KARIN BOYE |
|
| Verksam
vid flera skolor, vid Viggbyholmsskolan åren 1936-38. Hon debuterade med
diktsamlingen Moln (1922), där hon antydde flera av de temata som hon senare
skulle ta upp och fördjupa. I de följande diktsamlingarna, Gömda land (1924)
och Härdarna (1927), framträder ännu tydligare den livsångest som ledde fram
till självmord. Under åren kring 1930 var hon asnluten till Clarté och delade också
samtidens stora intresse för psykoanalysen, ett intresse som hos henne förstärktes av
hennes egen personliga splittring - hon erhöll psykoanalytisk behandling bl.a. i Berlin
1932-33 och blev då på det klara med sin bisexuella läggning. Tillsammans med Erik
Mesterton och Josef Riwkin startade hon 1931 tidskriften Spektrum, som var avsedd
att i första hand vara ett forum för psykoanalytisk debatt men som blev ett viktigt
samlingsnamn för svensk modernism överhuvud. Samma år invaldes hon i samfundet "De
nio" och gav ut romanen Astarte, som blev prisbelönad i en nordisk
romanpristävling, men som i likhet med stora delar av hennes övriga prosaproduktion är
av mindre intresse. Högre nådde hon i den självbiografiska romanen Kris (1934)
och den pessimistiska framtidsvisionen Kallocain (1940). Det är främst som
lyriker Karin Boye haft betydelse. Åtta år efter Härdarna gav hon ut diktsamlingen För
trädets skull (1935), där en fördjupad livserfarenhet kläds i modernt formspråk.
Efter hennes död sammanställde Hjalmar Gullberg och Victor Svanberg diktsamlingen De
sju dödssynderna (1941), där bl.a. den stora titeldikten sammanfattar hennes
livsåskådning. Källa: Bra Böckers lexikon |
Ja visst gör det ont Ja visst gör
det ont när knoppar brister. Ja nog är det
svårt när droppar faller Då, när det
är värst och inget hjälper, |