froding

GUSTAF FRÖDING
1860-1911
Skald

Fröding härstammar på fädernet från en förmögen bruksägarsläkt, men hans fader, löjtnanten Ferdinand Fröding, visade sig oförmögen att förvalta arvet och tvingades av släkten att lämna ifrån sig skötselns av Alsters bruk. Modern Emilia, som var dotter till C.A. Agardh, biskop i Karlstad, var vacker, begåvad och skrev vers - hon är förebilden för Dolores di Colibrados i Frödings dikt med samma namn - men hon var också tidvis mentalsjuk, bl.a. när den ende sonen föddes. Under större delen av dennes barndom bodde familjen i Kristinehamn och Lund, senare också i Karlstad, där hon tog studenten 1880. Därefter kom han till Uppsala universitet, där han inte tog någon examen, men skaffade sig en omfattande beläsenhet, samtidigt som han som medlem i Verdandi kom i kontakt med tidens radikala ideer. Genom ett vilt liv på krogar och bordeller förslösade han också ett tämligen stort arv. Värre var den viljeförlamning som detta sammanföll med och sannolikt också var uttryck för. Han lämnade Uppsala 1883 och tillbragte sedan ett par förödmjukande år hos släktingar i Värmlands. 1885 knöts han till den radikala Karlstad-Tidningen, där han bidrog med dikter och kvalitativt högtstående kåserier och recensioner. Under en vistelse vid nervkuranstalten Görlitz i Schlesien 1889-90 sammanställde Fröding huvuddelen av sin egen debutsamling, Guitarr och dragharmonika, som utkom 1891. Framgången var omedelbar och betydande: där fanns komiska folklivsskildringar som Jan Ersa och Per Persa, landskapsmålningar som Vallarelåt, refelktionslyrik som En Ghasel, vidsynt människokärlek som i En fattig munk från Skara. Den följande samlingen Nya Dikter (1894), väckte ännu större bifall. Liksom inför debutsamlingen fängslades publiken mest av de värmländska bygdeskildringarna - Ett gammalt bergtroll, Mordet i Vinfallsängen - men det är uppenbart att tonen blivit djupare och färgerna dystrare; när diktsamlingen kom ut hade sinnessjukdomen - enligt samtida läkarutlåtande schizofreni - redan brutit fram. Till en början utgjorde den inte något hinder för hans skaldskap: 1895 och 1897 utgav han två samlingar Räggler å paschaser, historier och vers på värmländskt folkmål, och 1896 kom den viktiga diktsamlingen Stänk och flikar. Dess mottagande blev dock blandat - tongivande konservativa förskräcktes och förargades över blasfemiskt trots och än mer över samlagsskildringen i dikten En morgondröm, som också ledde till sedlighetsåtal. Fröding frikändes, men anklagelserna för "erotomani" och "moralisk och fysisk svagsinhet" bidrog till hans depression. 1897 utkom den lilla samlingen Nytt och gammalt och året därpå Gralstänk, till vilken de båda prosaskrifterna Om livsmonader och Grillffängerier ansluter sig, men sedan sinade produktionen. I slutet av 1898 intogs Fröding på Uppsala hospital, där han måste stanna till 1905. Sina sista år tillbragte han på det idylliska Gröndal på Djurgården, där han skrev eller bearbetade några av sina märkligaste dikter Mattoidens sånger. Mycket av denna sena produktion återfinns i den postumt utgivna diktsamlingen Reconvalescentia. Många av Frödings dikter har blivit kända också i tonsatt form.

Källa: Bra Böckers lexikon

ur diktsamlingen GRALSTÄNK

En Kärleksvisa
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vacker i skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

ur Diktsamlingen Nya Dikter

Idealism och Realism
Nu är jag led vi tidens schism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i sprucket kurs
är ändock alltid rosor.