bobergman

Bo Bergman
1869-1967
Författare, teater- och litteraturkritiker, ledamot av Svenska Akademien 1925.

Debuterade med diktsamlingen Marionetterna (1903), präglad av svartsyn och fatalism. Debutboken och några efterföljande diktsamlingar, Elden (1917) och Livets ögon (1922), bildar kärnan i hans författarskap. Bo Bergmans kärlekslyrik hör till det finaste han skrivit. Liksom själsfränden Hjalmar Söderberg hade han sina rötter i åttiotalet och var präglad av dess frisinne. När de totalitära staterna växte fram under 1930-talet, blev den samtidskritik, som redan funnits i hans diktning, alltmer märkbar, exempelvi i diktsamlingen Riket (1944). Under 1950- och 1960-talen fortsatte han med en unik vitalitet sitt skaldskap, där de centrala motiven behandlas med samma behärskning av form och melodi som tidigare. Bo bergman har också skrivit monografier, bl.a. över ungdomsvännen Hjalmar Söderberg. Postumt utkom diktsamlingen Äventyret (1969) och den självbiografiska essäsamlingen Noaks Ark(1968) 1969 utgavs likaledes postumt Kära Hjalle - Kära Bo, som innehåller brevväxlingen 1891-1941 mellan Bo Bergman och Hjalmar Söderberg.

Källa: Bra Böckers Lexikon

MARIONETTERNA

Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldiga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.

Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck i trådar.

Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting tar slut
och människorsläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.