.

Yarralmundu lär hursomhelst vara nästan 100 fot lång, och ha ett enormt vingspann på över 170 fot.
Han har helt kolsvarta fjäll, något ljusare buk och helt röda ögon.

 

Ziarna

Ziarna håller till i trakterna kring norra Consaber, Colonan och Tokon, och syns oftast i norra Urmamassivet och över sydöstra Tokon.
Han nämns i de historiska källorna som en blodtörstig och mycket farlig drake som terroriserade trakten,
men har inte rört Consaber eller dess befolkning sedan Verduhrakh blev talman i Consabers regentförsamling.
Ziarna håller numera en låg profil, men syns då och då flygande på himlen.

Ziarna är svart med inslag av silver och omkring 40 fot lång, med ett vingspann på 60 fot.

 

Vixharziva

Vixharziva är en mycket ogästvänlig mortuachdrake som så länge någon kan minnas har hållit till i ruinerna av Khian-Renk-Drezin,
det dvärgfäste norr om Mithera från vilket förbannelsen över alverna sägs ha kastats.
Dvärgafästet sägs ha kollapsat i bakflödet efter förbannelsen,
och alla urgamla annaler och skrifter begravdes i ruinerna.
Vixharzivas syfte här tycks vara att bevaka dessa, krönikor över en bortglömd del av den dvärigska historien,
och han är mycket noggrann i sitt värv.

Ytterst få lycksökare har återvänt för att berätta om Vixharzivas.
Således är hans storlek och utseende i princip helt okänt.
Han tycks ha röd teckning, men vissa observatörer påstår annorlunda.
Klart är bara att han är mycket farlig och sällan tycks visa någon nåd,
samt att han helt klart finns i Khian-Renk-Drezin för att vakta något.
Behöver det sägas att många är nyfikna på vad?

 

Yhn Vortharsh

Lite är känt om denna mortuachdrake, som dödades av St Eoboth under dennes korståg mot Consaber.
St Eoboth återvände aldrig efter kampen, och endast
Yhn Vortharshs kropp återfanns i en avlägsen dal i Tokonbergen.
Han lämnades att ruttna, och av lokalbefolkningen kallas dalen numera för "drakskelettets dal".
Det går många mystiska berättelser om denna plats,
bland annat har folk sett mystiska ljussken på nätterna och hört höga, omänskliga skrik.
Det sägs att drakskelettet flyttar sig cirka en meter norrut varje år,
vilket har givit upphov till rykten om att Yhn Vortharsh även efter sin död försöker nå sin grotta,
som sägs ligga någonstans i bergen ett någon fjärdingsväg norrut.
Detta är med största sannolikhet bara amsagor, men riktigt säker kan man aldrig vara när det rör sig om en drake.

Enligt krönikorna var Yhn Vortharsh över 50 fot lång och rostbrun med silverfärgade strimmor från ryggraden.